med anledning av prop. 1993/94:189 Kommunal biståndsverksamhet
I propositionen föreslås en ny lag om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjälp och annat bistånd.
Förslaget innebär att den nuvarande rätten att ge
utrustning som kan avvaras kompletteras med en rätt för
kommunerna och landstingen att även ge bistånd i form av
exempelvis utrustning, rådgivning, utbildning eller i form av
ekonomiskt stöd om det har samband med utbildning och
rådgivning.
Tanken är mycket god, och det är rimligt att kommuner
och landsting skänker eventuell överskottsutrustning som
bistånd. Att man samlar ihop saker som står oanvända och
skickar dem till behövande är en sak, men direkta
penninggåvor är en annan.
Rena penninggåvor bestrids med skattemedel, och
Sveriges skattefinansierade biståndsverksamheter skall
handhas av regering och riksdag.
Om landsting, kommuner och Svenska kyrkan taxerar ut
medel till u-hjälp vet ingen var ''Svenssons'' surt förvärvade
pengar hamnar -- bara att de med lagens makt plockas ur
hans börs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att landstingens, kommunernas
och Svenska kyrkans rätt att ge bistånd begränsas till att
avse överskottsutrustning, utbildning och rådgivning.