med anledning av prop. 1993/94:187 Försöksverksamhet med medborgarkontor
Syftet med propositionen är vällovligt och beskrivningen
av behovet av medborgarkontor delas av oss. Innehållet har
emellertid kommit att bli alltför utslätat för att syftet skall
kunna uppfyllas.
Det finns ett stort behov av medborgarkontor för att
bättre möta kommuninvånarna på deras villkor och utifrån
deras behov. Den offentliga sektorn måste förändra och
anpassa sig till nya strömningar i samhället för att bibehålla
och förstärka sin legitimitet. Den traditionella
sektorsindelade samhällsmodellen måste förändras, eller i
vart fall kompletteras, dels genom att skapa nya nätverk och
aktörsmodeller, dels genom att utforma lättillgängliga
informations- och servicepunkter. Vikten av grundidén med
medborgarkontor, som en sektorsavvecklande funktion
med generalistkompetens, kan inte nog betonas.
Ett medborgarkontorsprojekt, i synnerhet med
kombinerade kommunala och statliga uppgifter, måste för
att lyckas göra en helhjärtad satsning vad gäller
marknadsföring utåt och förankring inåt. För att ge full
effekt på både service och rationalitet så måste hela
organisationen ses över och medverka. De tjänster ett
medborgarkontor kan erbjuda måste vara av sådan
omfattning att invånarna verkligen märker skillnaden mot
traditionell service.
Vi ställer oss bakom förslaget till lag om
försöksverksamhet med medborgarkontor, utom på en
mycket väsentlig punkt. Förslaget innebär en frivillighet för
statliga myndigheter att teckna avtal om samarbete med en
kommun. Vi tror att detta kommer att få ett mycket litet
gensvar hos de statliga myndigheterna. Vi förordar med
eftertryck en mera tvingande lagtext där regeringen på
kommuns ansökan kan besluta om överförande av
uppgifter. Med detta måste också följa beslut om
ekonomisk ersättning.
Att inte tillåta någon form av myndighetsutövning
kommer att innebära ett mycket begränsat samarbete
mellan kommuner och statliga myndigheter. Detta gör att
några väsentliga erfarenheter för framtiden inte kan vinnas,
vilket är syftet med propositionen. För att få avsedda
erfarenheter måste enkel myndighetsutövning inom statliga
verksamhetsområden få utföras på medborgarkontoren.
Vad som skall betraktas som enkel myndighetsutövning bör
godkännas av regeringen.
Idéerna med och behovet av medborgarkontor är väl
beskrivna i propositionen. Förändringen av samhället leder
mot krav på annan organisation av den offentliga sektorn,
som måste anpassa sig för att behålla och helst förstärka sin
legitimitet.
Den stora frågan är hur den traditionella
sektorsindelade samhällsmodellen kan förnyas för att bättre
möta nya krav. Förnyelsen av den offentliga förvaltningen
innefattar åtminstone två organisatoriska utmaningar. Det
gäller dels att skapa nya nätverk och aktörsmodeller mellan
olika sektorsorgan för att bättre möta omgivningens och
framtidens krav, dels att utforma informations- och
servicepunkter som vidgar medborgarens möjligheter att
orientera sig i samhällsorganisationen samt bättre lära
känna egna rättigheter och skyldigheter.
Det finns ett behov att stärka politisk och administrativ
generalistkompetens, att skapa överblick i fragmenterade,
ibland parallella, kommunala och statliga verksamheter.
Organiseringen av den offentliga sektorn har inte alltid
skett i former som förenklar lokal politisk ledning och
kontroll. Indelningen av den specialiserade kompetens som
etablerats lokalt överensstämmer ofta bättre med förlegade
huvudmannaskapsgränser och professioners egenförståelse
än med medborgargruppers behovs- eller problemläge. Det
grundläggande problemet för dagens offentliga sektor och
dess kvalitetsutveckling är en fråga om kostsamma
revirmarkeringar av specialiserade professionella, som ofta
är oförmögna att på egen hand samordna sina kompetenser
och organisera tjänster för ''kundernas'' sammansatta
behov, problem och utmaningar.
Medborgarkontor är ett uttryck för en grundläggande
förändring i synen på offentlig förvaltning, en ny
förvaltningsmodell, en ny syn på hur offentlig verksamhet
skall vara organiserad.
Det finns en grupp kommuninvånare som har svårt att
söka sig in i ''byråkratin'', som har svårt att uttrycka sig i tal
och skrift och som därför drar sig för att ta kontakt med det
offentliga. För dessa personer är det mycket värdefullt att,
utan att veta vart man skall vända sig, utan att känna till
öppettider med mera, få tillgång till information och
handläggning av enkla ärenden.
Invånarna har låga förväntningar på administrationen
och väntar sig att behöva leta och vänta. För vissa
invånargrupper kan det gå år mellan tillfällena när man
vänder sig till offentliga myndigheter. Även om många
vänder sig spontant till medborgarkontoret så behövs
information om vad man kan stå till tjänst med.
Marknadsföringen av detta är en lång process och man kan
inte förvänta sig fullt genomslag förrän på några års sikt.
Detta är fallet vid ett medborgarkontor med enbart
kommunala uppgifter. När man tar in statliga uppgifter i
kontoret förstärks problemet med och behovet av
marknadsföring. Om dessutom projektet har beteckningen
''försök'' så blir genomslaget mindre. Finns
funktionen/tjänsten på mer än ett ställe (både på
medborgarkontoret och den statliga myndigheten) minskar
eller uteblir den rationalisering som annars är möjlig.
Detta innebär således att ett överförande av statliga
uppgifter till ett kommunalt medborgarkontor måste ske
helhjärtat, marknadsföras väl och vara tänkt för så lång tid
som möjligt för att få full effekt och gedigna erfarenheter
vinnas.
Medborgarkontorens syfte är att på ett ställe med långt
öppethållande tillhandahålla service i form av information
och handläggning inom alla enkla och frekventa
ärendegrupper. Nyckelbegreppet är tillgänglighet. Att
endast tillhandahålla viss service på vissa tider begränsar
''kundernas'' tillgång på ett sätt som inte är förenligt med
idén.
Enbart samlokalisering fyller inte kraven på ett
medborgarkontor. För att uppfylla kraven på tillgänglighet
måste verksamheten vid ett medborgarkontor vara
integrerad och personalen verka som generalister.
Vad gäller sekretess- och integritetsfrågorna är det
viktigt att betona att ambitionen med medborgarkontor inte
sträcker sig till så tunga ärenden att de utgör annat än en
mycket marginell sekretess- eller integritetsrisk. De statliga
uppgifter som har föreslagits som möjliga att överföra till
medborgarkontor är valda bland annat utifrån att de har
små komplikationer vad gäller sekretess och integritet.
I lagförslagets första paragraf står att en kommun får
träffa avtal om att anställda vid ett medborgarkontor skall
utföra förvaltningsuppgifter som inte innebär
myndighetsutövning åt angivna statliga myndigheter. Med
tanke på det ljumma intresse och i vissa fall direkt negativa
inställning som flera statliga myndigheter har gett uttryck
för i olika sammanhang så riskerar en sådan lag att resultera
i en mycket begränsad försöksverksamhet. Möjligen kan
det finnas intresse för samarbete i glesbygd, men i en
''normalkommun'' är sannolikheten liten.
Vi förordar det förslag till lagtext som finns i
Statskontorets rapport om medborgarkontor. Där har
motsvarande paragraf följande lydelse: ''På ansökan av
kommun får regeringen besluta att förvaltningsuppgift ...
får överlämnas till kommun ...''.
En viktig fråga i sammanhanget är vilken ersättning som
utgår när en uppgift överförs. Om statliga myndigheter är
mindre intresserade av att föra över uppgifter till
medborgarkontor så förstärks inte intresset av att också
ersättning måste utgå. Därför förordar vi även här
Statskontorets modell: ''De merkostnader kommunen får
både i fråga om administration och kostnader för
verksamhet m.m. måste regleras ekonomiskt mellan
berörda huvudmän. Normalt torde detta kunna ske genom
direkta överenskommelser mellan berörd myndighet och
kommunen. Regeringen har dock möjlighet att för statliga
myndigheter ange ekonomiska ramar för verksamheten.''
Frågan om medborgarkontor är viktig. Det är ett av flera
sätt att ge invånarna överblick över och förbättrad
tillgänglighet till olika offentliga myndigheter. Därför måste
en lagstiftning på områden, även om det är en försökslag,
ges en så kraftfull utformning att den ger förutsättningar för
ett genomslag i verkligheten. Samtidigt som en lag om
medborgarkontor fördjupas bör innehållet i sekretesslag
och datalag ses över så att de inte utgör ett hinder för en
effektiv och god samhällsservice.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
medborgarkontor med särskilt beaktande av det förslag till
lagförändring som anförts i Statskontorets rapport.
Stockholm den 13 april 1994
Christer Skoog (s)
Hans Gustafsson (s)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Jan Björkman (s)
Göran Magnusson (s)