En effektiv och serviceinriktad myndighetsutövning
Allmänhetens förtroende för våra myndigheter har
försämrats kraftigt de senaste tio åren. 1984 var 40 %
positiva till statliga myndigheter, enligt
opinionsundersökningar. 1992 var det bara 23 %.
Denna utveckling måste bromsas. Allmänhetens
förtroende för myndigheterna är avgörande för
möjligheterna att med politiska medel påverka samhället.
Politiker och politiska partier har utnyttjat detta
missnöje till att genomföra kraftiga nedskärningar i
myndigheternas resurser. Besparingstryck kan leda till ökad
effektivitet, men måste då kombineras med resurser för
utveckling. Dessa har varit mycket begränsade för
myndigheterna de senaste åren. Besparingar utan
utvecklingsresurser leder till en negativ spiral där
myndighetens möjligheter begränsas och allmänheten blir
missnöjd. Därmed uppstår krav på ytterligare besparingar.
Denna utveckling måste nu vändas. Statsfinansiella skäl
leder till att några stora ökningar av myndigheternas
kostnader inte är realistiska. Däremot innebär fortsatta
nedskärningar av myndigheternas anslag, i dagens
arbetsmarknadsläge, till helt marginella besparingar,
kanske inga alls.
Är det möjligt att utan stora kostnadsökningar förbättra
myndigheternas sätt att fungera och deras förhållande till
allmänheten? Det finns en hel del möjligheter till detta.
Men då krävs en ny förvaltningspolitik -- en offensiv politik
som har det uttalade syftet att förbätta allmänhetens
inställning till myndigheterna.
Hur kan då en förvaltningspolitik se ut som leder till att
allmänheten blir mindre missnöjd med myndigheterna? Här
kan bara ges några drag i skissform av vad en sådan politik
skulle kunna innehålla:En bred kvalitetskampanj
initieras inom hela statsförvaltningen, som sedan leder till
fortlöpande kvalitetsförbättringar.Myndigheter tar
fortlöpande reda på allmänhetens uppfattning om hur
myndigheten sköter sig och agerar för att minimera
missnöje.Kunder och användare ges bättre möjlighet att
påverka vilka tjänster de vill ha, hur de vill ha dem och vilka
problem de upplever.Staten ges ett serviceinriktat
arbetssätt, som innebär lyhördhet och engagemang för den
enskildes situation.Myndighetens grunduppgift blir att
hjälpa individen att, så fördelaktigt som möjligt, uppfylla
gällande lagar och bestämmelser.Allmänhetens
uppfattning av bemötande, kvalitet och effektivitet i
statsförvaltningen skall förändras och förbättras.
Myndigheter bör ta initiativ till ''branschorgan'' med uppgift
att samordna olika intressenter, exempelvis företag och
frivilliga organisationer inom ett myndighetsområde, för att
sakligt och korrekt informera allmänheten om
verksamheten inom området.Myndigheter skall ges
resurser och motivation att korrigera felaktigheter och
kommentera orsaker till beslut och åtgärder som berör dem
i massmedia. Principen måste vara att felaktigheter i
massmedia skall bemötas. Informationsansvariga måste
finnas på varje myndighet (dvs. man skall inte hänvisa till
politikerna i myndighetsfrågor).De statliga funktionerna
skall vara mer lättillgängliga och mer samordnade än
hittills.Handläggningstider skall minimeras.De olika
formerna av kvardröjande och onödig byråkrati skall tas
bort.En ''positiv informationsplikt'' införs, dvs. att
tjänstemannens uppgift är att på allt sätt underlätta för
politikern att fatta rätt beslut, informera om
omständigheterna, gör att ett beslut behöver ändras eller
inte går att genomföra.Ett ständigt lokalt
effektiviseringsarbete sker inom statsförvaltningen av
samma storleksordning som inom industrin. Dock inte i
form av ensidiga besparingar som enbart leder till
försämrad verksamhet och utarmad kvalitet.Alla
anställda ges möjlighet att regelbundet och i organiserade
former kunna påverka sitt och sin arbetsgrupps arbete.
Modern organisationsteori påstår att här finns den största
effektiviseringspotentialen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en effektiv och mer
serviceinriktad myndighetsutövning.
Stockholm den 24 januari 1994
Inga-Britt Johansson (s)
Lisbet Calner (s)
Axel Andersson (s)
Anders Nilsson (s)
Maj-Lis Lööw (s)