1990 antogs inom Europarådet en rekommendation (Nr
R(90)4) om eliminering av sexism i språket. Där
rekommenderas regeringarna att främja ett användande av
språket som speglar principen om jämställdhet.
Enligt RF 6:4 är statsministern alltid en man. Där sägs
att ''när riksdagen har godkänt förslag om ny statsminister
anmäler denne så snart det kan ske de av
honom utsedda statsråden för riksdagen''.
Enligt RF 7:5 är ''Departementschef är vid
regeringssammanträde föredragande i ärende som hör till
hans departement''. Att ett flertal kvinnor numera är både
departementschefer och statsråd är något som lagstiftaren
tydligen inte tänkt sig.
Enligt BrB 3:5 är den som utsätts för misshandel en
''han'' trots att vi vet att misshandel och andra övergrepp
mot kvinnor ständigt sker.
Listan kan göras oändlig med exempel från
propositioner, riksdagsdokument, författningar och andra
officiella handlingar där kvinnor är helt osynliga.
Generaldirektören är enligt instruktionen en ''han'' liksom
ordföranden i en kommitté.
Mannen som makthavare är norm i det officiella språket.
Förutom att det låter illa hjälper denna typ av skrivningar
till att konservera föreställningar om hur samhället ska se
ut. Språket bör inte spegla otidsenliga fördomar om
kvinnors och mäns roller. Istället bör statsmakterna vara
föregångare på detta område.
Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att se över
språket i propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i
författningar och andra officiella dokument. Detta gäller
självfallet även de av riksdagen framtagna dokumenten.
Detta bör vara lika naturligt som att språket moderniseras
på andra sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett könsneutralt språk skall
användas i propositioner angående ny eller ändrad
lagstiftning, i förordningar och andra officiella dokument,
2. att riksdagen beslutar att använda ett könsneutralt
språk i enlighet med vad i motionen anförts.