I en levande demokrati måste det ligga i politikernas
intresse att få ett beslutsunderlag som visar hur berörda
medborgare påverkas av förslaget och som stärker
politikernas möjligheter att hävda sina uppfattningar
gentemot experterna. Beslutsfattare skall ha tillgång till ett
rationellt och öppet underlag som finns tillgängligt för alla
intresserade. Detta gäller såväl i de stora ''ödesfrågorna''
som i ''småfrågor'' i vardagspolitiken.
För politiker i riksdag och kommuner är det många
gånger svårt att tränga igenom de utredningar som
presenteras. Det krävs mycket tid och självförtroende av en
politiker för att ifrågasätta experternas slutsatser.
Politiker behöver ett öppet, pedagogiskt beslutsunderlag
som följer vissa principer och som speglar olika sidors syn
på problemen. I analysen ska etiska överväganden vara en
naturlig del. Underlaget skall inte begränsa politikernas
handlingsfrihet utan öka deras förutsättningar att fatta bra
beslut som är i medborgarnas intresse.
I Sverige finns en modell för samhällsekonomisk och
finansiell konsekvensanalys som är väl anpassad till den
offentliga sektorns behov. Modellen ska användas när
myndigheter utfärdar nya regler och omprövar gamla
(Begränsningförordningen 1987:1347) Den
rekommenderas också för propositioner till riksdagen
(Cirkulär 1989:7). Kommunförbundet,
Landstingsförbundet och Riksrevisionsverket ställer sig
också bakom modellen i skriften ''Bättre beslutsunderlag i
den offentliga sektorn -- en presentationsmodell''
(Förvaltningsrevisionen informerar 1991:2).
Trots dessa klara uppmaningar händer inte mycket i den
praktiska vardagen. Det finns ett intresse som visas i att de
flesta i princip är positiva till att andra ska arbeta fram
bättre beslutsunderlag. Men när det gäller den egna
verksamheten så är den ett undantag.
Starka särintressen finns både inom rikspolitik och
kommunpolitik. Makten över beslutsunderlaget ger en
avsevärd möjlighet att påverka besluten. För mig som
liberal är det en grundläggande tanke att den makten ska
ligga hos de personer som valts att representera
medborgarna i fria och öppna val.
Det finns förvisso olika modeller att använda för det jag
efterlyser -- ett bättre beslutsunderlag. Ingen modell blir
helt färdig, den som passar i en miljö passar sämre i en
annan och måste justeras. Men när det nu finns en modell
som Riksrevisionsverket, Landstingsförbundet och
Kommunförbundet ställer sig bakom anser jag att vi i
riksdagen ska kräva att den prövas som underlag till de
beslut vi ska fatta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre offentligt beslutsunderlag.
Stockholm den 24 januari 1994
Margitta Edgren (fp)