I sin skrivelse överlämnar talmanskonferensen för riksdagens bedömning och beslut Riksdagsutredningens förslag till författningsändringar och riktlinjer för den statliga budgetprocessen.
Det kan konstateras att utredningens förslag innebär en genomgripande förändring av riksdagens medverkan i budgetprocessen. Vi befarar nämligen att riksdagens och de enskilda ledamöternas inflytande över budgetbehandlingen kommer att avsevärt minska genom den föreslagna rambeslutsmodellen.
Det är viktigt att fackutskottet även framgent har en stark ställning och inte avskärmas från budgethanteringen. Det finns nämligen ingen grund för påståendet att fackutskotten skulle vara utgiftsdrivande. Av utredningens tidigare betänkande framgår att utgiftsförändringarna under perioden 1983--1993 uppgick till 0,1 procent av de samlade utgifterna. Minoritetsregeringar och en tidvis mycket aggressiv opposition till trots uppträdde riksdagen ansvarsfullt och utskottens behandling bidrog inte till att utgiftsnivån ökade. Det finns således inte fog för den mytbildning om de folkvaldas ekonomiska lättsinne som företrädesvis odlas i vissa ekonomkretsar.
Mot denna bakgrund är det viktigt att fackutskottens ställning närmare klarläggs. Deras roll i budgethanteringen får inte blir illusorisk. Det är också viktigt att säkerställa oppositionens möjligheter att få gehör för sina förslag. Enligt vår mening kan därför utredningens förslag inte nu ligga till grund för något beslut av riksdagen. Dessa frågor måste bli föremål för ytterligare överväganden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslagen i talmanskonferensens skrivelse 1993/94:TK2.
Stockholm den 24 mars 1994 Sören Lekberg (s) Lennart Nilsson (s)