hmed anledning av förs. 1993/94:TK2 Skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av Riksdagsutredningens förslag om författningsändringar och riktlinjer för den statliga budgetprocessen

I talmanskonferensens förslag 1993/94:TK2 till
riksdagen föreslås en övergång till en rambudgetmodell för
riksdagens budgetarbete samt att budgetåret framdeles blir
lika med kalenderår.

Att kalenderåret också skall vara budgetår för staten är
praktiskt, liksom förslaget att höstriksdagen då kommer att
koncentreras kring budgetfrågorna. Dock uppstår
svårigheter med detta om riksdagsvalen också i framtiden
ligger på hösten.

Ett val som kan gälla huvuddragen i den ekonomiska
politiken hinner vid ett ev. regeringsskifte knappast påverka
så mycket av denna politik valåret. Tiden blir mycket knapp
för en ny regering att gå igenom och revidera det
budgetarbete som den tidigare regeringen och
departementens tjänstemän redan inlett.

Antingen leder en sådan ordning till att en ny majoritet
under det första året efter valet inte får genomslag på
politiken eller också innebär det att tjänstemannanivån får
ett starkt ökat inflytande under valår. Ytterligare en
komplikation kan bli att budgeten inte är färdigbehandlad
innan den skall träda i kraft.

Dessa faktorer talar enligt vår mening entydigt för att en
övergång till kalenderår som budgetår måste åtföljas av att
valdagen flyttas till slutet av maj eller början av juni.

För flyttningen av valdagen talar ännu en omständighet.
Enligt regeringsformens 8 kap. 15 § skall 9 månader förflyta
mellan det att ett grundlagsärende första gången anmäls i
riksdagen och valet. Enligt talmanskonferensens förslag
1993/94:TK2 skall höstmånaderna ägnas mera renodlat åt
budgetprövning medan vårriksdagen skall användas åt
komplicerade lagstiftningsärenden. Detta betyder att
grundlagsärendena antingen inte får vederbörlig beredning
och uppmärksamhet i föreskriven tid före valet eller också
att den undantagsmöjlighet från tidsmarginalen om nio
månader före val, som RF erbjuder, upphöjs till att bli det
normala.

Finansutskottet har redan en stark ställning i riksdagen.
Rambeslutsmodellen kommer att stärka denna. Detta är
inte problem- eller invändningsfritt. Vår regeringsform
grundar sig på att riksdagen -- i sin helhet -- är folkets
främsta företrädare. Om makten i riksdagen koncentreras
till ett enda utskott strider detta häremot. Detta problem
måste uppmärksammas vid en utvärdering av
rambeslutsmodellen. Om politikens maktcentra än mer
koncentreras inom partierna eller inom riksdagen kan
avståndet öka mellan de valda och väljarna och inverka
menligt på de politiska ansvarighetsförhållandena.

Likväl finns skäl som talar för att rambeslutsmodellen
bör prövas. En mera samlad budgetbehandling och en mera
koncentrerad ekonomisk politisk behandling medför
förhoppningsvis en fördjupad diskussion kring dessa frågor
och en ökad överskådlighet.

Då den nya ordningen stärker finansutskottet på den
övriga riksdagens bekostnad är detta skäl till att alla partier
som är representerade i riksdagen genom att nå över
riksspärren om 4 % bör vara representerade med ordinarie
ledamot i finansutskottet. Detta betyder att finansutskottet,
för att säkra en rimlig proportionalitet och ett
majoritetsförhållande som återspeglar valresultatet, bör
kunna växla i storlek beroende på antalet partier i
riksdagen.

Det är enligt vår mening viktigt att riksdagens roll
betonas och värnas i utformningen av all politik och inte
minst i den ekonomiska politiken. Det betyder att förslag
inte skall kunna antas utan en seriös beredningsprocess i
riksdagen.

På senare år har den ekonomiska politiken allt mer
kommit att föras genom partiledaröverenskommelser helt
vid sidan av riksdagen. Det har lett till dåligt beredda
förslag som övriga riksdagsledamöter fått kännedom om
genom pressmeddelanden. På detta sätt har man bundit
riksdagens behandling och åsidosatt riksdagens roll. Så
skulle också vara fallet om finansutskottet, utan yttrande
från fackutskott, skulle kunna gå in på de olika
fackutskottens områden.

Även om situationer ibland kräver snabbhet måste
riksdagen på ett seriöst sätt kunna få bereda och behandla
alla frågor.

Det föreliggande förslaget skulle medföra att utskottens
vidare arbete, efter beslutet om ramar, blir mycket hårt
bundet. Trots allt kan oförutsedda situationer inträffa som
kan kräva extra insatser. Därför bör det finnas möjligheter
till sådana eller att inom den totala budgetramen fördela om
mellan utskotten, om starka skäl finns för detta. Det får inte
skapas så stela regler att riksdagen står låst inför
samhälleliga förändringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 1 kap. 1 § riksdagsordningen
ges följande lydelse:

1 § Ordinarie val till riksdagen hålles sista söndagen i
maj eller första söndagen i juni efter beslut av riksdagen
senast 12 månader före valdagen. Om tid för extra val är
föreskrivet i 3 kap. 4 § och 6 kap. 3 § regeringsformen,

2. att riksdagen beslutar att varje i riksdagen
representerat parti, som i riket uppnått 4 % av väljarna,
skall vara representerat i finansutskottet i enlighet med vad
som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att fackutskotten alltid skall
yttra sig innan beslut fattas som berör deras
kompetensområde.

Stockholm den 24 mars 1994

Johan Lönnroth (v)

Hans Andersson (v)

Bengt Hurtig (v)