med anledning av prop. 1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området

Regeringens förslag går ut på att det bildas två nya
myndigheter benämnda Radio- och TV-verket resp
Granskningsnämnden för radio och TV. Radio- och TV-
verket avses i huvudsak syssla med viss tillståndsgivning och
därmed sammanhängande frågor. Granskningsnämndens
uppgift skulle vara att ha tillsyn över efterlevnanden av
regler för sändningarnas innehåll. Nämnden skall kunna
besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad.
Undantagna är de fall där Justitiekanslern skall ha tillsynen.

Vi har i tidigare motioner uttryckt kritik mot den
nuvarande ordningen med Kabelnämnden och
Närradionämnden.

Närradionämnden och Kabelnämnden är centrala
myndigheter för närradion respektive verksamheten med
radio- och TV-sändningar i kabelnät. Dessa myndigheter är
domstolsliknande nämnder, i vilka flertalet ledamöter är
tillsatta på politiska meriter. Nämnderna lämnar
sändningstillstånd, granskar sändningarnas innehåll,
återkallar tillstånd samt beslutar om vitesföreläggande.

Staten lämnar tillstånd till Sveriges Radio och TV och
TV4, medan Radionämnden har hand om granskning och
beslut om sanktioner. Radionämnden har en
sammansättning som liknar Närradionämndens och
Kabelnämndens, men anses ha en större integritet.

I fråga om privat lokalradio ligger tillståndsgivning och
granskning för närvarande på olika myndigheter, på
Styrelsen för lokalradiotillstånd respektive Radionämnden.

Med hänsyn bl a till rättssäkerheten har vi föreslagit att
myndigheternas roller skall renodlas. En
funktionsuppdelning innebär att tillståndsgivning,
sanktioner, återkallande av tillstånd och i förekommande
fall uttalanden eller bedömningar av programinnehåll samt
andra därmed sammanhängande frågor handläggs i en
myndighet (beslutsmyndigheten). Frågor om granskning
och utredning handläggs i en annan myndighet
(utredningsmyndigheten), som också får till uppgift att
anhängiggöra frågor om sanktioner och återkallande av
tillstånd hos tillståndsmyndigheten.
Utredningsmyndigheten bör också vara sakkunnig i radio-
och TV-frågor samt svara för internationella kontakter på
området.

Vi har också redovisat vår principiella inställning som
går ut på att de uppgifter som nämnderna med
domstolsliknande uppgifter har borde föras över på
domstol. Mot detta resonemang kan invändas att de frågor
som för närvarande handläggs av Radionämnden enligt
radiolagen och programföretagens avtal med staten inte
lämpar sig för domstolsprövning med hänsyn till frågornas
natur.

Vi har framfört idén att man i och för sig inte bör vara
främmande för att inrätta en särskild Radio- och TV-
domstol som dels handlägger frågor om
yttrandefrihetsbrott, dels frågor om tillstånd, sanktioner
och återkallande av tillstånd, dels utfärdar
rekommendationer av det slag som Radionämnden gör
idag. En annan möjlighet är att knyta en Radio- och TV-
domstol till viss avdelning inom Stockholms tingsrätt,
eftersom mål enligt radioansvarighetslagen redan handläggs
där.

Oavsett vilken väg man väljer med ett särskilt
beslutsorgan, t ex en domstol, för vissa radio- och TV-
frågor har vi hävdat att det är nödvändigt att skilja på
utrednings- och beslutsfunktionerna vid Kabelnämnden,
Närradionämnden, Radionämnden och den nya Styrelsen
för lokalradio.

Vi har föreslagit att utredningsmyndigheten skulle
kunna kallas Radio-och TV-ombudsmannen. Vi har också
varit inne på tanken att en sådan ombudsmannafunktion
skulle kunna utvidgas till att omfatta hela medieområdet --
ett slags massmedieombudsman.

Självfallet medför en renodlig av rollerna besparingar
för staten.

Ett annat uppslag är att låta den nuvarande
verksamheten med Pressombudsman och Pressens
opionsnämnd bli förebild för ett självsaneringssystem även
inom radio- och TV-området. Ett sådant system har sina
fördelar.

Mot bakgrund av det anförda kan vi inte acceptera
regeringens förslag. Vi menar att en allsidig utredning
måste göras. En utredning som måste innehålla ordentliga
konsekvensanalyser av olika tänkbara förslag för
yttrandefriheten och informationsfriheten, dvs den fria
åsiktsbildningen. Utredningsuppdraget bör leda till
utarbetade förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:160,

2. att riksdagen hos regeringen begär en allsidig
utredning av tänkbara organisationsmodeller inom
massmedieområdet i syfte att skapa bästa förutsättningar
för en fri åsiktsbildning i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 17 mars 1994

Harriet Colliander (nyd)

Simon Liliedahl (nyd)