Motion till riksdagen
1993/94:K443
av Rolf L Nilson (v)

Filmcensuren


Den svenska yttrandefrihetsgrundlagen, som trädde i
kraft den 1 januari 1992, fastslår att alla svenska
medborgare har rätt att offentligen fritt uttrycka sina
tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna vilka uppgifter
som helst i de rörliga bildmedierna.
En kärnpunkt i lagen är förbud mot förhandsgranskning,
d.v.s censur. Det är bara på ett område som det finns en
avvikelse från denna goda princip. Filmer och videogram
förhandsgranskas om de är avsedda för offentlig visning. I
lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram
(1990:886) står att framställningen i en film eller ett
videogram skall vara granskad och godkänd av
filmcensuren (Statens biografbyrå) innan den får visas för
allmänheten vid allmän sammankomst eller offentlig
tillställning.
Filmcensuren får inte godkänna filmer som innehåller
händelser som skildras på ett förråande sätt. Det gäller
särskilt närgångna skildringar av grovt våld mot människor
eller djur, sexuellt tvång eller skildringar av barn i
pornografiska sammanhang.
Biografbyrån har också att ta ställning till om en film
eller ett videogram skall godkännas för visning för barn
under sju år, under elva år eller under femton år.
Framställningen får inte godkännas om den kan vålla barn
i den aktuella åldersgruppen psykisk skada.
Jag ifrågasätter inte förbudet mot skildringar av sexuellt
tvång och våld och givetvis inte förbudet mot skildringar av
barn i pornografiska sammanhang. På det området krävs i
stället skärpningar av lagstiftningen.
Barns psykiska hälsa bör också skyddas genom
förhandsgranskning relaterad till åldersgränser.
Artonårsgräns kan ersätta censuren
Våldsskildringsrådet har haft i uppdrag att överväga om
det är lämpligt att förändra de nu gällande åldersgränserna
för offentlig visning av film eller att införa nya, t.ex. en 18-
årsgräns. Rådet redovisar sina synpunkter och förslag i
SOU 1993:39.
Det har bl.a efter försöksverksamhet med en ny 18-
årsgräns kommit fram till att med en sådan hade samtliga
våldsfilmer som Biografbyrån bedömde under första
halvåret 1992 kunnat släppas för vuxna utan klipp. Endast
en pornografisk film skulle ha klippts före visning även för
dem som är över 18 år.
Våldsskildringsrådets slutsats är att Biografbyrån
totalförbjuder eller klipper praktiskt taget uteslutande med
hänsyn till landets 16- och 17-åringar.
Jag delar de slutsatser, som Våldsskildringsrådet
kommer fram till vid en sammanvägning av en mängd
omständigheter kring filmcensuren:Samhället har ansvar
för att genom åldersregler ge stöd till föräldrar och andra
vuxna i deras roll som fostrare.Åldersgränser är viktiga
signaler från vuxenvärlden.De fyller en funktion som
konsumentinformation.
Alltså bör de finnas kvar.
Jag anser att det skall införas en ny vuxengräns vid 18 år.
Myndighetsåldern är ett skäl, men det starkaste argumentet
är av yttrandefrihetsnatur.
Med en 18-årsgräns kan den obligatoriska
förhandsgranskningen och möjligheten att klippa i filmer
eller totalförbjuda dem tas bort! Offentlig censur av filmer
för vuxna skulle därmed inte längre finnas i samhället.
Praktiskt kan det fungera ungefär som i Danmark. Där
behöver man bara lämna in sådana filmer till granskning till
Biografbyrån som är avsedda att visas för barn. Lämnas de
inte in får de automatiskt en 18-årsgräns. Regeringen bör få
riksdagens uppdrag att lägga fram förslag om upphävande
av vuxencensuren och införande av 18-årsgräns för film och
videogram.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om avskaffad vuxencensur och 18-årsgräns i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1994

Rolf L Nilson (v)