Barnpornografi handlar inte om erotik, inte ens om
erotik med barn inblandade. De alster som i den allmänna
debatten går under namnet barnpornografi handlar om
dokumentation av grova kränkningar av barn, bland annat
tortyr och svår misshandel. Sexuellt umgänge med barn
under 15 år är i sig ett brott. Det våld mot barn som dessa
alster visar är svåra brott. Men till skillnad från andra brott
sker kränkningen av offret i detta fall inte enbart när brottet
begås, utan om och om igen varje gång barnpornografin
visas. Även vetskapen om att barnpornografin finns
tillgänglig för visning innebär svårt lidande för det kränkta
barnet och dess föräldrar och andra närstående.
Tryck- och yttrandefriheten är en grundläggande rätt i en
demokratisk rättsstat. Inskränkningar i den rätten kan bara
motiveras om ett motstående intresse har större
skyddsbehov. Här är det uppenbart att barnens
skyddsbehov måste gå före pedofilernas rätt att ta del av
barnpornografiska alster. Förbud mot innehav har införts av
en rad andra länder, däribland Norge. Ett förbud mot
innehav minskar tillgången på sådana bilder och minskar
därmed barnens lidande. Rädda Barnen, Rikspolisstyrelsen
och andra kräver förbud mot innehav av barnpornografi.
Enligt FN:s barnkonvention, som Sverige har tagit initiativ
till, har vi skyldighet att skydda barn mot övergrepp i alla
former. Även FN:s kommission för mänskliga rättigheter
och Interpol har krävt att medlemsländerna förbjuder
innehav av barnpornografi. För att åstadkomma ett förbud
mot innehav krävs att grundlagen ändras. I
tryckfrihetsförordningen (7 kap 4§ tolfte punkten) och
yttrandefrihetsgrundlagen (5 kap 1§) återfinns
bestämmelser om barnpornografibrott i samband med
tryck- och åsiktsfrihetens gränser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om erforderliga
grundlagsändringar för att förbjuda innehav av
barnpornografi.
Stockholm den 25 januari 1994
Berndt Ekholm (s)
Lena Klevenås (s)