Finansieringsvillkoren för TV 4 Nordisk Television
Riksdagen har beslutat om att på speciella villkor medge
koncession för ett programföretag (TV4) att med ensamrätt
sända TV-reklam i ett rikstäckande marknät för att på så
sätt finansiera sin övriga Tv-produktion. De finansiella
villkoren m.m. regleras i särskilt avtal med staten medan i
radiolagen intagits kompletterande bestämmelser för hur
reklaminslagen närmare skall vara beskaffade.
Riksdagens beslut i denna del kan på sitt sätt sägas vara
en milstolpe i svensk etermediehistoria.
Från den 1 juli 1993 gäller en ny EES- och EG-anpassad
konkurrenslag som bl.a. inskärper kravet på
konkurrensneutralitet mellan företag inom samma bransch
eller produktområde.
Avtalet med TV4 löper under en sexårsperiod fram till
årsskiftet 1997/98 med möjlighet till avstämning några
gånger under perioden. Koncessionsvillkoren innebär
ekonomiskt betydande åtaganden från programföretagets
sida gentemot staten. Det kan på goda grunder ifrågasättas
om inte staten initialt bundit upp det ''unga''
programföretaget alltför hårt i såväl ekonomiskt som
programpolitiskt hänseende.
Programföretaget har ålagts ett public service-ansvar,
dock utan att ha någon del av den s.k. mottagaravgiften.
Tvärtom tillfaller huvuddelen av den fasta, årliga
koncessionsavgiften om 50 miljoner kronor Sveriges Radio-
bolagen! Vidare finns en ''rörlig'' koncessionsavgift som är
relaterad till programföretagets årsomsättning.
Nuvarande reklamregler tillåter t.ex. inte avbrott för
reklam i pågående program. Den från England (EG-land)
satellitsändande, svenskspråkiga konkurrentkanalen TV3
omfattas, bland andra, inte av den svenska radiolagens
konkurrensbegränsande reklambestämmelser. På samma
sätt är TV4 förhindrad att sända reklam riktad till barn i
anslutning till barnprogram medan någon motsvarande
inskränkning inte vidlåder t.ex. TV3.
TV4 är f.n. hänvisad till att sända reklam i, vanligtvis,
längre block mellan programmen. Detta är, enligt
undersökningar, väsentligen ägnat att reducera
tittarintresset och uppmärksamheten. Förlorar kanalen
tittare förlorar den samtidigt annonsörer och reklamköpare
och därigenom sin enda intäktskälla.
Konkurrensen i etern har skärpts betydligt under de
senaste fem åren, inte minst mellan reklamfinansierade
programföretag. Som framgått av det tidigare är dock
konkurrensförutsättningarna inte helt neutrala. TV4:s
ensamrätt att sända reklam i ett marknät kan inte med
självklarhet påstås uppvägas av förekomsten av vissa
ojämlika konkurrensvillkor i övrigt.
Det finns därför anledning att redan nu ompröva delar
av avtalet mellan staten och TV4 men även göra vissa
ändringar i radiolagen.
EG:s TV-direktiv liksom Internationella
Handelskammarens etiska normer för reklam riktad till
barn torde mer än väl tillgodose de skyddsvärda intressen
som här är aktuella. Förslaget i denna del ansluter väl till
dessa normer.
Slutligen må här erinras om en annan för TV4
konkurrensbegränsande faktor. När TV4 säljer reklamtid
till ej momsredovisande företag (t.ex. banker,
försäkringsbolag, Penninglotteriet m.fl.) tvingas man redan
från början hålla ett 25 procent högre pris än konkurrenten
TV3 behöver göra till motsvarande kunder, beroende på att
TV3 kan fakturera utan moms (!) från sitt huvudkontor
(och sändningsort) i London, England.
Bl.a. på grund av de konkurrensbegränsande villkor som
påtalats i motionen går, om ingen ändring görs, TV4 miste
om vissa intäkter. På sikt kan alltså programföretagets
möjligheter att erbjuda ett fullgott rikstäckande marksänt
alternativ till Sveriges Televisions båda kanaler äventyras,
vilket vore ett allvarligt avsteg från intentionerna bakom
riksdagens beslut.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i vissa delar ompröva avtalet
med TV 4 Nordisk Television AB i syfte att stärka
konkurrensneutraliteten,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
radiolagen i syfte att stärka konkurrensneutraliteten mellan
olika distributionsformer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mervärdesskattens
konkurrenshämmande effekter.1
Stockholm den 25 januari 1994
Henrik S. Järrel (m)