Det är idag kriminaliserat att med spridningsuppsåt
skildra barn i pornografisk bild eller sprida sådan bild.
Innehav är inte kriminaliserat.
Vänsterpartiet har tidigare krävt att regeringen
skyndsamt skulle lägga fram förslag om kriminalisering av
innehav av barnpornografi. Både den förra och den
nuvarande regeringen har avvisat kraven om
kriminalisering genom att hänvisa till grundläggande
principer om yttrande- och informationsfrihet som regleras
i grundlagarna. Vi är väl medvetna om vikten att värna de
grundläggande rättigheter som skyddas av
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Dessa rättigheter kan dock inte vara absoluta.
Insikten om barnpornografins roll i samband med
sexuella övergrepp mot barn har vuxit sig stark på det
internationella planet. Bl.a. uppmanar FN:s kommission
för mänskliga rättigheterna, FN:s specielle rapportör om
handel med barn, barnprostitution och barnpornografi och
Interpol världens länder att kriminalisera innehav av
barnpornografi.
Flera länder har hörsammat dessa maningar. Norge och
England förbjöd innehav av barnpornografi häromåret.
Tyskland och Canada gjorde det i somras. Ett lagförslag om
kriminalisering har lagts fram i Österrike och i flera andra
närliggande länder har frågan rests på hög nivå. Om Sverige
inte kriminaliserar innehav ger vi i praktiken
barnpornografimånglarna en frizon.
De bilder som varit aktuella i rättsliga sammanhang i
Sverige innehåller skildringar av mycket små barn
involverade i alla former av sexuella aktiviteter som samlag,
onani, våldtäkt, incest och sexuell sadomasochism. Bakom
tillkomsten av nästan varje film finns alltså grova
övergrepp.
Barn som skall förmås medverka till sexuella handlingar
kan övertygas att upphöra med motstånd med hjälp av
barnpornografiska alster. Pornografin används också som
påtryckning mot barnen för att förmå dem att tiga om vad
de varit med om. De utsatta barnen tvingas att leva med
vetskapen om att bevisen på deras förödmjukelse cirkulerar
under åratal och att dokumentationen av kränkningarna
lagligen kan säljas och köpas.
Kriminalisering av innehav av barnpornografi innebär
också en bättre uppfyllelse av våra åtaganden enligt
barnkonventionen. Artikel 34 i konventionen har nämligen
följande lydelse:
''Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla
former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För
detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla
lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för
att förhindra -- -- -- c) att barn utnyttjas i pornografiska
föreställningar och i pornografiskt material.''
Kriminalisering av framställning och spridning av
barnpornografi räcker inte för att komma åt handeln med
barnpornografi. En stor del av framställningen sker i tredje
världen, framför allt Sydostasien. Bilderna kopieras och
säljs sedan i Sverige. Försäljningen behöver inte ske till ''
allmänheten'' utan ofta till den nära vänkretsen och då är
det ofta inte fråga om straffbar spridning. Kriminalisering
av innehav skulle starkt förbättra polisens möjligheter att
utreda barnpornografibrott. Dessutom skulle efterfrågan
minska och marknaden därmed bli mindre lukrativ för
producenter och distributörer.
För att värna rättssäkerheten -- och med tanke på att det
gäller undantag från grundlagsskyddade rättigheter -- bör
husrannsakan och kroppsvisitation vid misstanke om
innehav av barnpornografi utan samband med spridning få
ske bara om det föreligger sannolika skäl för brottet.
Dessutom bör domstolsbeslut alltid krävas för användande
av tvångsmedel i dessa fall.
En stor brist med nuvarande bestämmelser om
barnpornografi är också att barn definieras som en person
vars könsmognad inte är avslutad. Tidigt könsmogna barn
saknar därför skydd av lagen. I stället bör -- i
överensstämmelse med barnkonventionen -- en 18-årsgräns
införas som huvudregel. Om identifiering och därmed
fastställande av ålder inte låter sig göras bör nuvarande
definition av barn tillämpas.
Även i brottet sexuellt ofredande i brottsbalken 6 kap 7§
bör åldersgränsen höjas från 15 till 18 år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
kriminalisering av innehav av barnpornografi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sannolika skäl och
domstolsbeslut som förutsättning för användande av
tvångsmedel,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åldersgränsen för
barnpornografibrott,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åldersgränsen för sexuellt
ofredande.1
Stockholm den 25 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)