med anledning av prop. 1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
Proposition 1993/94:160 föreslår att en ny
myndighetsorganisation på radio och TV-området inrättas.
Två nya myndigheter, Radio- och TV-verket och
Granskningsnämnden för radio och TV ersätter de tidigare
fyra nämnderna, Radionämnden, Kabelnämnden,
Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Enligt propositionen skall Radio- och TV-verket ha
ansvar för all tillståndsprövning. De förändrade villkoren
för programspridning p.g.a. digitala distributionsmetoder
skall också följas upp av denna myndighet.
Granskningsnämnden för radio och TV skall ha tillsyn av
efterlevnaden av regler för innehållet i sändningarna enligt
gällande lagar och avtal för radio och TV till allmänheten.
Granskningsnämnden skall besluta om sanktioner vid
bristande efterlevnad av lagar och avtal. Justitiekanslern
skall i vissa fall utöva tillsyn. Frågor om ansvar för
yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite skall alltid
prövas av domstol.
Vi instämmer i behovet av denna nya
organisationsmodell. Vi instämmer i att tillsynen av
efterlevnaden av programregler skall utövas av en
myndighet fristående från den som beslutar om
sändningstillstånd.
Radio- och TV-verksamheten är unik. Ingen annan
verksamhet har en så bred medborgerlig betydelse och
ingen annan verksamhet når så in i varje svenskt hem. Detta
faktum borde bättre avspeglas i de föreslagna
myndigheternas ledningsfunktioner. Vi anser att styrelser
med bred folklig förankring är att föredra framför den typ
av styrelser som regeringen föreslår.
Vad gäller Radio- och TV-verkets ledningsform anser vi
att den modell regeringen valt med enrådighetsverk och
med ett särskilt insynsorgan som fortlöpande ska följa
verksamheten är otillfredsställande. En styrelse med
parlamentarisk sammansättning krävs enligt vår
uppfattning. Fördelarna med kollektiva beslutsorgan är att
de har en bättre medborgerlig förankring och en klarare
ansvarsställning än en med en chef som ensam högsta
beslutsfattare och ett fristående rådgivande expertorgan.
Granskningsnämnden för radio och TV tilldelas en
mängd tids- och arbetskrävande uppgifter. Den skall
granska innehållet i utbudet, kontrollera efterlevnaden av
regler om sändningsbeteckningar, beivra otillåten sändning
av gemensamma program, reklam och sponsring och
otillbörligt kommersiellt gynnande och övervaka genmälen
och beriktiganden. Vidare skall nämnden följa utländska
TV- och radiosändningar, som riktas till allmänheten.
Granskningsnämnden skall kunna besluta om granskning
och sanktioner såväl efter anmälan som på eget initiativ.
De frågor nämnden har att ta ställning till ställer stora
krav på kunskaper från skilda samhällsområden. En
lekmannastyrelse med så bred kompetens som möjligt bör
utses. Den bör ha inslag av parlamentariker. Enligt vår
bestämda uppfattning bör inte en förskjutning av nämndens
kompetens till förmån för mer juridisk sådan ske. Styrelsen
bör utökas med tre ledamöter, från föreslagna sex, till nio
ledamöter plus ordförande.
Vi saknar i propositionen förslag till och
konsekvensanalys av lokalisering av de två nya
myndigheterna. I bilaga 2 under rubriken Lokalisering
refereras endast till utredningens förslag som med de
direktiv som givits förutsatt att den nya myndigheten skall
ligga i Stockholm. Vi anser att också andra kommuner med
brett medieutbud och kvalificerad kompetens bör komma i
fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lekmannastyrelser i de nya
statliga myndigheterna på radio- och TV-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokaliseringen av
myndigheterna.
Stockholm den 17 mars 1994
Thage G Peterson (s)
Catarina Rönnung (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Ingvar Johnsson (s)
Hans Göran Franck (s)
Torgny Larsson (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Elvy Söderström (s)