Proposition 1993/94:160 föreslår att en ny myndighetsorganisation på radio och TV-området inrättas. Två nya myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV ersätter de tidigare fyra nämnderna, Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Enligt propositionen skall Radio- och TV-verket ha ansvar för all tillståndsprövning. De förändrade villkoren för programspridning p.g.a. digitala distributionsmetoder skall också följas upp av denna myndighet.
Granskningsnämnden för radio och TV skall ha tillsyn av efterlevnaden av regler för innehållet i sändningarna enligt gällande lagar och avtal för radio och TV till allmänheten. Granskningsnämnden skall besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av lagar och avtal. Justitiekanslern skall i vissa fall utöva tillsyn. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite skall alltid prövas av domstol.
Vi instämmer i behovet av denna nya organisationsmodell. Vi instämmer i att tillsynen av efterlevnaden av programregler skall utövas av en myndighet fristående från den som beslutar om sändningstillstånd.
Radio- och TV-verksamheten är unik. Ingen annan verksamhet har en så bred medborgerlig betydelse och ingen annan verksamhet når så in i varje svenskt hem. Detta faktum borde bättre avspeglas i de föreslagna myndigheternas ledningsfunktioner. Vi anser att styrelser med bred folklig förankring är att föredra framför den typ av styrelser som regeringen föreslår.
Vad gäller Radio- och TV-verkets ledningsform anser vi att den modell regeringen valt med enrådighetsverk och med ett särskilt insynsorgan som fortlöpande ska följa verksamheten är otillfredsställande. En styrelse med parlamentarisk sammansättning krävs enligt vår uppfattning. Fördelarna med kollektiva beslutsorgan är att de har en bättre medborgerlig förankring och en klarare ansvarsställning än en med en chef som ensam högsta beslutsfattare och ett fristående rådgivande expertorgan.
Granskningsnämnden för radio och TV tilldelas en mängd tids- och arbetskrävande uppgifter. Den skall granska innehållet i utbudet, kontrollera efterlevnaden av regler om sändningsbeteckningar, beivra otillåten sändning av gemensamma program, reklam och sponsring och otillbörligt kommersiellt gynnande och övervaka genmälen och beriktiganden. Vidare skall nämnden följa utländska TV- och radiosändningar, som riktas till allmänheten. Granskningsnämnden skall kunna besluta om granskning och sanktioner såväl efter anmälan som på eget initiativ.
De frågor nämnden har att ta ställning till ställer stora krav på kunskaper från skilda samhällsområden. En lekmannastyrelse med så bred kompetens som möjligt bör utses. Den bör ha inslag av parlamentariker. Enligt vår bestämda uppfattning bör inte en förskjutning av nämndens kompetens till förmån för mer juridisk sådan ske. Styrelsen bör utökas med tre ledamöter, från föreslagna sex, till nio ledamöter plus ordförande.
Vi saknar i propositionen förslag till och konsekvensanalys av lokalisering av de två nya myndigheterna. I bilaga 2 under rubriken Lokalisering refereras endast till utredningens förslag som med de direktiv som givits förutsatt att den nya myndigheten skall ligga i Stockholm. Vi anser att också andra kommuner med brett medieutbud och kvalificerad kompetens bör komma i fråga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekmannastyrelser i de nya statliga myndigheterna på radio- och TV-området,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av myndigheterna.
Stockholm den 17 mars 1994 Thage G Peterson (s) Catarina Rönnung (s) Kurt Ove Johansson (s) Ingvar Johnsson (s) Hans Göran Franck (s) Torgny Larsson (s) Lisbeth Staaf-Igelström (s) Elvy Söderström (s)