Återigen har en barnpornografihärva rullats upp. Den
barnpornografi som man beslagtagit har till största delen
producerats genom att sexuella övergrepp mot barn har
begåtts. Detta är brottsligt förfarande. Barnen, som
utnyttjas, får mycket svåra men, både av psykisk och fysisk
art, en del barn smittas av hiv, som kan utvecklas till aids.
Dessutom finns för alltid vetskapen hos dessa barn att de
blivit filmade eller fotograferade, att alstren kanske
cirkulerar i åratal och att de alltså även på detta sätt ständigt
kränks.
Straffsatserna för tillverkning och distribution av
barnpornografiska alster har nyligen skärpts högst
betydligt. Så sent som för ett år sedan sade
konstitutionsutskottet nej till förslag om att förbjuda
innehav av barnpornografi. Motivet denna gång var att man
ville ha bättre utredningsunderlag från regeringen eftersom
det gäller ett så ytterst grannlaga beslut som förändring av
den svenska grundlagen. Detta om något visar hur ytterst
viktig en förändring av grundlagen är -- yttrandefriheten får
inte naggas i kanten genom alltför många krav på
förändringar. Den är tillkommen för att även under
påfrestningar kunna garantera alla rätten till att fritt yttra
sig eller publicera sig. Sverige har här intagit en ganska unik
ställning genom detta grundlagsskydd, en ställning som inte
får undergrävas.
Många länder har i dag redan villfarit Interpols vädjan
om en kriminalisering även av innehav av
barnpornografiska alster, framställda genom övergrepp mot
och utnyttjande av barn. Många andra länder överväger i
dag en kriminalisering. I Norge kriminaliserades t.ex.
innehav av barnpornografiska alster redan för två år sedan;
Tyskland, England och Kanada har samma förbud. I bl.a.
Österrike övervägs i dag en kriminalisering. Det som skiljer
våra länder åt i detta fall är den unika grundlagsskyddade
tryckfrihet vi tillämpar i Sverige.
Det är därför mycket viktigt att dra en klar gräns för vad
en kriminalisering av barnpornografiska alster skall
innebära, liksom att dra en åldersgräns under vilken det är
olagligt att utnyttjas medverka i pornografiska
sammanhang. Den bör vara satt vid aderton år, dvs. följa
myndighetsåldern. Polisen måste, vid välgrundade
misstankar om brott, kunna beslagta dokumenterade
övergrepp mot barn. En lagändring behövs därför för att
brottsbekämpningen skall kunna vara effektiv.
Risken för att tryck- och yttrandefriheten skulle lida men
vid en grundlagsändring i just detta fall torde vara helt
utesluten, om man poängterar att det gäller
barnpornografialster, där levande barn varit utsatta för
övergrepp. Teckningar och skrifter bör därför inte räknas in
i underlaget. Det är viktigt att gränserna är tydliga, det får
aldrig inbjuda till kontroller av vad vanliga människor har i
bokhyllan.
Den lag som stiftades mot aga av barn väckte när den
antogs stor diskussion både för och emot. I dag är den
allmänt accepterad och har varit till stort stöd och hjälp för
många barn, inte minst genom den attitydförändring och
medvetenhet om barns utsatthet den förde med sig.
Kriminalisering av enskilt innehav av narkotika har även
visat sig ha stor betydelse för polisens möjligheter att hejda
brottsligt förfarande.
En grundlag får aldrig uppfattas som om den ger skydd
för upprepade kränkningar av barn. Jag anser det vara en
kränkning av barnens integritet varje gång ett alster visas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åldersgräns för medverkan i
pornografiska sammanhang och kriminalisering av innehav
av barnpornografiska alster,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att åldersgränsen för barn bör vara densamma som
myndighetsåldern.
Stockholm den 21 januari 1994
Birgit Henriksson (m)