Hösten 1992 antog riksdagen en ny lag som reglerar
satellitsändningar av TV-program i Sverige. Lagen innebär
att samma regler gäller för all form av annonsering och s k
sponsoring av program som riktar sig till TV-publiken i
Sverige oavsett distributionsform. Det innebär således att
markdistribuerade respektive satellitdistribuerade (även
via kabelnät) sändningar behandlas lika i detta avseende,
förutsatt att den ursprungliga TV-signalen, tekniskt sett,
utgår från en sändningskälla inom Sveriges gränser.
Yttrandefrihetsgrundlagen medger f.n. att lag kan stiftas
som förbjuder reklam i TV- eller radioprogram hos andra i
landet verksamma programföretag än det (eller de) som fått
samhällets sanktion/koncession. Tillstånd med ensamrätt
för reklam i ett rikstäckande marknät innehas f.n. av TV4
Nordisk Television AB.
I propositionen vidgick regeringen att detta förhållande
kan medföra en konkurrensnackdel för i Sverige svensk-
sändande programföretag också i förhållande till från
utlandet till Sverige sändande programföretag. Riksdagen
accepterade genom sitt beslut detta missförhållande då en
enhetlig lagstiftning i denna del ansågs viktigare än att
tillgodose kravet på en strikt konkurrensneutralitet.
Fr o m den 1 juli 1993 gäller en ny EG- och EES-
anpassad konkurrenslag i Sverige som bl a inskärper kravet
på konkurrensneutralitet mellan företag inom samma
bransch eller produktområde.
En konsekvens av nuvarande förhållanden är t ex att
TV5 Nordic, som satellitsänder program och reklam från
svenskt territorium till publik i Sverige, diskrimineras i
förhållande till TV3, exempelvis, som satellitsänder
program och reklam från engelskt territorium till publik i
Sverige.
Vidare kan ett snedvridet konkurrensförhållande sägas
råda mellan TV4, som har ensamrätt på marksänd TV-
reklam och når så gott som samtliga hushåll i Sverige, och
övriga programföretag (utom Sveriges Radio-bolagen) som
huvudsakligen vänder sig till en svensktalande publik via
satellit och/eller kabelnät och som mest når ca hälften av
landets hushåll.
Lagen innebär också att TV-program mot vederlag
endast får sändas under ''annonstid'' i televisionen. Med
annonstid avses 1--6 minuter reklam per programtimme
mellan program eller i s k naturliga pauser. Att sälja
sammanhängande programtid därutöver är således inte
möjligt för programföretag som har detta som en av sina
affärsidéer. Detta kan på sitt sätt anses vara en inskränkning
av informations- och yttrandefriheten. Som jämförelse må
nämnas att det är fullt lagligt att köpa sig informations- och
reklamutrymme i tryckta medier.
Också ifråga om reklam riktad till barn under 12 år
stadgas ett förbud. Därmed går lagen längre än EG:s TV-
direktiv, vilket i och för sig är tillåtet men föga meningsfullt
eftersom direktivet anger ett antal etiska normer för reklam
riktad till barn under 12 år. Även Internationella
Handelskammarens etiska normer för reklam riktad till
barn -- med rekommendationer till leksaksfabrikanterna --
tillgodoser i god mån de skyddsvärda intressen som här kan
anses aktuella.
Med tanke på Sveriges nalkande till EG/EU borde tiden
nu vara mogen för en uppmjukning av reglerna om reklam
och sponsoring i radio och TV.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen
om satellitsändningar av TV-program, jämte annan berörd
lagstiftning, i syfte att bl.a. åstadkomma större
konkurrensneutralitet vad avser sändning av reklam,
försäljning av programtid m.m. i enlighet med vad som
anförts i motionen.