Ett viktigt syfte med den privata lokalradion var att den
skulle bidra till att öka mångfalden och ge lokala
radioföretag chansen att starta egna, självständiga
radiostationer. Det förutsattes att ingen skulle få äga mer än
ett radiotillstånd och att ingen person med ''dominerande''
inflytande i dagstidningsföretag skulle komma i fråga som
ägare. Detta har inte minst betydelse mot bakgrund av att
Sverige redan tidigare haft en mediasituation med en stark
maktkoncentration.
Trots alternativa förslag från den socialdemokratiska
riksdagsgruppen och allvarliga invändningar från många
debattörer, beslöt riksdagens borgerliga majoritet att
radiotillstånden skulle fördelas genom att sändningsrätten
bjöds ut på auktion. Härigenom kom Sverige att få världens
mest kraftlösa radiolag. I andra länder har parlamenten
fattat beslut om kriterier, som skall bidra till att säkra
mångfald och bredd i den privat ägda lokalradion.
I riksdagsdebatten markerade företrädare för
utskottsmajoriteten att det fanns inslag i lagstiftningen som
man kan vara osäker inför. Det borde därför finnas en
öppenhet att ändra lagstiftningen om det visade sig
nödvändigt.
Vi har nu facit av den nya lagen sedan så gott som
samtliga nu aktuella sändningstillstånd utauktionerats. I
stället för en mängd lokalt förankrade radiostationer har tre
av fyra tillstånd hamnat hos någon av de fyra privata
mediadominanterna -- Bonniergruppen, kretsen kring
Svenska Dagbladet, Jan Stenbecks Medvik och de stora
liberala landsortstidningarna i SRU (Svensk
Radioutveckling AB).
De lokala entusiasterna blev chanslösa när
''mediajättarna'' plockade fram sina miljoner. Tre miljoner
kronor om året kostade det dyraste tillståndet i Stockholm.
I Göteborg blev kostnaden ytterligare några tiotusen
kronor dyrare.
Trots uttryckliga uttalanden om att flera tillstånd inte
kunde innehas av samma person, kom radiotillstånden
genom bulvanförfarande att köpas upp av samma person i
några fall. Lagstiftningens uddlöshet visades i att den
ansvariga myndigheten, Styrelsen för lokalradiotillstånd,
inte bedömde sig ha lagstöd för att ingripa mot vare sig
bulvaner eller former för korsvis ägande.
I riksdagsbeslutet fastslogs att regeringen vid slutet av
den period, för vilka nuvarande tillstånd gäller, skulle kalla
en parlamentarisk kommitté med uppgift att studera
effekterna av lagstiftningen och föreslå eventuella
förändringar till kommande tillståndsperiod. Då den
aktuella perioden är åtta år skulle detta innebära att den
parlamentariska uppföljningen av ett ur yttrandefrihets-
och mediasynpunkt strategiskt beslut görs först runt år
2000.
Med hänsyn till det anmärkningsvärda utfallet av
auktionerna på sändningsrätten och risken för att en så lång
tidsperiod befäster ett mediamönster som strider mot
tankarna på mångfald, lokal förankring och bredd i utbytet,
menar vi att en parlamentarisk översyn bör komma till
stånd redan nu.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en parlamentarisk
kommitté med uppgift att granska lagstiftningen om den
privata lokalradion mot bakgrund av vunna erfarenheter.
Stockholm den 20 januari 1994
Åke Gustavsson (s)
Inger Lundberg (s)