Under senare år har antalet avslöjanden om spridning av
barnpornografiska material ökat. Barnpornografiskt
material omfattar tidskrifter, kortfilmer, spelkort,
fotografier och framför allt videofilmer. Under senaste
tiden har också barnpornografiska bilder blivit tillgängliga
genom olika databaser. Materialet skildrar barn från ett par
års ålder, involverade i alla former av sexuella aktiviteter.
Barnen avbildas med andra barn och vuxna av bägge könen.
Pedofiler använder inte bara barnpornografi för sexuell
upphetsning. I samband med övergrepp på barn används
barnpornografi för att minska barns hämningar samt i
utpressningssyfte för att barnen inte skall berätta för
föräldrarna eller myndigheterna.
Ökningen av antalet avslöjanden i Sverige och övriga
nordiska länder beror delvis på att fler barn vågat avslöja
övergeppen samt att polis och åklagare blivit effektivare i
arbetet för att bekämpa spridningen av barnpornografi.
Den beror också på att vi genom vår lagstiftning blivit
distributionscentra för barnpornografi. Merparten av
beslagtaget barnpornografiskt material i USA härstammar
från Norden.
2. Lagstiftningen
I Sverige är spridning av barnpornografi kriminaliserat.
Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att
bilden sprids eller som sprider sådan bild döms, om inte
gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig,
enligt 16 kap. 10 a § brottsbalken för barnpornografibrott
till böter eller fängelse i högst två år. Ett motsvarande
tryckfrihetsbrott gäller enligt 7 kap. 4 § 12
tryckfrihetsförordningen. Om barnpornografibrott i stället
begås i ett radioprogram, en film eller ljudupptagning skall
det enligt 5 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen
anses som yttrandefrihetsbrott.
Denna kriminalisering innebär en viss inskränkning i
yttrandefriheten. Varken när det gäller ''vanlig'' pornografi
eller barnpornografi är dock innehavet kriminaliserat.
Detta motiveras delvis med att efterlevnaden i praktiken
skulle vara svår att övervaka. Det grundläggande skälet
torde ändå vara att staten inte skall reglera vad
medborgaren för eget bruk skildrar i bild.
3. Justitiedepartementets utredning (Ds 1993:80)
Frågan aktualiserades senast i Justitiedepartementets
utredning Ökat skydd för barn -- Ytterligare åtgärder mot
sexuella övergrepp m.m. (Ds 1993:80). Man avstyrker
tanken på kriminalisering av innehav av barnpornografi.
Motiveringen är att en kriminalisering skulle innebära ett
väsentligt avsteg från sedan länge tillämpade
trykfrihetsrättsliga principer. Utredningen betonar dock att
barnpornografi inte i yttrande- eller tryckfrihetshänseende
kan avses skyddsvärt. Men man framhåller ändå att de för
vårt samhälle grundläggande principerna om yttrande- och
informationsfrihet i de medier som skyddas av
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
inte bör underkastas ett så från själva grundtanken långt
gående undantag som en kriminalisering av innehav av vissa
sorters framställningar skulle innebära. Man anser att det
redan föreligger tillräckliga straffrättsliga instrument för att
ingripa mot barnpornografi eftersom det är kriminellt att
skildra och sprida barnpornografi. Bestämmelserna i 6 kap.
brottsbalken, särskilt 6 kap. 7 § om sexuellt ofredande anses
utgöra en tillräcklig spärr för produktion av sådan
barnpronografi som förutsätter att barn medverkar på ett
icke godtagbart sätt vid bildens tillkomst.
4. Barnpornografiskt material sprids i nätverk
Både svenska och utländska barn förekommer i de
barnpornografiska alster som sprids i Sverige. Flera av
spridarna är också dömda eller misstänkta för att sexuellt
ha utnyttjat barn. Polis och åklagare har dock små
möjligheter att följa upp varifrån bilderna och
videofilmerna härstammar. Klart bevisat är att de sprids i
mer eller mindre officiella nationella och internationella
nätverk. Polis och åklagare har påtalat att om själva
innehavet av barnpornografi var olagligt skulle polisen mer
effektivt kunna följa upp spridningen. I barnporrhärvan i
Huddinge hittade polisen cirka hundra adresser till köpare,
som de inte hade någon möjlighet att titta närmare på. Hela
frågeställningen har alltså handlat om ifall man skall behålla
tryck- och yttrandefriheten intakt eller ge polis och åklagare
ytterligare ett verktyg som kan motverka barnpornografi.
5. Teknisk utveckling
Frågeställningen har blivit mer komplex på grund av den
tekniska utvecklingen i samhället. När det gäller
barnpornografiska videoinspelningar kan kunder beställa
sitt eget unika videoband där man kopierar olika sekvenser
från originalband som bara finns i ett exemplar. I
barnporrmålet i Stockholms tingsrätt under hösten 1993
gick man dock på åklagarens linje, som innebar att det
räckte med att hålla originalvideobanden tillgängliga för
allmänheten, bland annat via tidningsannonser, för att de
åtalade skulle dömas för barnpornografibrott.
Sedan ett par år tillbaka är barnpornografiska bilder
tillgängliga via databaser där kunder kan titta på bilder eller
''ta hem dem'' via datamodem. I en dom i Sundsvalls
tingsrätt i november 1993 gick man även här på åklagarens
linje, vilket innebar att det räckte med att hålla bilderna
tillgängliga på databasen för att den ansvarige skulle fällas
för barnpornografibrott. Ingen av ovanstående domar har
dock prövats i högre instans. Det är inte heller orimligt att
anta att försäljarna av barnpornografi anpassar sig efter
lagstiftningen och rättspraxis så att de genom mer
sofistikerade spridningsmetoder håller sig inom lagens
ramar. Frågeställningen måste därmed utökas till att gälla
om tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen verkligen är
ändamålsenlig när det gäller spridning av barnpornografiskt
material, eftersom lagstiftningen helt enkelt inte har följt
med utvecklingen på området.
6. Överväganden och slutsatser
I artikel 34 punkt c) i FN:s barnkonvention, som Sverige
har undertecknat, sägs att konventionsstaterna bl.a. skall
vidta lämpliga nationella åtgärder för att förhindra att barn
utnyttjas i barnpornografiskt material. Sverige har, liksom
de flesta konventionsstater, en skarp lagstiftning som
förbjuder framställning och spridning av barnpornografiskt
material. Detta har dock inte stoppat barnpornografin.
Därför har de flesta staterna i Västeuropa samt bland annat
Canada och USA infört eller överväger att införa förbud
även mot innehav av barnpornografiskt material. Sverige
riskerar här att bli en barnpornografisk frizon.
Ett argument som har framförts är att Sverige sedan
flera hundra år tillbaka har en unik grundlagsfäst tryck- och
yttrandefrihet. Andra stater kan lättare kriminalisera
innehavet av barnpornografi eftersom deras tryck- och
yttrandefrihetslagstiftning inte är lika klar när det gäller rätt
till innehav av tryckta skrifter. Det är mycket allvarligt när
man utnyttjar våra grundlagsfästa rättigheter för att
legitimera barnpornografiskt material. Redan vid beslutet
om förbud mot spridning av barnpornografiskt material slog
man fast principen att det är mer angeläget att skydda barn
än personer som sprider barnpornografi. Vi anser att man
skall göra en liknande bedömning, vilket innebär att det är
viktigare att skydda barn än vuxna som sysslar med denna
sexuella avart. Därför ska lagstiftningen förändras så att
innehav av barnpornografiskt material blir förbjudet.
Det florerar i dag en mängd bilder och videofilmer med
barnpornografiskt innehåll. För barnen upphör inte
övergreppet i och med att fotograferingen eller
filminspelningen är avslutad, eftersom de finns kvar på
bilderna och filmerna. Även om man lyckas stoppa
produktionen och spridningen av barnpornografiskt
material kommer många personer att tvingas leva med att
de figurerar på bilder och filmer i vissa kretsar under hela
eller stora delar av sitt liv. En kriminalisering av innehav av
barnpornografiskt material skulle alltså förbättra
situationen även för de personer som redan blivit utsatta för
övergrepp som dokumenterats på fotografier och
videofilmer.
Det behövs även en översyn av tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen så att den kan tillämpas även
på moderna medier och spridningsmetoder. Vidare är det
mycket viktigt att polis, åklagare och domstolar ger högsta
prioritet vid utredningar och mål om barnpornografibrott.
I samband med en kriminalisering av innnehav av
barnpornografiskt material anser vi slutligen att man bör
göra en översyn av straffsatserna och här överväga en
straffskärpning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kriminalisering av innehav av
barnpornografiskt material,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioriteringar av utredningar och
mål om barnpornografibrott hos polis, åklagare och
domstolar,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av straffsatserna för
barnpornografibrott.
Stockholm den 19 januari 1994
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Hugo Bergdahl (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Ingela Mårtensson (fp)