1990 antog FN konventionen om barnets rättigheter. Ett
av de första länderna som ratificerade konventionen var
Sverige.
Av artikel 19 framgår att
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga
lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt
åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla
former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp,
vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller
utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan
barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns,
vårdnadshavares eller annan persons vård.
Av artikel 34 framgår att
Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla
former av utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta
ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla
lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för
att förhindra
(a) att barn förmås eller tvingas delta i en olaglig sexuell
handling,
(b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig
sexuell verksamhet,
(c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och
i pornografiskt material.
Enligt svensk lag är det förbjudet att skildra barn i
pornografisk bild med uppsåt att bilderna sprids eller sprida
pornografiska bilder, men det är fullt tillåtet att köpa, låna
eller hyra barnpornografiska tidningar, filmer och
videogram. Den begränsning som råder är att man inte får
visa dem offentligt eller sprida dem utanför vänkretsen.
Genom att innehav av barnpornografi är fullt tillåtet
upphör aldrig kränkningen av de barn och ungdomar som
utsatts för sexualbrott. Övergreppen tar aldrig slut. De
upprepas varje gång som filmen eller bilden används av nya
förövare. Framställningen av barnpornografi är sexualbrott
och straffbelagt. Lagen skyddar barnet, men när bilden
redan är spridd upphör skyddet och med nuvarande
lagstiftning -- för all framtid.
Vår slutsats blir att en lagändring, som innebär en
kriminalisering av innehav av barnpornografi, måste till i
svensk lagstiftning om vi skall leva upp till FN:s
barnkonvention och till våra egna nationella krav på en
fullgod lagstiftning som skyddar barnen. En kriminalisering
av innehav skyddar inte mot all sådan exploatering, men det
är vår skyldighet att så långt det är möjligt skydda barn från
att bli andras sexualobjekt.
Vi är också övertygade om att på detta område stämmer
inte lagstiftningen överens med det allmänna
rättsmedvetandet. Inte minst allmänhetens reaktion över de
senaste polisbeslagen av barnpornografi har visat detta.
Vi har även inhämtat att polisen anser att deras
utredningar av produktion och distribution av
barnpornografiska alster försvåras av att innehavet inte är
kriminaliserat.
En annan oroande effekt av den svenska lagstiftningen
är vad som kommer att hända när många länder i vår
omvärld har skärpt eller håller på att skärpa sin lagstiftning.
Storbritannien, Norge och Canada har förbjudit både
produktion, distribution och innehav av barnpornografi.
Tyskland och Österrike förbereder kriminalisering av
innehav. Risken finns, vilket påtalats bl.a. av Rädda
Barnen, att Sverige blir ett transitland för barnpornografi.
Detta är en skrämmande framtidsbild, som vi måste
förhindra.
Regeringen har i en promemoria från
Justitiedepartementet (Ds 1993:80) hösten 1993, angående
ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp på barn, inte
föreslagit någon förändring när det gäller
barnpornografibrott. Därmed har också tidsfristen för att
regeringen skall kunna föreslå någon grundlagsändring
försuttits.
Den möjlighet som nu återstår är att riksdagen fattar ett
sådant beslut efter initiativ från konstitutionsutskottet.
Vi anser att konstitutionsutskottet skall ta ett sådant
initiativ för att möjliggöra kriminalisering av innehavet av
barnpornografi senast fr.o.m. den 1 januari 1995. Lagtexten
bör utformas av konstitutionsutskottet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar kriminalisera innehav av
barnpornografi.
Stockholm den 18 januari 1994
Maj-Inger Klingvall (s)
Berit Löfstedt (s)
Inge Carlsson (s)
Viola Furubjelke (s)
Ingvar Björk (s)
Sonia Karlsson (s)
Lars Stjernkvist (s)