I Sverige är det tillåtet att köpa, låna och hyra
barnpornografiska tidningar, filmer och videogram. Man
kan ha obegränsade mängder barnpornografiska alster
hemma, man kan visa dem för sina vänner och använda sig
av dem hur man vill. De enda begränsningar som gäller är
att man inte får visa dem offentligt eller sprida dem utanför
vänkretsen. På detta sätt kan barn och ungdomar som
utsatts för sexualbrott förnedras gång på gång år efter år av
ständigt nya personer. Det är till exempel fullt möjligt att en
tonårig flicka kan veta att hennes kropp visas upp,
förnedras och kanske misshandlas i bild gång efter annan,
även hos människor som hon känner. Och detta fullt lagligt!
Vi är övertygade om att det här är ett fall där
lagstiftningen inte stämmer överens med det allmänna
rättsmedvetandet. S-kvinnorna har redan tidigare förordat
att även innehav av barnpornografi skall vara olagligt.
Under de senaste åren har ett par uppmärksammade
polisbeslag gjort att frågeställningen aktualiserats i allt
vidare kretsar.
Det huvudsakliga skälet till en kriminalisering av
innehav av barnpornografi är att barnens förödmjukelse
upprepas varje gång någon tittar på bilderna, filmerna eller
videogrammen. Skildring av barn i pornografisk bild med
uppsåt att bilden sprids eller spridning av sådan bild är
förbjudet och straffbart enligt brottsbalken kap 16 § 10a. I
de flesta fall torde också framställningen av bilden vara ett
sexualbrott enligt brottsbalkens sjätte kapitel. Därigenom
skyddar samhället barnen. När en sådan bild väl är spridd
uppstår dock ett avbrott i kedjan. Barnet är inte längre
skyddat. I princip kan denna skyddslöshet vara för resten
av livet. Polisutredningar om skildrings- och spridningsbrott
kan också försvåras genom att det är fullt lagligt att inneha
barnpornografi. Vi är medvetna om att en kriminalisering
av innehav av barnpornografi inte skyddar mot all sådan
exploatering. Det får dock, enligt vår mening, inte saknas
rättsliga medel att så långt det är möjligt skydda barn från
att bli andras sexualobjekt.
Barnpornografi används också som ett redskap vid nya
brott. Det är känt från bland annat polisutredningar att
pedofiler använder bilder och filmer av barn i sexuella
situationer för att övertyga andra barn om att det inte är
ovanligt, farligt eller fel att vuxna har sexuella relationer
med barn. På så vis utsätter man barn i en förödande
situation för ytterligare press. Förekomsten av
barnpornografi ökar således risken för sexuella övergrepp
mot barn.
Massmediesituationen är i dag i hög grad föränderlig.
Nya former av masskommunikation liksom ökade
möjligheter till individualiserad framställning gör det allt
svårare att med effektiva medel kontrollera spridningen av
oönskade skildringar av exempelvis barn i pornografiska
situationer. Också detta talar för att själva innehavet bör
föras in under det otillåtna och straffbelagda området.
Frågan har även berörts i internationella fora. Den 11
september 1991 antog Europarådets ministerkommitté en
rekommendation (No R(91)11) där medlemsstaterna
särskilt uppmanas undersöka möjligheterna att
kriminalisera innehav av barnpornografi. Interpols
barngrupp har uppmanat till sådan kriminalisering. FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna har i en
resolution (1992/74) fört fram samma uppmaning. Flera
länder har infört lagstiftning av denna innebörd. Vi behöver
inte gå längre än till Norge för att hitta ett sådant exempel.
I många andra länder diskuteras frågan för närvarande.
Genom att Sverige saknar bestämmelser om innehav är
risken överhängande att vi kan komma att fungera som ett
transitland för barnpornografi, en central där man fritt kan
inneha stora mängder barnpornografiskt material och ''byta
mellan vänner''.
Vid flera tillfällen har frågan om kriminalisering av
innehav av barnpornografi diskuterats i svenska riksdagen.
Från regeringshåll har då hänvisats till ett pågående arbete
i regeringskansliet. En promemoria från
Justitiedepartementet (Ds 1993:80) offentliggjordes hösten
1985. Där redovisades bland annat att kriminalisering av
även innehav av barnpornografiska alster kräver
grundlagsändring. Frågan aktualiserades då på nytt i en
riksdagsinterpellation för att inte tiden för förslag om
grundlagsändring skulle försittas. Regeringen valde dock
att inte lägga fram något sådant förslag.
Vi vill för det första ifrågasätta om en kriminalisering av
innehav av barnpornografi med nödvändighet kräver
ändring i TF och YGL. Frågan är synnerligen kortfattat
behandlad i den ovan nämnda promemorian. Vi anser det
inte klargjort att utrymme för en sådan bestämmelse inte
finns. Det kan knappast vara barnpornografiska alster våra
grundlagsbestämmelser om tryck- och yttrandefrihet avser
att skydda. Vi kan inte se att några av våra grundläggande
fri- och rättigheter skadas genom en sådan lagstiftning som
vi här föreslår.
För det andra vill vi hänvisa till den bestämmelse i RF 8
kap. 15 § enligt vilken undantag från niomånadersregeln vid
grundlagsändring i samma lagrum kan medges av
konstitutionsutskottet. Ett sådant undantag kan komma till
stånd om fem sjättedelar av konstitutionsutskottets
ledamöter är överens om det. Med hänvisning till vad vi
inledningsvis anfört om det allmänna rättsmedvetandet
antar vi att en sådan majoritet mycket väl kan komma att
uppnås i utskottet. Vi anser således att riksdagen ännu har
möjlighet att besluta om ett förbud mot innehav av
barnpornografi som kan träda i kraft senast den första
januari 1995. Lagtexten bör utformas av
konstitutionsutskottet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar kriminalisera innehav av
barnpornografi.
Stockholm den 18 januari 1994
Ulla Pettersson (s)
Lisbet Calner (s)
Marianne Carlström (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Margareta Israelsson (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)