Svenska mediakonsumenter är och har varit hänvisade
till ett relativt smalt mediautbud i jämförelse med invånarna
i ett flertal andra europeiska länder. Informationen om vad
som händer ute i det kontinentala Europa trängdes ut till
förmån för utrikespolitiska nyheter från Nicaragua och
andra avlägsna platser. Svenskarna har därför ett
kunskapsgap att hämta igen, inte minst vad gäller
informationen om EU-länderna. Detta har varit särskilt
tydligt i debatten om svenskt medlemskap i EU.
Språkligt är det och kommer i än högre utsträckning att
vara ett handikapp att ha ett språk som talas av endast 1%
av Europas befolkning. Detta gäller oavsett om Sverige blir
medlem av EU eller ej. Internationaliseringen och
europeiseringen är här, oavsett hur den svenska
folkomröstningen kommer att avlöpa. Avgörande för
Sverige och svenskarnas förmåga att stå sig i den hårdnande
konkurrensen kommer att vara hur vi lyckas utveckla våra
kunskaper i de vanligaste europeiska språken.
Det är en förhållandevis liten del av befolkningen som
har förmågan att lära sig att behärska ett främmande språk
endast utifrån studier av grammatik och glosböcker. De
allra flesta klarar inte uppgiften utan att också ha tillgång
till att löpande lyssna till hur vardagsspråket också hanteras
i vardagen. Det bästa sättet att göra det är givetvis att vistas
i det främmande landet. Detta är dock inte alla förunnat.
TV, radio och talande böcker är suveräna media för att
snabbt och på bredden sprida främmande språk.
Det ligger i svenskarnas intresse att se till att
lagstiftningen är så utformad att den stimulerar till att förse
svenskarna med just dessa språkligt stimulerande media
som vi har så stort behov av. Det finns snarast skäl för
statsmakterna att stimulera mediautbud, som ökar
svenskarnas språkkunskaper. Det är därför mycket
olyckligt att kabel-TV-lagen är utformad på ett sådant sätt
att svenskarnas möjligheter att tillgodogöra sig främmande
europeiska språk hämmas.
Om Sverige hade haft fristående konsumentgrupper
hade dessa sannolikt sagt ifrån vad gäller kabel-TV-lagens
utformning. Det är ett handikapp för Sverige att inte ha från
staten fristående konsumentgrupper. Sådana har i Sverige
aldrig uppmuntrats, vilket bl.a. EU med ogillande påpekat.
Kanske är det därför svensk TV-publik inte ställer höga
krav på kvalitet och konsumenternas rätt att fritt utforma
sin TV-konsumtion undermineras med kabel-TV-lagens
hjälp.
Ett exempel är förlustföretaget Stjärn-TV i Stockholm
(numera sålt till Stockholm Energi), som lyckats med
konststycket att förvandla franskan till ett minoritetsspråk,
något som man bara kan lyckas med i ett land långt ute i
periferin. Det är också ett sorgligt sätt att behandla vår
historia, eftersom franskan i Sverige under mycket lång tid
hade ett dominerande inflytande i den svenska politiken.
Trots att den franska reklamfria kvalitetskanalen TV5-
Europe distribueras gratis från Paris har den lyfts in i ett
kanalpaket med språk som serbokratiska och kostar nu
åtskilligt extra för tittaren att ta del av.
Precis som Stjärn-TV har nu det rikstäckande svenska
Kabel-TV AB som finns på 306 orter börjat med samma
omstuvning i utbudet. Nyligen lyftes i all tysthet
SuperChannel bort, en Europaorienterad engelsk- och
tyskspråkig kanal med en hel del kvalitetsmedvetna
magasin, bl.a. inom nyheter och ekonomi.
I dess ställe kom en Eurosportkanal, alltså ännu en
Eurosport utöver den som redan finns. Nu planeras att ta
bort franska, italienska och tyska kanaler som skall läggas i
svårtillgängliga paket som skall kosta extra, utöver de
kostnader det redan innebär att abonnera på kabelnätet.
Svenska folket isoleras då språkligt än mer från det Europa,
som suddades ut genom alla år med statstelevisionens
monopol och där anglosaxiskt dominerade program i olika
genrer präglade inköpspolitiken. Statsmakterna slår inte
heller vakt om det kvalitetsinriktade internationella TV-
utbud, som är fullt möjligt att tillhandahålla med
satelliternas hjälp. Inte heller ligger denna policy i linje med
EU:s policy att stärka det europeiska kulturutbudet i
förhållande till det amerikanska. Det är sorgligt att
konstatera att inte Sverige, som skulle ha så mycket mer att
vinna på ett förstärkt Europautbud än de kontinentala
europeiska länder, som genom sin egen storlek har en stor
del av det europeiska kulturutbudet, inte förstår hur viktigt
det är både för dagens svenskar och än mer för
morgondagens svenskar att det finns möjlighet att i svenska
hem tillgodogöra sig det europeiska utbud och de
språkkunskaper i tyska och franska som är så väsentliga för
våra ungdomar i morgon. Det skall naturligtvis vara möjligt
att kunna tillgodogöra sig dessa språkkunskaper via
etermedia utan orimliga kostnader.
Vinnarländerna i morgondagens Europa kommer att bli
de länder där befolkningarna tar till sig opinionsläget i
andra europeiska länder. Det skapar nämligen en möjlighet
för politikerna att snabbt anpassa politiken till omvärldens
krav. De som först lyckas göra det kommer att tillhöra de
länder som positionerar sig rätt inför förändringarna. Det
gäller att öka förståelsen för vad som händer i omvärlden
för att skapa politiskt utrymme för att också anpassa
politiken till de ekonomiska förändringar som sker i vår
omvärld. Detta underlättas påtagligt om sättet att tänka och
leva i kringliggande länder också kan synas och höras i
mediautbudet i Sverige.
Man kan fråga sig varför en TV-kanal som sägs ha
''public service'' som ett av sina viktiga mål inte ens bryr sig
om att presentera TV-utbudet i landet. Det borde finnas
information i svensk TV om vilka möjligheter TV erbjuder.
Om en sådan hade funnits hade en opionsyttring från tittare
kanske kunnat påverka de förändringarna. Än viktigare blir
detta när stora viktiga kanaler och språkgrupper smugglas
undan i minoritetsspråkspaket. Bristen på dylika
informationsprogram om TV-utbudet riskerar att leda till
en alltmer isolerad svensk TV-kultur.
Konsekvensen blir att den nationella svenska TV:ns
ensidighet och styrning ytterligare förstärks. Det gäller för
svenskar att se till att man bor så att det finns möjlighet att
ha privat parabol eller i ett flerfamiljshus med
parabolantenn så att man tillhör de lyckligt lottade som fritt
kan välja sina TV-program.
Kabellagen ger kabel-TV-företagen möjlighet att
förbjuda boende i flerfamiljshus att ha en egen parabol,
samtidigt som många fastighetsbolag själva är delägare i
kabel-TV-företagen. Kabel-TV-lagen bör ändras så att de
boende själva fritt kan avgöra om de vill ha parabolantenn
eller ej.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att ha en egen
parabolantenn.
Stockholm den 18 januari 1994
Charlotte Cederschiöld (m)