Att på film eller videogram utsätta människor för olika
typer av grymheter och övergrepp strider mot principen om
ett okränkbart människovärde och varje människas unika
värde.
Det som medierna förmedlar har stor betydelse för bl.a.
de ungas verklighets- och rättsuppfattning. Pojkar riskerar
att hämta sina förebilder från mediernas mer eller mindre
snedvridna mansroller, där mannen ofta är den
oövervinnlige hjälten och erövraren. Om pojkarna i sin
vardag dessutom saknar vuxna män som de vill eller kan
identifiera sig med blir de än mer hänvisade till denna
mansbild. Hur mycket det påverkar pojkarna och deras
verklighetsuppfattning kan man ana, men också se och höra
i det som sker. Ett exempel är det s.k. taximordet
sommaren 1993 och vad som framkom vid dess uppföljning.
De unga pojkarna hade sett våld på video och inte förstått
att människan är så skör som hon är.
Tidigare förbrytare har tillsammans med
fångvårdspersonal startat en organisation som kallar sig
''Barns rätt till barndom''. De säger i sin programförklaring
bl.a. att ''när barnen exponeras för spontant motbjudande
våldsscener tvingas de stänga av sin naturliga förmåga till
medkänsla. Så har många vålds- och sexualförbrytare
skapats. Inte minst på våra fängelser kan vi träffa unga
pojkar som vittnar om ett fullkomligt osannolikt intag av
våldsvideor före de grova våldsbrott för vilka de nu avtjänar
mångåriga fängelsestraff.'' Denna programförklaring
skriven av bl.a. tidigare förbrytare har ett budskap som man
inte kan negligera. Det bygger på erfarenhet. Deras
programförklaring vittnar om att våldet på film och video
har en mycket stark påverkan på människors beteende.
Personer som genom media utsatts för våldsscener har
inspirerats till att utföra brott.
Flickornas identitetsutveckling gynnas inte heller av den
kvinnobild medierna förmedlar. Att i film efter film, video
efter video få se kvinnor och flickor utsättas för förtryck och
förnedring, ibland t.o.m. med ockulta inslag, är hotfullt och
förnedrande för en ung flicka och/eller ett barn. Den
förmedlade negativa bilden ger ett budskap till henne om
att hon är mindre värd än mannen/pojken och kan också
leda till att hon medvetet eller omedvetet utsätter sig för
olika sorters förtryck.
Pornografi i olika sammanhang och former medverkar
till det kvinnoförtryck som trots allt finns i vårt samhälle och
är ett hot mot säkerheten för framför allt flickan/kvinnan.
Det har också visat sig att i pornografin kan misshandlare
och våldtäktsmän finna bruksanvisning för övergrepp.
Även om det idag finns en hel del kunskap om
våldsvideons negativa effekter behöver dessa negativa
effekter kartläggas, belysas, granskas och diskuteras.
Även om delbetänkandet ''En gräns för filmcensuren''
(SOU 1993:39) tar upp frågan om vad forskningen för
närvarande vet om barns och ungdomars mediabeteende
och om effekterna av mediavåldet är det ändå viktigt att en
undersökning tillsätts för att få fram en strategi för en
begränsning av de negativa effekterna av videovåldet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att få
fram en strategi för att minska videovåldets negativa
effekter.
Stockholm den 11 januari 1994
Margareta Viklund (kds)
Chatrine Pålsson (kds)