av Margareta Viklund och Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Barnpornografi
Den pågående barnpornografiutredningen vid
Norrköpingspolisen där 500 beslagtagna
barnpornografifilmer nu granskas aktualiserar ånyo kravet
på kriminalisering av innehav av barnpornografi.
Barn är helt beroende av oss vuxna. Vi har till uppgift
att vara deras beskyddare, vårdare och lärare. Att utnyttja
och exploatera dem för kommersiella och andra mer mörka
intressen är att grovt förvanska uppgiften som vårdare och
beskyddare. Att vara ett offer för exempelvis
barnpornografi är något av det mest förnedrande som ett
barn kan utsättas för.
Barnpornografimaterial omfattar tidskrifter, kortfilmer,
spelkort, fotografier och videor. Materialet skildrar barn
från tre års ålder involverade i alla former av sexuella
aktiviteter.
Försommaren år 1992 avslöjades den så kallade
barnpornografihärvan, utredd av polisen i Huddinge
utanför Stockholm. Utredningen visade att många barn
våldtagits och utnyttjats sexuellt framför kameror. Några
småflickor hade utnyttjats mycket grovt och sadistiskt.
Filmerna och tidningarna spreds mellan en grupp män på
olika orter i Sverige. Avslöjandet tvingade många att
plötsligt se pornografin som den är, nämligen en brutal
verklighet av våld och övergrepp.
I anslutning till rättegången ansåg rättsväsendet att man
var tvungen att lämna ut de beslagtagna filmerna. De gällde
som offentligt material. Efter allmänhetens reaktioner och
stor massmedial uppmärksamhet fick tingsrätten signaler
från myndigheterna om att en lagändring var på väg.
Tingsrätten beslöt då att inte lämna ut filmerna.
Lagändringen drevs snabbt igenom. Från den 3 juni 1993 är
således barn- och våldspornografi undantagna från
offentlighetsprincipen.
I anslutning till ''barnpornografihärvan'' höjdes också
många röster för ett förbud mot innehav av barnpornografi.
Det påpekades att Europarådet år 1991 antagit en
rekommendation som bl a tog upp frågor om sexuellt
utnyttjande. Medlemsstaterna uppmanades i
rekommendationen att särskilt undersöka möjligheten att
kriminalisera innehav av barnpornografi.
FN-konventionen om barns rättigheter, som Sverige
liksom många andra länder skrivit under, slår fast att
konventionsstaterna särskilt ska vidta alla lämpliga
nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att
förhindra ''att barn utnyttjas i pornografiska framställningar
och i pornografiskt material''.
Även aktionsprogrammet för förebyggande av handel
med barn, barnprostitution och barnpornografi, antaget av
kommissionen för mänskliga rättigheter, slår i resolution
1992/74 fast att länder ''som ännu inte infört lagstiftning som
kriminaliserar att producera, distribuera eller inneha
barnpornografiskt material, anmodas göra detta''.
Spridning och produktion av barnpornografi är inte
tillåtet, men innehav är det. Att köpa barnpornografiska
alster är utan påföljder och utan risk. Genom att efterfråga
barnpornografiskt material gör sig köparna även skyldiga
till att uppmuntra fortsatt sexuellt utnyttjande av barn.
Det framhålls ofta, bl a i Ds-rapporten 93:80 ''Ökat
skydd för barn'', att en kriminalisering av innehav av
barnpornografi skulle ''kräva grundlagsändringar
innebärande ett väsentligt avsteg från sedan länge
tillämpade tryckfrihetsrättsliga principer''. I samma rapport
anförs vidare att innehållet i sådana framställningar
knappast kan vara sådant att det i yttrande- och
tryckfrihetshänseende kan vara värt att skydda.
Å ena sidan säger justitiedepartementets utredning att
det inte rör sig om brott mot yttrande- och tryckfrihet när
det gäller att inneha barnpornografi eftersom syftet med
dessa grundlagar var långt ifrån att människor skulle få
tillgång till just barnpornografi. Å andra sidan anser man sig
finna skäl att ändå inte ändra lagarna när det gäller innehav
av barnpornografi.
De grundläggande principerna om yttrande- och
informationsfrihet i de medier som skyddas av
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen
anses således viktigare än det undantag som en
kriminalisering av innehav av barnpornografi skulle
innebära.
I höst har en person för första gången hittills i Sverige
fällts för att ha spritt barnpornografi via dator. Mannen
använde en så kallad BBS. Det är en form av databas dit
andra personer med dator och modem kan ringa för att
hämta och lämna filer och på andra sätt kommunicera med
varandra. I databasen fanns 40 porrbilder. I domen skriver
tingsrätten att mannen genom att hålla bilderna tillgängliga
skall anses ha spritt dem i den mening som avses i paragraf
16 i brottsbalken. Detta tillkännagivande öppnar dörren för
en vidare diskussion om ändringar i grundlagen.
Datoriserad överföring av material genom modem är
mycket svårt att upptäcka. En person som har
barnpornografi i sin dator kan således knappast bli åtalad
enligt gällande lagstiftning eftersom det är svårt att bevisa
att materialet har distribuerats och därför inte bara
innehafts.
Norge är det enda land i Norden där innehav av
barnpornografi är illegalt. För framförallt barnens skull är
det nödvändigt att innehav av barnpornografi också
kriminaliseras i Sverige. De argument som anförs mot en
kriminalisering håller inte, med tanke på de moraliska och
andra förpliktelser vi har mot våra barn.
Som ytterligare argument för en kriminalisering av
innehav av barnpornografi kan konstateras att det är
förbjudet att tillverka eller sprida narkotika. Men för inte
så länge sedan var innehav av narkotika inte åtalbart. Detta
ändrades eftersom man ansåg att narkotikabekämpningen
kunde bli effektivare med en lag som även kunde straffa den
som innehar narkotika. Det finns liknande skäl till att också
ändra lagen så att även innehav av barnpornografi blir
straffbart.
Barn som blivit utnyttjade faller först offer för illegala
handlingar. Lidandet slutar inte där. Barnet bär fysiska och
psykiska ärr av övergreppet under resten av livet. De
utnyttjade barnen tvingas också leva med vetskapen att
bevisen om deras förödmjukelse kan fortsätta att cirkulera
under år och årtionden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kriminalisera innehav av
barnpornografi.
Stockholm den 10 januari 1994
Margareta Viklund (kds)
Dan Ericsson (kds) i Kolmården