med anledning av förslag 1993/94:TK1 Skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av Riksdagsutredningens principbetänkande och förslag om författningsändringar
Riksdagsutredningen har framlagt förslag till
förändringar av riksdagsarbetet som jag till alla väsentliga
delar ställer upp på. Särskilt förslagen kring
budgethanteringen i riksdagen och rambeslutsmodellen
måste ses som väsentliga framsteg när de förhoppningsvis
genomförs.
Valdagen
I förslaget om övergång till kalenderårsbudget föreslås
en tidigareläggning av valdagen med två veckor. Det är
viktigt att delade meningar om valdagen inte omintetgör
övergång till kalenderårsbudget. Men samtidigt framstår
bibehållande av valdagen på hösten, men tidigarelagd, som
en mindre bra lösning, för både valrörelsen och statens
budgetprocess de år regeringsskifte sker. Bättre vore att
förlägga valdagen till exempelvis andra söndagen i juni.
Därmed skulle regeringsbildning ges den tid den kan
behöva och budgetprocessen under hösten kunde
genomföras i en rimligare arbetstakt, till gagn för både
riksdagen och de som berörs av statens budget. Valrörelsen
kunde då bedrivas under våren och försommaren. Till
skillnad mot höstvalrörelse skulle exempelvis skolor kunna
delta fullt ut och därmed ökar förutsättningarna för att
aktivera ungdomar i den politiska debatten. Att förlägga
valdagen till första söndagen i september gör att skolorna
inte kommer att hinna få besök av politiker i samma
utsträckning som idag. Många människor är dessutom på
semester i augusti och det kan därför vara svårt att nå dem,
och att aktivera dem i valarbetet, med en tidigarelagd
valdag på hösten. Utvecklingen går också mot en alltmer
utspridd semesterperiod och företag som har utökade
kontakter med europeiska företag. Därför talar mycket för
att alltfler kommer att ha sin semester i augusti, till men för
valrörelsen.
Den kompromiss som utredningen kommit fram till
riskerar således att försvåra valarbetet, framförallt när det
gäller att aktivera de unga i valdebatten. Riksdagen bör
därför uttala sig för att valdagen förläggs till andra söndagen
i juni månad.
Riksdagsledamöternas ställning
Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt sett över
riksdagens arbetsformer. Koncentrationen har därför blivit
just riksdagens funktion. Men lika viktigt för riksdagens
arbete är riksdagsledamöternas ställning och
förutsättningar för sitt arbete. Som det svenska systemet har
utvecklats är riksdagens arbetsformer till största delen
koncentrerade på partigrupperna. Exempelvis utgår allt
stöd till riksdagsarbetet till partigrupperna. Den enskilde
ledamotens ställning är mycket mer beroende av
partigruppen och partiledningen än i många andra länder.
Ingen del, förutom kostnadsersättningen, av det
ekonomiska stödet till riksdagspartierna förfogar den
enskilde riksdagsledamoten över. Det gör att individuella
val av arbetsformer, och förutsättningar för eget
utredningsarbete, är mycket litet, särskilt i politiska
områden som man själv inte direkt arbetar med i sitt
utskott.
Det finns fördelar och nackdelar med det svenska
systemet. Fördelarna är mer stabilitet, mer betoning av
grupparbete och därmed förutsägbarhet i riksdags- och
regeringsarbetet. Mot detta talar risken för att
riksdagsledamoten som individ kommer bort,
personligheterna främjas inte och de självständiga
bedömningarna kommer i bakgrunden. Enligt min mening
talar mycket för att förskjuta tyngdpunkten något -- från
partigrupperna till den enskilde ledamoten.
Nu när valsystemet ska få mer av inslag av personval
finns det anledning att diskutera hur vi kan anpassa
riksdagsarbetet i den riktningen. Exempelvis bör medlen till
riksdagsledamöternas sekreterarhjälp och
utredningsresurser förstärkas och utbetalas till den enskilde
ledamoten för att hon/han sedan tillsammans med sina
partikamrater kan diskutera hur resurserna ska användas
för att skapa bästa förutsättningar för partiet och
ledamoten. En riksdagsledamot vill kanske använda
resursen till att dels anställa en sekreterare, dels en politisk
sekreterare hemma i valdistriktet. En annan vill kanske ha
en kvalificerad utredare på riksdagen. Olika ledamöter har
olika behov och vill arbeta på olika sätt, och det bör få
genomslag i riksdagens fördelning av stöd till ledamöterna.
För att finansiera en sådan resursförstärkning och
bereda plats för fler anställda, men framförallt för att göra
parlamentet mer lättarbetat och göra varje enskild ledamot
ännu viktigare, kan riksdagen minskas från dagens 349 till
förslagsvis 249 ledamöter. En sådan minskning av riksdagen
måste kombineras med regler som garanterar att alla delar
av landet får en rimlig representation.
Även andra frågor som berör den enskilde ledamotens
arbetssituationen bör utredas. Jag föreslår därför att
riksdagen ger riksdagsutredningen i uppdrag att ytterligare
överväga arbetssituationen för den enskilde
riksdagsledamoten, och därvid beakta antalet ledamöter,
resurser till ledamöternas sekreterarresurser, stödets
utformning, m m.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förläggning av valdagen till juni
månad,
2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen
till känna att Riksdagsutredningen bör överväga
riksdagsledamöternas arbetsförhållanden avseende antalet
ledamöter, sekreterarresurser, stödformer etc. i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1994
Stefan Attefall (kds)