Historien om Olof af Forselles och de ersättningskrav han hävdar att han har mot riksdagen kan göras lång. Det har skrivits mängder av motioner om detta de senaste tio åren av olika ledamöter av olika partitillhörighet. Varje gång en ledamot av olika skäl sätter sig in i ärendet får man en obehaglig känsla av att något inte stämmer. Är man dessutom som jag själv byggare med viss egen erfarenhet och känner ännu erfarnare människor i branschen så förstår man ganska lätt att här finns så att säga en hund begraven. Forselles har sedan den berömda arkitekttävlingen om riksdagens ombyggnad hävdat att fastigheterna kräver en grundförstärkning. Detta krav är inte svårt att ställa sig bakom om man tar en promenad i och omkring byggnaderna. Ansvariga på förvaltningskontoret erkänner villigt och glatt att huset sjunker och att det storleksmässigt handlar om någon tiondels millimeter per år eller några tiondelar. Förekomsten av nybildade sprickor och takten som de gamla utvidgar sig med tyder på att det handlar om någon millimeter per år som huset sjunker med. Är detta en katastrof? Svar ja. Varför? En ynklig millimeter betyder inte mycket för den oinvigde och hade kanske inte betytt så mycket om huskropparna sjunkit lika mycket över hela grundläggningsytan. Tyvärr är nu inte förhållandet så utan på grund av pålgruppernas olika förmåga att ta upp erforderlig belastning sjunker huskropparna sektionsvis. På grund av detta fenomen sjunker husen både längd- och breddledes. Husen skevar så att säga med de friska pålgrupperna som upplag. Detta påvisas lätt av förekomsten av urflisningar på grund av s.k. sjuvning. Bankhallens golv är ett ytterligare bra exempel på att det ej står rätt till. Den som vill kan ju studera förekomsten av omotiverade toppar i golvet, de känns bra om man går över golvet. Man kan med fog påstå att ingen kontrollant skulle godkänna detta förhållande vid en besiktning efter byggnation så detta förhållande måste bero på att huset vill ner i dyn och enstaka friska pålgrupper strävar att hålla mot. Man kan även på förekomsten av de sprickor som finns i huset läsa ut att den delen av huset berörs av krafter som inte borde verka på huskroppen. Jag tror att varje människa med de minsta kunskaper om byggnation är villig att påstå att Olof af Forselles hade rätt. Hans kunskaper om riksdagshuset har skrivits ner i olika sammanhang men en beskrivning av hans uppdrag i huset ger åter Forselles rätten att hävda att han, under de minst tjugo åren han var verksam som byggmästare i huset och hade runt 1 400 byggnadsuppdrag, skaffat sig erforderlig kunskap om byggnadernas kondition. Företrädare för riksdagen lär ha sagt att Forselles utfört smärre uppdrag för riksdagen.
Arkitekttävlingen
Den arkitekttävling som föranleddes av att riksdagshuset skulle byggas om var enligt en del människor en skandal. Det har förekommit beskyllningar om mutor, svågerpolitik, felaktigt anbudsförfarande och läckage mellan konkurrenterna om varandras anbud. Huruvida detta äger någon riktighet är det svårt att säga något om men skulle det finnas ett uns av sanning bakom detta är det en riksskandal. Ett faktum kvarstår i alla fall och det är att lösningen inte blev bra, vilket bevisas av att riksdagen inte ryms på Helgeandsholmen utan befinner sig på en tillsynes aldrig avstannande expansion upp i Gamla stan. Detta har på sikt medfört ohyggliga kostnader för skattebetalarna vilket av en del motiveras med att man behållit det kulturella värdet på gamla riksdagshuset. Använder man sig av den motiveringen borde det vara lika lätt att kräva att de av af Forselles föreslagna grundförstärkningarna genomförs just för att bevara den kultur som sagda skattebetalare fått stå för notan av. Ett påtagligt behov finns som tidigare nämnts. Hur som helst kan var och en förstå att ånyo fick Forselles rätt med sitt förslag benämnt Samspel och hade det tagits hade det säkert inte varit en byggarbetsplats framför Brandkontoret i dag. I samband med denna arkitekttävlan uppkom ett krav från Forselles på 2,3 millioner som inte reglerats och som han ihärdigt under fjorton års tid kämpat för. I samband med detta finns det anklagelser från Forselles om att han blivit lurad en gång vid rättsligt prövande att dra tillbaks sina krav för att de skulle bli gäldade vilket senare ej skedde. Har detta skett är det en skandal.
Vad skall hända?
En ordentlig opartisk utredning måste tillsättas av den anledningen att det är av största vikt att denna affär blir ordentligt belyst och utredd på grund av det faktum att riksdagshusen rör sig rejält, vilket på sikt kommer att medföra stora skador, och då man med fog kan påstå att den planerade höjningen av grundvattennivån ej kommer att återge de av röta skadade pålarna deras förmåga att bära den last de är avsedda att göra. Provbitar från pålskallar har undersökts vid Statens Trätekniska Laboratorium redan 1967. Dessa prov visade att hållfastheten var försämrad med 40--50% redan då. Frågan som infinner sig i huvudet omedelbart är: Vad är hållfastheten i dag? Moderna tredimensionella mätningar av hur huskropparna rör sig måste ske omgående för att man snabbt och effektivt skall kunna bromsa upp rörelserna. Samt sist men inte minst en gång för alla klara ut om det begåtts några oegentligheter mot Olof af Forselles och om de krav han ställer är berättigade. I denna utredning skall naturligtvis förvaltningsstyrelsen och Olof af Forselles behandlas som parter i ett tvistemål och ingen av parterna skall sitta i utredningen utan endast kallas för att höras. Det har skrivits så mycket om detta ärende i press under åren och TV- program har visats som pekar på att saker inte stämmer så det är av stor vikt för riksdagen och folkets förtroende för riksdagen att detta utreds en gång för alla.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att belysa problematiken kring affären riksdagen kontra Olof af Forselles,
2. att riksdagen, om utredningen påvisar att Forselles blivit oskäligt behandlad, reglerar de krav som han eller av honom utsett ombud eventuellt kommer att ställa,
3. att riksdagen i syfte att rädda de kulturellt värdefulla riksdagsbyggnaderna ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att påbörja tredimensionell uppmätning av huskropparnas rörelser.
Stockholm den 25 januari 1994 Robert Jousma (nyd)