Arbetet i riksdagen har blivit alltmer intensivt.
Bundenheten till Stockholm och riksdagens lokaler ökar
ständigt. Det märks mycket tydligt, när man diskuterar den
nuvarande arbetssituationen med f.d. riksdagsledamöter,
som var med på 1960- och 1970-talet.
Många riksdagsledamöter har bristande erfarenhet från
arbetslivet. De har rekryterats direkt efter studierna via
politiskt arbete i partikanslier eller via
ombudsmannatjänster i politiska eller fackliga
sammanhang. De saknar ofta vardagskunskaper om hur
samhället fungerar. Det är allvarligt. Även de som har bred
och varierad yrkesbakgrund och som arbetat politiskt i
kommunpolitiken i styrelser och nämnder med mera
vardagsnära och konkreta frågor märker tämligen snart hur
kontakten med väljarna på hemmaplan blir sämre.
I olika sammanhang har detta problem under senare år
uppmärksammats. Ett förslag som framförts är att starkt
begränsa antalet gånger som riksdagsledamoten skulle
kunna omväljas. Vi delar ej den åsikten. Enligt vår
uppfattning är det partimedlemmarna vid nomineringen till
riksdagslistan och väljarna på valdagen, som skall ha
avgörandet i sina händer. Därför måste andra lösningar
prövas för att riksdagsledamöterna skall kunna bibehålla
och i många fall öka sina kunskaper om samhällets vardag
och fortsätta att känna närhet till medborgarna. För många
riksdagsledamöter, som rekryterats direkt via studier och
politiskt arbete utan att ha upplevt yrkesliv och samhällets
vardag, borde det vara både en rättighet och en skyldighet
att skaffa sig en bred erfarenhet av och ingående kunskaper
om hur samhällslivet fungerar.
Förslag: Under tredje mandatperioden skall ledamoten
beredas möjlighet till ett arbetslivsår. Arbetslivsåret skall
planeras mycket noga. En individuell utbildningsplan skall
utarbetas i samråd med ledamoten. Det skall ställas mycket
höga krav på att ledamoten utnyttjar arbetslivsåret
effektivt. Även om det är allra viktigast att skaffa sig
vidgade erfarenheter från det direkta samhällslivet, bör
ledamöter, som inte hann slutföra sina studier helt innan det
politiska engagemanget tog överhanden, ges möjlighet att
under arbetslivsåret slutföra sin utbildning. Vad beträffar
ekonomiska förmåner under arbetslivsåret, bör i stort sett
de bestämmelser kunna gälla som tillämpas i utbildnings-
och arbetsmarknadspolitiska sammanhang. En annan
möjlighet är att tillämpa bestämmelsen om inkomstgaranti
enligt Lag om ersättning m.m. till riksdagsledamöter (23 §).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag om
arbetslivsår för riksdagsledamöter i enlighet med vad i
motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1994
Birger Andersson (c)
Rosa Östh (c)