Det hör till de absoluta undantagen att riksdagen bifaller
en motion. Nästan alla motioner -- även de som behandlas
välvilligt och ligger ett bifall mycket nära -- avslås.
Ibland kan ett utskott göra ett tillkännagivande ''med
anledning av motion xx''. Även detta är något relativt unikt.
En motionär kan ibland ''föra en fråga framåt'' genom
att motionera i ärendet. Även när så sker och till exempel
utskottet anser att förslaget i motionen bör biträdas eller
åtminstone utredas blir svaret regelmässigt avslag, till
exempel med följande formulering ''enligt uppgift kommer
regeringen att lägga fram förslag i ärendet i enlighet med
motionen. Motionen bör därför avslås.''
Ibland kommenterar utskottet alltså motionen på ett
sådant sätt att motionären känner sig relativt nöjd utifrån
det sätt varje ledamot lärt sig att motioner hanteras på i
riksdagen. Sjävklart avslås dock motionen.
I kontakten med väljare om riksdagsmotioner kan det då
bli egendomliga samtal: ''Hur gick det med Din motion
om....? ''Ja, den puffade på i frågan och utskottet skrev
ganska välvilligt. Jag tror det blir ett förslag så småningom.''
''Jo jo, men vad hände blev det bifall eller avslag på idén som
Du kom med i motionen.'' ''Nja, det blev avslag men frågan
har förts framåt!'' ''Det blev alltså avslag!!''
Ett bifall är ett bifall
Självklart skall motioner som innehåller förslag och
tankegångar som man vill avvisa också tydligt avslås i
riksdagsbehandlingen. På den punkten skall ingen oklarhet
råda. Men det finns en hel del andra fall, där beslutet blir
avslag trots att det de facto underförstått är ett bifall.
Nästan alla riksdagsledamöter och alla som följer
riksdagen har erfarenheter från hur man behandlar
motioner i andra sammanhang. I kommuner och landsting,
på partistämmor och kongresser behandlas utlåtanden om
motioner. På liknande sätt som i riksdagens
utskottsbetänkanden resoneras om förslagen i motionerna.
Självfallet finns det ''bifall'' i de relativt få fall förslaget
kan bli så ''rent''. Avslag är relativt vanligt förekommande
när det beredande organet tydligt vill avvisa innehållet i en
motion. Men i alla de relativt vanliga fall då utlåtandet
utmynnar i en välvillig behandlig ''xx förutsätts överväga
förslaget'', ''närmare utredning erfordras innan slutlig
ställning kan tas'', ''intressant men tiden möjligen ännu inte
mogen'' etc, etc blir förslaget till beslut i fullmäktige, på
stämman/kongressen i regel att ''motionen skall anses
besvarad med hänvisning till vad styrelsen/utskottet
anfört''.
Man torde kunna säga att det utbildat sig en mycket
tydlig praxis i Sverige för hur motioner besvaras. Just
riksdagen ligger delvis vid sidan av denna praxis. Människor
som följer riksdagens behandling av motioner har därför
svårt att känna igen sig från verksamheter där de själva varit
eller är verksamma.
Riksdagen avviker
Det ter sig egendomligt att riksdagen inte anser sig
kunna besvara motioner på samma sätt som bland annat
riksdagsledamöter gör i andra sammanhang, det vill säga
''med hänvisning till vad utskottet anfört i frågan''. Skulle så
ske ges ju utskottets skrivning en högre dignitet än i dag. De
organ som har att följa uttalanden i riksdagen har då lättare
att hämta vägledning ur riksdagsprotokoll.
Alla de människor som har fostrats i Föreningssverige
skulle då också ha lättare att känna igen sig.
Kommunikationen med väljarna av vad som hände med en
motion skulle också underlättas.
Det sägs ju att varje regering eftersträvar att inte få
alltför många ''tillkännagivanden'' från riksdagen. Visheten
finns ju i regeringen och då förutsätts den komma med de
goda förslagen. Ett förslag i en motion bör därför avslås, för
att därefter eventuellt kunna återkomma som
regeringsförslag, kan det heta.
Med den ordning som jag här gör mig till tolk för
behöver inte med nödvändighet antalet tillkännagivanden
till regeringen öka. Skillnaden blir närmast att utskottens
skrivningar i skilda frågor automatiskt med större
uppmärksamhet skulle få studeras av till exempel
regeringskansliet, eftersom en sådan skrivning kan
innefatta utskottets bedömning av frågan med en
underförstådd önskan att regeringen utreder eller
vidareutvecklar lämpligheten av ett förslag i enlighet med
den behandlade motionen. Och motionärer som väcker
kloka motioner ''som för frågan framåt'' känner nog större
tillfredsställelse med den ordningen (att motionen besvaras
med hänvisning till vad utskottet anfört) än med dagens
förfarande där även sådana motioner formellt avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om nya former för behandling av
riksdagsmotioner i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 24 januari 1994
Lennart Hedquist (m)