Varje mötesarrangör vet att valet av lokal spelar stor roll för om en sammankomst blir lyckad eller inte. Ett möte med femton personer kan bli mycket framgångsrikt om det hålls i en lokal som är avpassad för just femton personer. Förlägger man det i stället till en lokal avpassad för 700 personer är misslyckandet däremot oundvikligt.
Riksdagens fråge- och interpellationsdebatter försiggår sedan länge i en ödsligt tom kammare. Inte ens den mest inbitne optimist kan tro att det någonsin går att fylla så mycket som en tiondel av kammarens platser under en frågedebatt. Föreställningen betraktas med all rätt som en angelägenhet för talmannen, frågaren, det svarande statsrådet, några enstaka särskilt intresserade ledamöter, stenografer och övriga riksdagstjänstemän samt journalister och eventuella åhörare på läktaren.
Plenisalen är sällsynt illa lämpad för dessa sammanträden. Egna bänkar behövs inte för dessa debatter, då voteringar inte förekommer. Tidigare förslag om att flytta fråge- och interpellationsdebatterna till någon av de gamla kamrarna har emellertid inte fått gehör. Möjligen är även dessa lokaler alltför stora. I samband med att f.d. utbildningsdepartementet nu byggs om för riksdagens bruk borde det finnas möjlighet att inreda ett rum med platser för ett lämpligt antal ledamöter samt åhörare.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad för fråge- och interpellationsdebatter.
Stockholm den 21 januari 1994 Daniel Tarschys (fp)