Avvisa rambeslutsmodellen!
I skrivelsen föreslås att ramar för statsbudgeten fastställs på ett tidigt stadium i budgetprocessen. Dessa ramar föreslås vara bindande för riksdagens och utskottens fortsatta behandling av regeringens budgetförslag. Utskotten ska endast ha rätt att ändra regeringens budgetförslag genom att göra prioriteringar inom dessa ramar. Utskotten kan inte föreslå ändringar utöver den del av ramen som tilldelats utskottet.
Grundtanken bakom rambeslutsmdellen är att riksdagen först skall bestämma hur stort utrymme som finns tillgängligt för statliga utgifter varefter detta utrymme får styra medelstilldelningen på statbudgetens olika anslag. Förfarandet är i princip det motsatta till dagens system där summan av alla enskilda riksdagsbeslut bestämmer budgetens omslutning.
Jag anser att den nuvarande ordningen bör bibehållas. Riksdagen bör utgå från vad som är viktigt att göra och så besluta om vägar att finansiera detta. Hur stort budgetutrymmet är kan delvis regleras av riksdagen själv. Delvis beror det på hur stora inkomster som flyter in till statskassan, d v s hur stor den ekonomiska aktiviteten i landet blir. Inkomstsidan bygger på bedömningar som ofta slagit fel, både positivt och negativt. Full sysselssättning skulle t ex avsevärt öka statens inkomster och reducera utgifterna.
Det är finansutskottets uppgift att finna vägar att finansiera det som riksdagen på förslag från fackutskotten beslutat genomföra. Finansutskottet har inte kompetens att fastställa vilka ramar fackutskotten behöver. Det vore fel att begränsa utskottens handlingsutrymme till en ram, som inte tar hänsyn till oförutsedda händelser och inte kan ge utrymme för motioner eller utskottsinitiativ som kan kopplas till en besparing eller ökade inkomster inom ett annat utskotts område.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå talmanskonferensens förslag 1993/94:TK1 om införande av rambeslutsmodellen i riksdagens budgetarbete.
Stockholm den 21 januari 1994 Birgitta Hambraeus (c)