med anledning av prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor
Sammanfattning av Ny Demokratis förslag
Det är bra att Europakonventionen för mänskliga fri-
och rättigheter äntligen inkorporeras i svensk lagstiftning.
En lagvalsregel till förmån för konventionen saknas dock
och bör därför införas. Lagprövningsparagrafen i 11 kap 14
§ RF bör slopas. Regeringsformens befintliga 2 kap 18 § bör
behållas och kompletteras med motivskrivning att
befogenhetsregleringar ingår i skyddet sådant det utvecklas
i praxis enligt konventionen. Vid expropriation och andra
ersättningsgrundande förfoganden skall regeringsformens
ersättningsprincip upprätthållas. Den innebär att den
enskilde skall erhålla ersättning som motsvarar förlusten, d
v s marknadsmässig ersättning. Allemanrätten bör inte ges
grundlagsskydd.
Europakonventionens inkorporering
Konventionen inkorporeras i svensk lagstiftning genom
vanlig lag. I motiven till propositionen förs ett resonemang
om hur rättstillämparen kan analysera och tolka vilken lag
som skall gälla om motstridighet föreligger mellan vanlig lag
och konventionen. Det kan komma att uppstå verklig
lagkonflikt där rättstillämparen ska välja vilket av två
hierarktiskt sidoordnade lagrum som ska ligga till grund för
ett domslut. En yngre sämre lag kan enligt lex posterior-
principen gå före konventionen och en specialregel kan
enligt lex specialis-principen också få företräde. Högsta
domstolen har anvisat en tredje väg som innebär att
konventionens karaktär, d v s att den skyddar, i en
gemensam europeisk traktat, fastlagda fri- och rättigheter,
skulle ge den företräde framför vanlig lag. Rättstillämparen
kan också med tillämpningen av lagprövningsregeln 11 kap
14 § RF pröva den svenska lagregeln mot den föreslagna
grundlagsregeln i 2 kap 23 § RF, som stadgar att lag eller
annan föreskrift inte får meddelas i strid med konventionen.
Denna bestämmelse riktar sig dock främst till lagstiftaren.
Nu kommer påtagligt invecklade tolkningsresonemang i
motiven till propositionen att utgöra vägledning för
rättstillämparen. Det hade därför varit mycket enklare och
klarare att införa en lagvalsparagraf i inkorporeringslagen
med lydelsen ''innehåller en annan lag en föreskrift som
avviker från en bestämmelse i konventionen eller
tilläggsprotokollen skall den föreskriften inte tillämpas''.
En sådan lagvalsregel och motiv, som entydigt anger att de
allmänna grundsatser, vad gäller lagtolkning, som tillämpas
i konventionsstaterna också ska tillämpas i Sverige, hade
gjort lagvalsregeln med uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap 14
§ RF obehövlig.
Genom att inte slå fast Europakonventionens företräde
i lagen kan i praktiken riksdagen avgöra tolkningen, och en
framtida enkel riksdagsmajoritet kan även fortsättningsvis
urholka grundlagen på sätt som skedde vid beskattningen
av pensionsfonderna, inrättandet av löntagarfonder,
tvångssparande och införandet av fritt handredskapsfiske.
Regeringsformen 2 kap 18 § -- medborgerliga fri- och
rättigheter
Konventionsorganen, d v s Europeiska kommissionen
och Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i
Strasbourg, tar i sin verksamhet intryck av den nationella
regleringen av frioch rättigheter på grundlagsnivå. Mot
denna bakgrund är det mycket betänkligt att i
regeringsformen inlåta sig på anvisningar i tillämpnings- och
tolkningsfrågor rörande konventionen, vilket ankommer på
konventionsorgan och domstolar -- och detta på ett sätt som
mycket väl kan försämra egendomsskyddet -- och samtidigt
kalla det en precisering av det skydd som
Europakonventionen ställer upp för medborgarnas rätt till
sin egendom. Följer alla konventionsstater Sveriges
exempel kan resultatet i ett längre perspektiv bli en
urholkning av egendomsskyddet i konventionen. Det är
inte rimligt att olika nationalstater i intern lagstiftning
bestämmer hur konventionen skall tolkas.
Den föreslagna paragrafen är detaljerad på ett sätt som
inte är lämpligt i grundlag. Därtill ges ersättningsreglerna i
plan- och bygglagen (PBL) grundlagsstatus. Detta är
anmärkningsvärt eftersom lagrådet i sin granskning av PBL
var mycket tveksamt till ersättningsreglernas förenlighet
med Europakonventionens egendomsskydd. För oss är det
inte acceptabelt att i grundlagen låsa fast ersättningsregler
som kan ge sämre skydd än Europakonventionen. Dessa
kan bli sämre därför att det är riksdagen som tolkar
innebörden av ersättningsnivån.
Heckschers kommitté 1978, Rättighetsskyddskommittén,
uppnådde som resultat marknadsmässig ersättning för
förlust vid expropriation. Det resultatet är nu spolierat i det
aktuella förslaget när riksdagen förbehålls rätt att
bestämma ersättningsnivån i vanlig lag. Beträffande
befogenhetsreglering försvagas egendomsskyddet idag av
de motiv som framfördes i propositionen 1976 i anslutning
till 1973 års Fri- och rättighetskommitté, att ersättning inte
utgår hur värdenedsättande den än är. Detta
missförhållande kan man som tidigare påpekats rätta till
med en ny motivtext där förluster vid befogenhetsreglering
anges ingå i det skydd som Europakonventionen
förutsätter.
Allemansrätten bör inte ges grundlagsskydd.
Allemansrätten har en långvarig historisk hävd och
ifrågasätts inte av någon. Något kommersiellt eller
organiserat utnyttjande av mark och vatten som behöver
skyddas medger inte allemansrätten. Vi anser att man
fortsättningsvis skall kunna lagstifta om allemansrätten på
sätt som hittills skett. I exempelvis fågelskyddsområden
måste den kunna skrivas bort.
Allemansrättslig reglering måste som annan lagstiftning
omgärdas med hänsyn till motstående intressen. Införandet
av fritt handredskapsfiske nyligen belyser vanskligheterna
med att särbehandla anspråk, som man väljer att beteckna
som allemansrättsliga. T. ex. skulle jakträtt kunna frångå
jakträttsinnehavaren på liknande sätt som nu skett med
fisket för fiskerättsinnehavare.
Vårt förslag är således att den befintliga 2 kap 18 § RF
behålles och förses med en ny motivtext.
Näringsfriheten och rätten till utbildning
Fri- och rättighetskatalogen, d v s 2 kap 22 § RF har
kompletterats med bestämmelser om rätt till yrkes- och
näringsfrihet samt alla barns rätt till kostnadsfri
grundutbildning. Vi har ingen invändning, bara den
kommentaren att beträffande rätten till yrkes- och
näringsfrihet har inget nytt uppnåtts, eftersom den redan
har sitt skydd i Europakonventionen.
Den allmänna skolan har aldrig ifrågasatts i modern tid.
Vi har skolplikt och en offentligt finansierad skola. Som en
kommentar till grundlagsfästandet av rätten till utbildning
vill vi förtydliga vår ståndpunkt att allmän skola inte är
liktydig med frånvaro av konkurrens.
Normprövning
Vi anser i motsats till propositionen att en
författningsdomstol skall inrättas för att lösa
konstitutionella tveksamheter.
Den ställning Europakonventionen ges som
rättsskyddsgarant bör inte omgärdas med materiella
tolkningsförbehåll av den art som nu finns i 11 kap 14 § RF.
Vi anser därför att 11 kap 14 § RF bör upphävas. Ett
sådant upphävande bör kombineras med motivtext, som
anger att konventionen som rättsprincip skall iakttas i
tillämpningen på det sätt som är gängse vid
domstolsprövning av konstitutionella rättsfrågor i andra
konventionsländer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:117
såvitt avser förslag till ändring i regeringsformen,
2. att riksdagen beslutar införa en lagvalsparagraf i lagen
om inkorporering av Europakonventionen i enlighet med
vad i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar upphäva 11 kap. 14 §
regeringsformen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en författningsdomstol.
Stockholm den 24 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Harriet Colliander (nyd)