I propositionen föreslås genom ändringar i regeringsformen att egendomsskyddet respektive närings- och yrkesfriheten skall grundlagsfästas. I konsekvens med förslaget till ändringen beträffande närings- och yrkesfrihet föreslås att 2 kap. 20 § andra stycket skall lyda: Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.
Vid remissbehandlingen av Fri- och rättighetskommitténs betänkande (SOU 1993:40) anmärkte flera remissinstanser att grundlagsfrågorna beträffande samerna borde ha reglerats på annat sätt än att omnämnas endast som ett slags undantag till den föreslagna lagen om närings- och yttrandefrihet.
Regeringen hänvisar i propositionen till proposition 1992/93:32, att grundlagen redan ger samerna som etnisk minoritet ett fullgott grundlagsskydd. Vidare att fri- och rättighetskommittén inte särskilt utrett frågan om grundlagsreglering avseende samernas rätt. Med hänvisning härtill finner regeringen inte heller nu skäl att föreslå någon ytterligare grundlagsreglering avseende samerna.
I specialmotiveringen anförs att detta undantag i 2 kap. behövs för att ''tydliggöra att den näringsrättsliga sidan av samernas rätt att bedriva renskötsel som den framgår av lag är förenligt med det föreslagna skyddet för närings- och yrkesfrihet''.
Det som här avses är den fastighetsrättsliga delen av renskötselrätten som åtnjuter skydd enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. För att det inte skall råda något tvivel om att så är fallet, så borde det i specialmotiveringen till 2 kap. 18 § regeringsformen tydligt framgå att den fastighetsrättsliga delen av renskötselrätten åtnjuter grundlagsskydd, vilket Vänsterpartiet nu föreslår.
När riksdagen nu har att ta ställning till ändringar i regeringsformen hade det varit av värde att det även framlagts förslag om skydd för samerna som urbefolkning, och inte som nu endast renskötselrätten.
Inom den internationella folkrätten sker nu en positiv utveckling även beträffande urbefolkningsrätten. I FN:s kommitté om mänskliga rättigheter arbetas med en deklaration alternativt en konvention om urbefolkningsfrågor. ILO har antagit en urbefolkningskonvention (nr 169) som även vid flera tillfällen har behandlats i Sveriges riksdag och som riksdagen har beslutat att inte tillträda. Av de nordiska länderna med en samisk befolkning har Norge ratificerat konventionen.
Europarådet har beslutat om en konvention beträffande minoritetsspråk, den konventionen har ratificerats av både Norge och Finland men inte av Sverige.
Vänsterpartiet anser att arbetet med skydd och rättigheter för ursprungsfolk och etniska minoriteter är mycket viktigt och betydelsefullt för att eliminera risker för framtida krig och konflikter. Under årtusendens gång, har kulturer försvunnit. Om vi inte gör något så innebär det att om hundra år så har kanske dagens kulturflora halverats. Sveriges roll i världssamfundets arbete beträffande urbefolkningsfrågor anser vi i dag vara mycket passiv.
Det bör i sammanhanget framhållas att frågan är större än vad Sverige gör i samefrågan, men samefrågan är dels en del av urbefolkningsfrågan i stort, dels är det viktigt för vårt deltagande i det internationella arbetet hur vi löser vår egen urbefolkningsfråga.
Eftersom regeringen hänvisar till att fri- och rättighetskommittén i sina direktiv inte hade att utreda samefrågor och att det därför inte finns något underlag för att kunna lägga fram lagförslag nu, ett slags moment 22, så föreslår Vänsterpartiet att Fri- och rättighetskommittén får tilläggsdirektiv eller, om detta av tidsskäl i utredningen inte kan göras, att en särskild utredning tillkallas. Utredningen bör då innefatta dels samernas status som urbefolkning, dels vad som krävs för att vi mer aktivt skall kunna delta i det internationella arbetet i urbefolkningsfrågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om specialmotiveringen till 2 kap. 18 § regeringsformen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv eller tillkallad utredning.
Stockholm den 24 januari 1994 Berith Eriksson (v)