Motion till riksdagen
1993/94:K24
av Berith Eriksson (v)

med anledning av prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor


I propositionen föreslås genom ändringar i
regeringsformen att egendomsskyddet respektive närings-
och yrkesfriheten skall grundlagsfästas. I konsekvens med
förslaget till ändringen beträffande närings- och yrkesfrihet
föreslås att 2 kap. 20 § andra stycket skall lyda: Samernas
rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.
Vid remissbehandlingen av Fri- och
rättighetskommitténs betänkande (SOU 1993:40) anmärkte
flera remissinstanser att grundlagsfrågorna beträffande
samerna borde ha reglerats på annat sätt än att omnämnas
endast som ett slags undantag till den föreslagna lagen om
närings- och yttrandefrihet.
Regeringen hänvisar i propositionen till proposition
1992/93:32, att grundlagen redan ger samerna som etnisk
minoritet ett fullgott grundlagsskydd. Vidare att fri- och
rättighetskommittén inte särskilt utrett frågan om
grundlagsreglering avseende samernas rätt. Med hänvisning
härtill finner regeringen inte heller nu skäl att föreslå någon
ytterligare grundlagsreglering avseende samerna.
I specialmotiveringen anförs att detta undantag i 2 kap.
behövs för att ''tydliggöra att den näringsrättsliga sidan av
samernas rätt att bedriva renskötsel som den framgår av lag
är förenligt med det föreslagna skyddet för närings- och
yrkesfrihet''.
Det som här avses är den fastighetsrättsliga delen av
renskötselrätten som åtnjuter skydd enligt 2 kap. 18 §
regeringsformen. För att det inte skall råda något tvivel om
att så är fallet, så borde det i specialmotiveringen till 2 kap.
18 § regeringsformen tydligt framgå att den
fastighetsrättsliga delen av renskötselrätten åtnjuter
grundlagsskydd, vilket Vänsterpartiet nu föreslår.
När riksdagen nu har att ta ställning till ändringar i
regeringsformen hade det varit av värde att det även
framlagts förslag om skydd för samerna som urbefolkning,
och inte som nu endast renskötselrätten.
Inom den internationella folkrätten sker nu en positiv
utveckling även beträffande urbefolkningsrätten. I FN:s
kommitté om mänskliga rättigheter arbetas med en
deklaration alternativt en konvention om
urbefolkningsfrågor. ILO har antagit en
urbefolkningskonvention (nr 169) som även vid flera
tillfällen har behandlats i Sveriges riksdag och som
riksdagen har beslutat att inte tillträda. Av de nordiska
länderna med en samisk befolkning har Norge ratificerat
konventionen.
Europarådet har beslutat om en konvention beträffande
minoritetsspråk, den konventionen har ratificerats av både
Norge och Finland men inte av Sverige.
Vänsterpartiet anser att arbetet med skydd och
rättigheter för ursprungsfolk och etniska minoriteter är
mycket viktigt och betydelsefullt för att eliminera risker för
framtida krig och konflikter. Under årtusendens gång, har
kulturer försvunnit. Om vi inte gör något så innebär det att
om hundra år så har kanske dagens kulturflora halverats.
Sveriges roll i världssamfundets arbete beträffande
urbefolkningsfrågor anser vi i dag vara mycket passiv.
Det bör i sammanhanget framhållas att frågan är större
än vad Sverige gör i samefrågan, men samefrågan är dels en
del av urbefolkningsfrågan i stort, dels är det viktigt för vårt
deltagande i det internationella arbetet hur vi löser vår egen
urbefolkningsfråga.
Eftersom regeringen hänvisar till att fri- och
rättighetskommittén i sina direktiv inte hade att utreda
samefrågor och att det därför inte finns något underlag för
att kunna lägga fram lagförslag nu, ett slags moment 22, så
föreslår Vänsterpartiet att Fri- och rättighetskommittén får
tilläggsdirektiv eller, om detta av tidsskäl i utredningen inte
kan göras, att en särskild utredning tillkallas. Utredningen
bör då innefatta dels samernas status som urbefolkning, dels
vad som krävs för att vi mer aktivt skall kunna delta i det
internationella arbetet i urbefolkningsfrågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om
specialmotiveringen till 2 kap. 18 § regeringsformen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv eller tillkallad
utredning.

Stockholm den 24 januari 1994

Berith Eriksson (v)