I propositionen föreslås genom ändringar i regeringsformen att egendomsskyddet respektive närings- och yrkesfriheten skall grundlagsfästas. I konsekvens med förslaget till ändringen beträffande närings- och yrkesfriheten föreslås att 2 kap. 20 § andra stycket skall lyda: Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.
Under remissbehandlingen av Fri- och rättighetskommitténs betänkande (SOU 1993:40) anmärkte flera remissinstanser att grundlagsfrågorna beträffande samerna bortregleras på annat sätt än att, som nu föreslås, uttryckligt omnämnas endast som ett slags undantag till den föreslagna närings- och yrkesfriheten.
Regeringen anför i propositionen med hänvisning till prop. 1992/93:32 att grundlagen redan ger samerna som etnisk minoritet ett fullgott grundlagsskydd. Vidare anges att Fri- och rättighetskommittén inte särskilt utrett frågan om grundlagsreglering avseende samernas rätt. Regeringen finner med hänvisning härtill inte heller nu skäl att föreslå någon ytterligare grundlagsreglering avseende samerna.
I specialmotiveringen anförs att förslaget lämnats för att ''tydliggöra att den näringsrättsliga sidan av samernas rätt att bedriva renskötsel som den framgår av lag är förenlig med det föreslagna skyddet för närings- och yrkesfriheten''.
Vi instämmer i förslaget att ett sådant tydliggörande skall framgå av den föreslagna bestämmelsen, men får härutöver redovisa följande. Även om det inte uttryckligen redovisas gäller självfallet att den fastighetsrättsliga delen av renskötselrätten åtnjuter skydd enligt 2 kap. 18 § regeringsformen. På denna grund kan det då sägas att renskötselrätten som sådan fått en godtagbar reglering genom den nu föreslagna propositionen. Det hade dock bort uttryckligt framgå av specialmotiveringen till 2 kap. 18 § att den fastighetsrättsliga delen av renskötselrätten åtnjuter grundlagsskydd så att ingen tveksamhet skall råda om att så är fallet.
Då riksdagen nu har att ta ställning till ändringar i regeringsformen hade det varit av värde att det framlagts förslag som inte bara tar sikte på den samiska renskötselrätten utan på samerna som urbefolkning. Inom folkrätten sker en utveckling beträffande urbefolkningsrätten genom arbete inom ramen för de mänskliga rättigheterna. Detta sker framför allt inom FN- systemet bl.a. i underkommittén till FN:s kommitté om de mänskliga rättigheterna med sikte på en deklaration alternativt konvention om urbefolkningsfrågor. ILO har beslutat om en urbefolkningskonvention (nr 169) vilken varit till behandling i riksdagen i fråga om Sveriges tillträde till konventionen.
Europarådet har beslutat om en konvention beträffande minoritetsspråk; en konvention vilken Sverige till skillnad från bl.a. Norge och Finland inte tillträtt.
Av det redovisade följer att Sveriges roll i världssamfundets arbete beträffande urbefolkningsfrågor framstår som passiv. Det skall understrykas att Sveriges roll i dessa frågor inte enbart tar sikte på vilken betydelse olika lösningar får för samerna i Sverige utan skall ses som ett uttryck för urbefolkningar världen över. Sveriges tidigare framskjutna roll då det gäller minoritetsfrågor på etnisk och annan grund kommer snart att gå förlorad för det fall att Sverige inte agerar på ett mer aktivt och progressivt sätt.
Regeringen hänvisar till att Fri- och rättighetskommittén inte haft särskilt uppdrag enligt sina direktiv och att det därför nu saknas underlag för en mer omfattande reglering av samerna och samisk kultur i grundlagen.
Det som i denna situation framstår som påkallat är att det nu tas fram ett underlag för en reglering i grundlagen av samernas status som urbefolkning i sig och i förhållande till andra åtgärder inom ramen för det inom FN pågående arbetet beträffande urbefolkningsfrågor.
Vi finner det därför påkallat att frågorna snabbutreds av den sittande Fri- och rättighetskommittén med sikte på en grundlagsreglering av hithörande frågor och de övriga åtgärder, som kan bedömas påkallade för att Sverige skall uppfylla sina internationella åtaganden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att frågan om en reglering av urbefolkningarnas rättigheter skyndsamt utreds.
Stockholm den 25 januari 1994 Magnus Persson (s) Pierre Schori (s) Hans Göran Franck (s)