Sveriges befolkning består sedan urminnes tider av tre
språkgrupper: den svenska, den finska och den samiska. I
denna motion kommer jag i huvudsak att beröra det finska
språkets ställning. Nyare arkeologisk forskning har visat att
Tornedalen sedan nära 1 000 år haft en till övervägande del
finsk befolkning. Tornedalingarna uppfattar sig som en
ursprunglig inhemsk minoritet och talar ett finskt språk
(meän kieli= vårt språk) som skiljer sig från den
standardiserade finskan. Denna befolkningsgrupp består i
dag uppskattningsvis av 50 000 personer varav majoriteten,
trots en omfattande utflyttning, fortfarande lever i svenska
Tornedalen.
Överenskommelsen år 1954 om en gemensam nordisk
arbetsmarknad innebar rättighet för nordiska medborgare
att fritt kunna ta arbete och bosätta sig i ett annat nordiskt
land. Detta medförde att många finska medborgare under
50- till 70-talen flyttade till Sverige. Totalt uppskattar man
att ca 400 000 personer i dag har finska som modersmål i
Sverige.
De historiska banden mellan Sverige och Finland är
både gamla och starka. Både finnar och tornedalingar har
alltsedan 1500-talet kämpat i Sveriges arméer.
Kommandospråket inom Torneå kompani var finska under
hela stormaktstiden. I förhållande till befolkningens storlek
och skattekraft bidrog Tornedalen med betydligt fler
soldater än landet i övrigt. Mer än 600 år som gemensamt
rike borde ha givit finska språket en särställning i Sverige
men i dag behandlas finskan som vilket invandrarspråk som
helst. Både Svenska Tornedalingars Riksförbund (STR-T)
och Sverigefinska Riksförbundet (SFRF) anser att den
svenska invandrarpolitiken och den svenska lagstiftningen
har jämställt den finskspråkiga gruppen med övriga
invandrare. Sammantaget kan sägas att företrädare för
andra invandrargrupper framhåller språkfrågan som den
absolut viktigaste frågan för gruppen.
Antalet finlandssvenskar (300 000) är mindre än antalet
sverigefinländare inklusive tornedalingar (ca 400 000).
Trots detta har det svenska språket en helt annan ställning
i Finland än vad det finska språket har i Sverige. I de finska
grundlagarna fastslås att finska och svenska är Finlands
nationalspråk. Lagar och förordningar, såsom regeringens
propositioner till riksdagen samt riksdagens svar,
framställningar och övriga skrivelser avfattas på finska och
svenska språken. Vid den finska riksdagens förhandlingar
användes finska eller svenska språken. Däremot anges inte
i Sveriges grundlagar, vilket eller vilka som är landets språk.
Inte heller anges vilka som är modersmålen för landets
infödda befolkning. Svenska är underförstått Sveriges
nationalspråk.
I Finland har man ett parlamentariskt organ, Folktinget,
vid sidan av riksdagen, för att bevaka frågor av intresse för
den finlandsvenska befolkningen. Något motsvarande
organ i Sverige för de finsktalande finns inte, däremot har
som bekant den samiska minoriteten numera ett sådant
organ, nämligen Sametinget. Den europeiska konventionen
om språkliga minoriteter togs nyligen av Europarådet.
Sverige har beklagligt nog inte undertecknat konventionen!
Ett sådant undertecknande medför med all säkerhet behov
av ett definitivt politiskt ställningstagande i Sverige
angående den finska gruppens eventuella
minoritetsställning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
tornedalingar och sverigefinnar bör betraktas som och ges
status av inhemsk minoritet.