med anledning av prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor

Vänsterpartiet har tidigare, senast i motion
1992/93:K207, ställt förslag om att den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter införlivas i svensk
rätt. Vi hälsar därför propositionen i denna del med
tillfredsställelse.

När Sverige har skrivit under en internationell
konvention är detta en handling som skall vara allvarligt
menad och följas av att vi i praktiken ska stå för det vi
undertecknat. Detta är till gagn för kampen för demokrati
i många andra länder.

Dessvärre följer inte Sverige denna linje konsekvent.
Men det är bra att det nu slås fast beträffande den
europeiska konventionen.

I propositionen föreslås också att alla barns rätt till
utbildning skall skrivas in i grundlagen. Inte heller i denna
del har vi någon erinran mot propositionens förslag.

Däremot kan vi inte bifalla förslagen till införande av
grundlagsskydd för näringsfriheten och förstärkning av
skyddet för äganderätten.

Grundlagsskydd för näringsfriheten är snarast en
ideologisk markering i grundlagen utan särskild praktisk
innebörd. Om en sådan innebörd finns är den att överföra
tolkningen av vad som är ett angeläget allmänt intresse från
folkvalda instanser till juridiska. Genom att vi avslår
grundlagsfästande av näringsfriheten (propositionens
förslag till ny 20 § 2 kap RF i stycket) kan rennäringslagen
fortsätta att gälla utan att detta särskilt påpekas i
grundlagen. Dock borde övervägas om samers ställning som
urbefolkning skall grundlagsfästas.

Att grundlagsskydda såväl näringsfrihet som äganderätt
är en rent borgerlig ståndpunkt och är liktydig med att
grundlagsfästa ett kapitalistiskt system.

Grundlagsskyddet för egendom gäller formellt all
egendom. Men det är stor skillnad på egendom och
egendom. Personligt ägande skiljer sig från ägande av
naturresurser, produktionsmedel och stora kapital som
bildar grund för makt över andra. Egendomsskyddet i
grundlagen har i praktiken bara betydelse för den senare
typen av egendom.

Många stora egendomar har byggts upp genom
expropriering eller exploatering av andras egendom och
arbete. Den makt som följer av vissa stora egendomar ger
makt över andras möjlighet till fri- och rättigheter; makt
över ett företag ger makt över de anställda som t.ex. kan
användas för att begränsa deras yttrandefrihet vad avser
företaget (jfr det uppmärksammade avskedandet vid Värö
bruk).

Att ge grundlagsskydd åt äganderätten är att ge
grundlagsskydd åt maktolikheten. Därför har vänstern
bekämpat att det finns ett generellt egendomsskydd i
grundlagen. Vi är följaktligen mot den föreslagna
förstärkningen av detta skydd.

Såsom förslaget är konstruerat innebär det att jurister i
stället för folkvalda instanser får tolka vad som är
allmänintresse.

Enligt förslaget fastslås att en egendomsägare ska
ersättas ''för förlusten'' om ''pågående markanvändning
inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras''. Detta
innebär att en markägare ska kompenseras för att han
exempelvis inte får fortsätta med att fördärva svårersättliga
naturvärden eller om han tvingas upphöra med en
verksamhet som visar sig miljöförstörande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1993/94:117
till ny lydelse av 2 kap. 18 § regeringsformen,

2. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1993/94:117
till ny 20 § i 2 kap. regeringsformen.

Stockholm den 20 januari 1994

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)

Bengt Hurtig (v)