Folkomröstning om svenskt medlemskap i Europeiska unionen
Folkomröstningen om svenskt medlemskap i Europeiska
unionen gäller den kanske viktigaste frågan Sveriges folk
har att ta ställning till sedan den allmänna rösträtten
infördes.
Många människor känner oro över att
maktetablissemanget, som till övervägande del är för ett
medlemskap, kan tänkas manipulera med villkoren för
folkomröstningen och dess resultat.
Hanteringen av denna fråga är därför av yttersta vikt.
Folkomröstningen om kärnkraft, där det utmejslades tre
olika linjer, skapade oklarhet bland folk och försvagade
folkomröstningsinstitutets anseende för lång tid. Det är
därför viktigt att riksdagen uttalar att det bara bör finnas två
alternativ: Ja eller nej till medlemskap i Europeiska
unionen.
Det har i medierna även framkommit antydningar från
grundlagsutredaren Olof Ruin om att blankröster och så
kallade soffliggarröster skall kunna tillgodoräknas ja-sidan.
Dylika utspel förstärker inte folkomröstningens
trovärdighet.
Riksdagen har ansvar för att människor skall inse att
deras deltagande i själva folkomröstningen blir
utslagsgivande. Oavsett folkomröstningens resultat bör
därför riksdagens partier deklarera att majoritetens vilja
kommer att respekteras. Detta kan ske genom en
rekommendation i form av ett riksdagsbeslut.
Riksdagen bör även uttala som sin mening att
folkomröstningen i första hand hålls på gemensam dag i
Norge, Finland och Sverige i enlighet med vad norska
stortinget föreslagit. Detta för att undvika att ett lands
resultat används i otillbörligt syfte för att styra ett annat
lands folkomröstning. En gemensam valdag förutsätter
dock att förhandlingarna mellan EU och alla de tre nordiska
länderna är avslutade.
Resurserna mellan ja- och nej-sidan kommer aldrig att
bli likvärdiga. Ja-sidan som stöds av ett relativt samlat
ekonomiskt-politiskt etablissemang kommer alltid att ha
betydligt mer resurser till sitt förfogande än vad nej-sidan
kan åstadkomma. Till sin hjälp har också ja-sidan ett antal
konsekvensutredningar där pålitliga EU-anhängare
placerats in för att i huvudsak producera relativt
förutsägbara slutsatser.
Regeringen har också fördelen att genom utspel från
förhandlingarna kunna styra opinionen. Exempelvis
lyckades regeringen få totalt genomslag i medierna för att
den skulle ha uppnått stora framgångar i förhandlingarna
före jul. Vid en närmare analys visar det sig att det endast
var frågan om snuset som nått en bestående och juridisk
lösning. I övrigt uppnåddes bara tillfälliga lösningar utan
hållbara garantier.
Informationsinsatserna inför folkomröstningen bör från
statens sida fördelas lika mellan ja- och nej-sidan. Dessa
resurser bör med dagens penningvärde inte understiga de
totala anslag som fördelades inför folkomröstningen om
kärnkraft. Låga anslag skulle gynna ja-sidan på ett
otillbörligt sätt eftersom EU-anhängarnas materiella och
övriga resurser redan från början är omfattande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att folkomröstningen om
medlemskap i EU sker separat från ordinarie riksdagsval
med endast två alternativ -- ja eller nej till medlemskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör verka för en gemensam omröstningsdag i Norge,
Sverige och Finland,
3. att riksdagen beslutar att informationsinsatserna inför
folkomröstningen fördelas lika mellan ja- och nej-sidan
samt att de av staten anslagna medlen med dagens
penningvärde mätt inte understiger de totala anslag som
utbetalades inför folkomröstningen om kärnkraft.
Stockholm den 20 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)