Med den borgerliga regeringens tillträde hösten 1991 har
uppmärksamheten på och intresset för att inleda
avregleringar inom olika samhällssektorer ökat i ej
obetydlig omfattning.
Inte bara i den meningen att stora och viktiga
frihetsreformer inom vitala delar av samhällslivet har
genomdrivits, utan också så tillvida att onödig
detaljreglering och överspelad lagstiftning i viss
utsträckning utrangerats. Förenklingar, där så kan ske utan
allvarligare olägenheter, och avbyråkratisering är ett av
regeringens riktmärken.
I den mån regeringen inte redan har utarbetat en sådan
borde en handlingsplan för en systematisk genomgång av
lagar och förordningar tas fram med sikte på att föreslå
riksdagen förenklingar -- där så kan ske -- eller slopande av
inaktuell och/eller överflödig lagstiftning inom skilda
samhällssektorer.
Lagstiftningen är inom många områden luddig, snårig,
svåröverskådlig och ett plottrigt lappverk. T.ex. inom
skatte-, byggnads- och miljölagstiftningen. Klara, entydiga,
inte alltför detaljrika, någorlunda bestående lagar måste
vara en vägledande princip. Visserligen svår att leva upp till
i ett modernt och komplicerat samhälle men för den skull
inte desto mindre eftersträvansvärd.
Endast en borgerlig regering torde med någon
konsekvens och framgång kunna driva en målmedveten
avregleringspolitik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fortsatta
avregleringar,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en
handlingsplan tas fram för avregleringar, om möjligt
förenklingar av gällande lagstiftning samt gallring av
föråldrade, överflödiga eller eljest uttjänta lagar.