Riksdagen har nyligen genomfört en översyn och
förändringar av vallagen. Däri togs inte ställning till antalet
riksdagsledamöter.
Jämfört med andra länder har Sverige, i förhållande till
sin folkmängd, ovanligt stort antal parlamentsledamöter. I
Sverige väljs en riksdagsledamot per ca 18 000
valberättigade.
Trots den korta tid under vilken jag har haft förtroendet
att delta i riksdagens arbete är det mitt intryck att detta
arbete skulle effektiviseras om antalet ledamöter minskades
till förslagsvis 251. En förutsättning för en sådan reform är
dock att problemen kring representationen av glesbygden i
riksdagen kan lösas. Detta beaktades också i andra länder
som, liksom Sverige, har stora och viktiga
glesbygdsområden vilka måste ha en adekvat
representation i parlamentet.
Mot den bakgrunden föreslås att riksdagen ger
regeringen till känna att man önskar en utredning om
önskvärt antal riksdagsledamöter, alternativt att berört
utskott uppmanar talmannen att tillsätta en sådan
utredning.
I utredningens uppgift bör bl.a. ingå:att göra
jämförelser främst beträffande antalet invånare per
parlamentsledamot i ett antal representativa länder, bland
dessa samtliga EES-länder,att utarbeta ett förslag till
vallag som, på samma sätt som redan skett i flera andra
länder möjliggör att glesare bebodda delar av landet även i
fortsättningen får nödvändig representation i riksdagen
trots minskning av antalet ledamöter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsning av antalet
riksdagsledamöter.