Den del av propositionen där det föreslås att allmänna val skall hållas vart fjärde år i stället för som i dag vart tredje år bör bejakas. Nu gällande regler om treåriga valperioder har visat sig olyckliga avseende regeringars möjligheter att styra landet.
Kortsiktigt impopulära men långsiktigt absolut nödvändiga beslut har fått vika för andra intressen. Alltför länge har politiker av olika skäl tvingats ta hänsyn till att nästa val snabbt infaller och då inte kunnat enats om det kraftfulla agerande som ibland är nödvändigt. Egentligen borde valperioderna utsträckas ytterligare, men låt oss nu först utvärdera det praktiska resultatet av det i propositionen lagda förslaget.
Däremot borde riksdagen visa mer klarhet avseende motiven för ett annat förslag i propositionen, nämligen det som handlar om ett ökat inslag av personval. Det saknas helt i propositionen argument som talar om varför ett ökat personvalsinslag är betydelsefullt.
Utomlands förekommer ofta personval i större eller mindre omfattning. Jag förutsätter att Personvalskommittén, vars betänkande Ökat personval (SOU 1993:21) som är grunden till propositionen, noga analyserat för- och nackdelar med personval. Tyvärr finns inget sådant refererat i propositionen.
Självfallet är det av yttersta vikt att medborgarnas engagemang för politisk verksamhet är omfattande. Om detta ökar genom införandet av personval är det förvisso positivt. Men med tanke på den erfarenhet som finns i andra länder kan det finnas skäl till vissa frågor.
Enligt uppgift är inte valdeltagandet generellt sett större i länder med mera inslag av personval än vad som gäller hos oss i dag. I stället verkar det finnas tendenser vilka talar för att ju större personvalsinslaget är, desto mindre blir valdeltagandet. Ett högt valdeltagande i fria och allmänna val borde rimligtvis vara ett korrekt mått på medborgarnas politiska engagemang och intresse.
Då man följer den politiska debatten i olika länder, där personvalsinslaget är markant, går det inte att undgå att notera förekomsten av t.ex. korruption och ekonomiskt beroende av bidragsgivare. I Sverige har vi sedan länge haft som regel att politiker inte skall påverkas, men väl informeras av enskilda, företag och organisationer. Mot bakgrund av information om vad som förekommer i länder där ett större personvalsinslag finns jämfört med här gällande förhållande går det inte att utesluta att politikerna riskerar att bli mindre oberoende.
Jag förutsätter att utskottet vid behandling av denna motion i betänkandet redogör för de fördelar som kan vinnas med ett ökat inslag av personval.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av fördelarna med ett ökat personvalsinslag.
Stockholm den 21 januari 1994 Sten Andersson (m) i Malmö