med anledning av prop. 1993/94:77 En ombildning av arbetsgivarorganisationen på det statliga området

I propositionen föreslås en organisation av myndigheten
på det statliga arbetsgivarområdet som på avgörande
punkter avviker från det normala och vars förenlighet med
regeringsformen allvarligt kan ifrågasättas. Det förslag som
remitterades till Lagrådet gav enligt Lagrådet upphov till
sådan tveksamhet kring konstitutionella frågor att Lagrådet
inte ansåg sig kunna tillstyrka lagstiftning.

Lagrådet ifrågasatte om myndighetens fristående
ställning gentemot regeringen är förenlig med 11 kap. 6 §
regeringsformen. Av den paragrafen framgår att statliga
myndigheter lyder under regeringen, om de ej är
myndigheter under riksdagen. Lagrådet pekade också på
regeln i 1 kap. 6 § regeringsformen om att regeringen styr
riket. Regeringen har nu i propositionen sökt tillgodose
synpunkterna på så sätt att myndighetens beslutande organ
föreslås bestå av ett arbetsgivarkollegium som utses av
regeringen. Kollegiet skall i sin tur utse myndighetens
styrelse. Styrelsen skall utse myndighetens chef. Men även
med en sådan ordning kommer regeringens inflytande över
myndigheten att bli alltför tunt för att uppfylla
regeringsformens krav. Vi anser att Lagrådets invändningar
har bärkraft även mot det förslag som regeringen lägger
fram i propositionen. Av konstitutionella skäl bör
myndighetens styrelse utses av regeringen. Däremot
föreligger inte hinder mot att styrelsen utser myndighetens
chef.

Det är vidare angeläget att regeringens instruktion för
den nya myndigheten utformas så att den klart ger uttryck
för att regeringen styr riket och att myndigheten lyder under
regeringen.

Enligt vår mening reser detta ärende även en annan
konstitutionell frågeställning. Den gäller om statsmakterna
på det föreslagna sättet skall helt överlåta åt en myndighet
att för statens räkning träffa löneavtal med
arbetstagarorganisationerna på det statliga området.
Statens lönekostnader uppgår till väldiga belopp.
Riksdagen har enligt regeringsformen makten över
budgetregleringen. Av det skälet har finansutskottet enligt
9 kap. 11 § regeringsformen befogenhet att på riksdagens
vägnar ta ställning till avtalen. I propositionen sägs att
finansmakten kan utövas på ett annat och bättre sätt,
nämligen genom i förväg fastställda ramar för
förvaltningskostnaderna och ett direkt ställningstagande till
myndigheternas anslag i statsbudgeten, utan att dessa
räknas upp på grundval av träffade avtal. Regeringen
föreslår därför att grundlagsregeln skall upphävas. Risken
är emellertid att avtalen kan tvinga fram en uppräkning av
vissa myndighetsanslag. En lagreglering på ett visst område
kan nämligen ålägga statsmakterna att tillhandahålla medel
så att lagens krav skall kunna tillgodoses. Den nu nämnda
risken bör enligt vår mening undanröjas.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det
regeringen förordar om den form i vilken
arbetsgivarorganisationen för det statliga området skall
bedriva sin verksamhet. Detta bör ske med de ändringar
och tillägg som föranleds av vad som anförts i motionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sättet att utse myndighetens
styrelse,

2. att riksdagen vid behandlingen av propositionens
lagförslag uttalar att riksdagens finansmakt inte får
urholkas.

Stockholm den 9 december 1993

Kurt Ove Johansson (s)

Catarina Rönnung (s)

Ingvar Johnsson (s)

Hans Göran Franck (s)

Torgny Larsson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Elvy Söderström (s)