I motionen föreslås en kraftig satsning på att bekämpa
den ekonomiska brottsligheten. Genom att
ekobrottsbekämpningen tilldelas en ''egen budget'' inom
ramen för en mer sammanhållen organisation där
resurserna successivt byggs ut kan en prioritering av
ekobrottsbekämpningen garanteras på sikt.
Det ligger i rättssamhällets intresse att
näringsverksamhet bedrivs och kan bedrivas på ett hederligt
och lagligt sätt. Samhället måste tydligt och kraftfullt välja
väg och visa att man är beredd att tvinga tillbaka
brottsligheten. Etik och moral måste återupprättas inom
näringslivet. Den hederlige medborgaren och företagaren
måste sättas i centrum och få stöd och skydd mot fifflare och
kriminella.
Totalt föreslår vi satsningar utöver regeringens med 128 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95. I motionen
föreslår vi en omfattande satsning på en kraftigt utökad
skattekontroll, kraftig ökning av polisens utredande och
brottsförebyggande arbete, förstärkning av
kronofogdemyndigheternas, domstolarnas och tullens
resurser.
Under de närmaste åren bör resurserna successivt
byggas ut främst genom en kraftig utbyggnad av
skatterevision och skattekontroll. Genom en fördubbling av
resurserna till skatterevision och fortsatt satsning på
ekobrottsbekämpning bör det på några års sikt vara möjligt
att öka skatteinkomsterna med ca 5 miljarder kronor,
troligen betydligt mer.
Härutöver vill vi satsa på en omfattande
informationskampanj till näringsliv, myndigheter,
organisationer och allmänhet om ekobrottslighetens
omfattning, skadeverkningar och vad vi kan göra åt den.
I motionen ställs också krav på en rad lagändringar för
att komma åt ekonomisk brottslighet. En utredning bör
tillsättas som får till uppgift att göra en samlad bedömning
av lagstiftningens effekter vad gäller ekobrottsligheten och
föreslå åtgärder för att skärpa kampen mot
ekobrottslingarna.
Ekobrottsligheten har blivit en samhällsfara
Den ekonomiska brottsligheten har i dag nått en sådan
omfattning att den hotar grundvalarna för en sund
marknadsekonomi och det demokratiska samhällsskicket.
Enligt forskare vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ) kan
ekobrottslighetens omfattning i dag gott och väl beräknas
överstiga 100 miljarder kronor. Skalbolagsaffärer,
konkursbedrägerier, brottslighet i samband med bank- och
finanskrisen, momsbedrägerier är alla exempel på olika
former av ekobrott.
Ekobrottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör
därmed ett hot mot en sund marknadsekonomi. I flera
branscher har brottsligheten blivit en del av
förutsättningarna för näringsverksamhetens bedrivande.
Särskilt utsatta är bland andra taxiverksamheten och
restaurangbranschen. Inom dessa verksamheter
förekommer också rena maffiametoder och
beskyddarverksamhet. Den alltmer omfattande
ekobrottsligheten visar att affärsmoralen håller på att
luckras upp på ett sätt som bara för ett knappt decennium
sedan var otänkbart.
Avancerade brottslingar har ofta juridisk och ekonomisk
expertis till sitt förfogande. Det ställer allt större krav på
utredare, åklagare och domare att följa och analysera
komplicerade samband. Ett nytt inslag är den ökade
brottsligheten med internationell anknytning.
Myndigheterna är dåligt rustade för att möta en sådan
utveckling.
Många förlorar på den ekonomiska brottsligheten.
Några skadas direkt och påtagligt. En del blir arbetslösa i
samband med konkurser. Seriösa företagare mister sina
företag eller dras själva in i brottsligheten. Myndigheternas
arbete blir svårare och mera tungrott.
Den ekonomiska brottsligheten leder också till att det
blir svårare att genomföra en rättvis fördelningspolitik.
Hederliga medborgare får betala högre skatter och avgifter
än vad som annars hade varit nödvändigt. Om människor
upplever att vissa personer kan undandra sig att bidra till att
finansiera vår gemensamma sektor, så finns det en
uppenbar risk att skattefiffel och svartarbete sprider sig.
Härigenom hotas samhällssolidariteten.
Den långsiktiga utvecklingen är illavarslande. Om inte
kraftfulla motåtgärder sätts in snarast kan vi snart nå en
punkt då brottslighet och illojalitet blir en mer eller mindre
integrerad och oupplöslig del av det ekonomiska livet.
Ekonomisk brottslighet kan komma att bli en ''normal''
företeelse, ja rentav en affärsidé inom vissa branscher. De
sociala värderingarna hotar att förskjutas bort från ett
hederligt, lojalt och solidariskt beteende -- ''kan dom så kan
jag''.
Kampen mot ekobrotten prioriteras
En tendens sedan länge är att brotten blir fler, värre och
grövre. Brotten ändrar också karaktär med
konjunkturerna. Brottslingarna lär sig var det finns pengar
att hämta och anpassar sig efter förändringar i lagstiftning
och kontrollsystem. Under 1980-talet inriktades många
brott på att skaffa undan vinster. Under lågkonjunkturen
gäller det i stället att minska förluster och skaffa fram
likvida medel. Momsbedrägerierna har ökat snabbt de
senaste åren, liksom konkurserna och brottsligheten i
samband därmed. Den överdrivna expansionen inom bank-
och kreditväsen och den därpå följande krisen har
accentuerat problemen.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste mot
denna bakgrund vara ett högt prioriterat område inom
samhällets brottsbekämpning. Ambitionen i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten får inte sjunka i tider med
budgetnedskärningar och besparingar. Insatserna är till stor
del lönsamma för statsfinanserna, jämfört med en situation
utan sådana insatser. Statens mål och uttalanden när det
gäller insatser mot ekonomisk kriminalitet måste kännas
som ett stöd för alla som arbetar med dessa frågor.
Resurserna till denna brottsbekämpning måste ökas och
garanteras på sikt.
De reformer som behövs för att motverka den
ekonomiska brottsligheten är av många olika slag. Ett
flertal kräver långvariga förberedelser i form av
utredningar, ny lagstiftning och utveckling av nya
arbetsrutiner i förvaltningen. Skall kampen mot den
ekonomiska brottsligheten bli framgångsrik krävs konkreta
förslag och åtgärder. I detta arbete måste regeringen ta
ledningen och stå för en kraftfull styrning.
Förändringar måste ske inom alla områden. Först och
främst måste man förebygga och förhindra brott genom
lagstiftning och kontrollåtgärder. För det andra gäller det
att upptäcka och att anmäla de brott som begås. Det kräver
en effektiv granskning från myndigheter och
konkursförvaltare. Men det kräver också ökad
uppmärksamhet från medborgarnas och organisationernas
sida, inte minst de fackliga organisationerna.
Slutligen måste brottsutredning och rättegång ske snabbt
och effektivt. Det kräver tillräckliga personella resurser,
juridisk, ekonomisk och teknisk kompetens, effektiv
organisation och utvecklade arbetsmetoder. Men det kräver
också effektivare och mer lättillämpad lagstiftning.
Några exempel
Taxi- och transportbranschen
Den 1 juli 1990 avreglerades taxinäringen. Sverige fick
världens ''friaste'' taxibransch. Men avregleringen ledde
också till ett utbrett fusk inom näringen. Kanske uppgår
fusket till ca 1 miljard kronor. Genom det utbredda fusket
har konkurrensen satts ur spel och de seriösa
taxiföretagarna och taxiförarna drabbas hela tiden.
Branschen har lönsamhetsproblem och många av de gamla
taxibolagen har gått i konkurs.
I februari 1994 beräknas en proposition om den
yrkesmässiga trafiken lämnas till riksdagen. Den förväntas
innehålla en del förslag som den socialdemokratiska
riksdagsgruppen fört fram under det senaste året, bl.a.
förslag om skärpt uppföljning av lämpligheten hos dem som
fått tillstånd till taxitrafik, vandelsprövning av taxiförare
samt samkörning med kronofogdemyndighetens s.k.
utsökningsregister.
I en särskild motion framför vi ytterligare krav på detta
område, bl.a. att medgivandet om samkörning av
yrkestrafikregistret med utsökningsregistret bör
permanentas.
För att länsstyrelsen skall kunna leva upp till sin roll som
tillstånds- och tillsynsmyndighet krävs en vassare
organisation och bättre samordning mellan olika
myndigheter. Därför bör möjligheten att inrätta en
yrkestrafiknämnd inom länsstyrelsen prövas.
Trafikpolisen i Stockholm har bl.a. tillsammans med
EKO-brottsroteln och branschens seriösa företrädare
startat ett samlat tvåårigt projekt för att komma tillrätta
med de stora problemen. Det är av största vikt att detta
projekt får det stöd som behövs.
Hotell- och restaurangbranschen
Inom hotell- och restaurangbranschen förekommer en
omfattande ekonomisk och organiserad brottslighet.
Situationen är så allvarlig att branschföreträdare talar om
situationen som att ''krogen har blivit laglöst land''.
Brottsligheten skapar illojala konkurrensförhållanden. Det
har länge misstänkts att branschen utnyttjas för att tvätta
''svarta'' pengar vita.
Konkurser utnyttjas som affärsidé. Genom upprepade
planerade konkurser minskar man skuldbördan hos relativt
nya anläggningar. Dessa ''konkursade'' anläggningar utgör
sedan en närmast omöjlig konkurrent till många äldre och
etablerade hotellanläggningar.
Den instabilitet som detta skapar innebär också otrygga
anställningsförhållanden i branschen. Särskilt oroande är
det att många ungdomar får sin arbetslivsinskolning
samtidigt som de introduceras i ekonomisk brottslighet
genom svarta löner och redovisningsfiffel.
Myndigheternas insatser
Hittills har myndigheterna tyvärr fört en alltför ojämn
kamp mot ekobrottslingarna. Brister i resurser och
kompetens liksom teknisk och metodologisk
underlägsenhet etc. har lett till tidsfördröjning och
köproblem. Möjligheterna att avbryta pågående
brottslighet minskar. De långa utredningstiderna leder till
att bevisläget försämras och domarna blir sannolikt mildare
än annars skulle bli fallet. I många fall blir endast en bråkdel
av det verkliga brottet utrett.
Många olika myndigheter och personer är inblandade i
dessa brottsutredningar: polis, åklagare, skatte- och
kronofogdemyndigheter, konkursförvaltare m.fl. För att
resultatet skall bli gott är det nödvändigt att alla dessa
arbetar samordnat med samma ärende. Den nödvändiga
samverkan är dock inte alltid självklar. Ofta förlorar man
både tempo och sammanhang i utredningsarbetet genom att
respektive myndighet jobbar färdigt med sin bit. Därefter
hamnar ärendet på ''väntelista'' innan nästa myndighet i
kedjan tar vid. Att skapa bättre samordning är därför en
huvuduppgift i detta arbete.
Polisen
Polisens arbete mot ekonomisk brottslighet sköts inom
ramen för de s.k. ekorotlarna som byggdes upp i början av
1980-talet inom regionerna. Det är numera vanligt att
bedrägeri- och ekorotlarna har lagts samman. Varken
rikskriminalens ekorotel eller övriga ekorotlar har någon
egen budget.
Totalt är det mindre än 300 polismän i hela landet som
arbetar med utredningar om ekonomisk brottslighet. Det
innebär drygt 1,5 %
av det totala antalet polistjänster i landet.
Ekorotlarna har under senare år tvingats vakanssätta en rad
tjänster, samtidigt som deras resurser i stor utsträckning
utnyttjats för polisiära insatser på andra områden. I
samband med EM i fotboll var många ekopoliser ''utlånade''
till bevakning av ordning och säkerhet kring detta
idrottsarrangemang.
Inledningsvis var ekorotlarnas arbete framgångsrikt. Tre
av fyra utredningar ledde till att gärningsmannen dömdes.
Sedan mitten av 1980-talet har allt fler brott förblivit
outredda och lagts på hög. En rad stora brottshärvor har
bundit upp mycket stora resurser, exempelvis La Reine-
härvan, Nyckeln och Njord. Utrednings- och
lagföringstiderna har blivit mycket långa. Som exempel kan
nämnas att det i en fjärdedel av fallen som under 1992
lagfördes för brott mot skattebrottslagen gick minst 5 år
mellan brottets början och dom i tingsrätten. Situationen
var likartad för borgenärsbrotten, t.ex. oredlighetsbrott och
bokföringsbrott.
Under 1993 har extra resurser avsatts till kriminalpolisen
för att effektivisera och öka insatserna inom
kriminalpolisarbetet, bl.a. ekobrottsligheten. Tyvärr måste
det konstateras att resurserna fortfarande är helt
otillräckliga. Det har blivit en viss förbättring vad gäller
teknisk utrustning, dock inte några nya personalresurser till
ekobrottsbekämpning.
Polisen hinner endast med en del av uppdagade och
anmälda brott. Förspaning för att avslöja den mest
kvalificerade ekonomiska brottsligheten hinns normalt inte
med. Kunde man hålla reda på de ca 50 viktigaste
''aktörerna'' på detta område skulle oerhört mycket vara
vunnit i kampen mot den mest avancerade
ekobrottsligheten. Det spaningsregister som polisen
tidigare fört mot ekonomisk brottslighet har numera
upphört att fungera. För närvarande finns ingen bevakning
av de personer som gjort sig skyldiga till ekonomiska brott.
Med hänsyn till den, framför allt i storstäderna, mycket
otillfredsställande situationen vad gäller polisens
ekobrottsbekämpande verksamhet, föreslår vi att
polisväsendet får totalt 50 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
Utöver väl kvalificerade och kompetenta ekopoliser
krävs också att polisen i ökad utsträckning rekryterar
personal med adekvat ekonomisk och juridisk utbildning
som ges en särskilt anpassad polisutbildning. Det behöver
också utvecklas karriärsystem och liknande åtgärder så att
personalen inom ekorotlarna stannar under en längre tid.
Kompetensen inom dataområdet m.m. måste också
utvecklas och byggas ut.
Åklagarna
Åklagarväsendet spelar en central roll i
brottsbekämpningen, inte minst gäller detta
ekobrottsligheten. Det är av största vikt att åklagarna ges
bästa möjliga arbetsförutsättningar inom ramen för knappa
resurser.
Det är mycket tillfredsställande att regeringen i
budgetpropositionen avsätter drygt 16 miljoner kronor till
30 nya ekoåklagare.
Finanskrisen
Den särskilda arbetsgruppen hos
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål fick i slutet av
1993 från Finansinspektionen 156 kreditengagemang hos
vissa banker och andra kreditgivare för bedömning.
Finansinspektionens undersökning omfattar de banker som
ansökt om eller fått bankstöd och har i första hand
koncentrerats på de kreditengagemang från 1990 som
förorsakade bankkoncernernas stora kreditförluster.
Dessa engagemang motsvarar ett kreditbelopp på 37,8
miljarder kronor, dvs. 5 %
av de granskade institutens sammanlagda utlåning
t.o.m. 1992. Det blir åklagarnas sak att fördjupa
granskningen i dessa ärenden. Det finns bedömningar som
pekar mot att brott skulle förekomma i samband med
kanske så mycket som 10--20 miljarder kronor av dessa
kreditbelopp.
Om oegentligheter har förekommit är det för
allmänhetens förtroende viktigt att dessa kommer upp till
ytan. Det är angeläget att dessa utredningar kan föras
framgångsrikt och till slut. Innan så skett kan inte det
finansiella systemet räkna med att återvinna allmänhetens
och skattebetalarnas förtroende. Den prövning av
bankledningarnas ansvar för de stora kreditförlusterna är
också ett viktigt led i ett sådant utrednings- och
granskningsarbete.
Den särskilda utredningsgruppen måste mot denna
bakgrund garanteras tillräckliga resurser för att
framgångsrikt kunna slutföra sitt arbete.
Domstolarna
Arbetsläget inom domstolarna är mycket ansträngt. Det
finns inte längre några särskilda ekodomstolar utan de
allmänna domstolarna förutsätts klara även ekomålen. Mot
denna bakgrund och med hänsyn till den förväntade
måltillströmningen genom de ökade resurserna till kampen
mot ekobrottsligheten som vi föreslår är det nödvändigt att
även domstolsresurserna ökas.
Vi föreslår att domstolarna får 10 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. De
utökade resurserna skall användas för vidareutbildning av
domare och förstärkning av resurserna för
domstolsprövningen av ekomål under budgetåret 1994/95.
Man bör också överväga möjligheterna att genom
förändring av förfarandet i samband med ekobrott snabba
upp processen så att misstänkta brottsliga förfaranden
avgörs efter hand som de enskilda brotten utretts klart. I
dag blir alltför många ärenden liggande i väntan på att
utredningen av mera omfattande ekobrottmål i sin helhet
har klarats av. Det skulle leda till enklare och mer
överskådliga processer samtidigt som färre brott skulle
behöva avskrivas på grund av preskription.
Utökad skattekontroll
Helt avgörande för en effektiv skattekontroll är att
antalet taxeringsrevisioner ökar kraftigt. De måste bli ett
återkommande inslag i den löpande skattekontrollen.
Härutöver måste kvalitet och effektivitet i
revisionsarbetet ökas. Här kan nämnas: förbättrade
metoder för urval och kontroll tätare revisioner och ökad
användning av andra former för fördjupad kontroll
effektiv lagstiftning mot skatteflykt lagstiftning som gör
det möjligt att ingripa snabbt och effektivt om någon
försöker undanhålla bevisning eller undandra sig betalning.
Riksskatteverket (RSV) bör intensifiera sitt arbete med
att bygga upp ett faktiskt fungerande kontaktnät och
effektiva rutiner för informationsutbyte med andra länder.
Riksdagens beslut hösten 1992 att slopa den s.k.
betalningslagen och ersätta den med vissa andra regler leder
till en försämrad effektivitet i skattekontrollen. Det
kommer att behövas fler och bättre dubbelbeskattnings-
och handräckningsavtal om vi skall ha någon rimlig
framgång i kampen mot den internationellt präglade
brottsligheten.
En ökad kontrollverksamhet måste också omfatta en
skärpt uppmärksamhet på och insatser mot momsfifflet.
Det är också nödvändigt att åstadkomma en effektivare
löntagarkontroll.
En förstärkning av skattekontrollen leder till tre viktiga
effekter: omedelbara inkomstökningar för stat och
kommun genom att feltaxeringar rättas bättre
skattemoral och större lojalitet till systemet som på sikt ger
ytterligare skatteintäkter en höjd effektivitet i företagen
och en förbättrad marknadsfunktion om fusket försvinner
som konkurrensmedel.
När man talar om skärpt skatte- och avgiftskontroll är
det viktigt att poängtera att detta inte bara handlar om fler
och mer kvalificerade ekonomer och revisorer. Det behövs
också fler kvalificerade skattejurister som kan fatta riktiga
beslut och föra det allmännas talan i skatteprocessen.
För att klara utredningen av den mest omfattande
ekonomiska brottsligheten behöver resurserna för
taxeringsrevisionen förstärkas. Innevarande budgetår får
RSV 45 miljoner kronor i förstärkning. I
budgetpropositionen vill regeringen tillföra ytterligare 55
miljoner kronor, alltså en ökning med sammanlagt 100
miljoner kronor. Vidare aviserar regeringen att man räknar
med totalt ca 200 miljoner kronor fram till budgetåret
1995/96.
Riksskatteverket hade begärt drygt 150 miljoner kronor
mer till denna verksamhet för det kommande budgetåret.
Vi anser att det är ett väl underbyggt önskemål och föreslår
att skattemyndigheterna får 50 miljoner kronor utöver
regeringens förslag för år 1994/95. Resurserna bör särskilt
riktas till storstäderna, i synnerhet Storstockholmsområdet,
där den ekonomiska brottsligheten är mest omfattande.
Skattekontrollen är lönsam
De planmässiga revisionerna riktas mot företag med mer
än 50 årsanställda (ca 9 500
företag) och genomförs regelbundet enligt fastställda
planer på 5 eller 10 år. Härigenom kontrolleras ca 70 %
av alla skatter och avgifter som hanteras av företagen.
Dessa revisioner utförs utan att misstanke om fel föreligger.
Urvalskontrollen sker främst i preventivt syfte och för
att öka lojaliteten mot skattesystemet. Styrande för urvalet
är sannolikheten för fel, felets beloppsmässiga storlek och
förekomsten av uppsåt. Totalt rör det sig här om ca 550 000
företag. Av dessa bedöms ca 400 000
som revisionsvärda. Med dagens resurser klarar man
att revidera ca 2 %
av dessa. I genomsnitt innebär det en revision vart 50
år!
Naturligtvis är det särskilt angeläget att rikta in resurser
på verksamheter och branscher där vi under senare år har
fått en alltmera utbredd ekonomisk brottslighet, t.ex.
restaurang- och taxibranschen.
En fördubbling av revisionsverksamheten skulle kosta ca
400 miljoner
kronor mer, utöver dagens ca 360 miljoner
kronor. Det skulle innebära att de planmässiga revisionerna
kunde genomföras med 3--5 års intervaller och att bland
övriga företag vart tjugofemte företag reviderades varje år.
För att öka effektiviteten i skattebrottsbekämpningen
behövs också ett omfattande samarbete med andra berörda
myndigheter. En förutsättning för ett effektivt arbete är att
samtliga inblandade myndigheter kan arbeta med samma
ärenden ungefär samtidigt. Härigenom kan myndigheternas
samlade kompetens utnyttjas bättre än i dag.
Den statsfinansiella lönsamheten av taxeringsrevisioner
är mycket god. Hur mycket man får in på varje satsad
kontrollkrona varierar mellan olika typer av kontroller. Det
är dock rimligt att räkna med att man får tillbaka
(utbyteseffektiviteten) minst 8--10 gånger på varje satsad
krona.
Vissa former av revision ger mångdubbelt mer. Som
exempel kan nämnas att man vid revision i ett drygt 30-tal
koncerner upptäckt fel m.m. som föranlett upptaxeringar
med sammanlagt över 2 miljarder kronor. Beloppet innebär
en utbyteseffektivitet med drygt 70 gånger insatta
revisionsresurser. Sådana ändringar och rättelser ger i regel
en omedelbar effekt när det gäller inbetalda skatter och
avgifter.
På kort sikt, budgetåret 1994/95, räknar vi försiktigtvis
med att skatteintäkterna kan öka med ca 200 miljoner
kronor till följd av våra förslag om ökade satsningar på
taxeringskontroll och lagföring av ekobrottslingar.
På längre sikt och när man även tar hänsyn till de
preventiva effekterna av skärpt skatte- och avgiftskontroll
och andra effektiviseringar och resursförstärkningar inom
ekobrottsbekämpningen, bör man kunna räkna med
mångdubbelt mer. Den s.k. Lindbeckkommissionen
räknade med ca 10 miljarder kronor i ökade skatteintäkter.
Regeringen har tidigare bedömt att en resursökning med ca
200 miljoner kronor till utökad skattekontroll skall öka
skatteintäkterna med ca 4 miljarder kronor.
En fördubbling av resurserna för ekobrotts- och
skattekontroll bör på några års sikt kunna medföra ökade
skatteintäkter på minst 5 miljarder kronor, sannolikt
betydligt mer.
Kronofogdemyndigheterna
Kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter
sysslar med de allra svåraste indrivningsfallen och har byggt
upp en stor kunskap och en personkännedom som är ytterst
värdefull. I exempelvis skalbolagshärvorna har man på så
sätt kunnat säkra åtskilliga 100-tals miljoner kronor i
tillgångar. Detta är, enligt vår uppfattning, minst lika
effektivt som själva straffet för att minska
ekobrottsligheten. Därmed kommer man nämligen åt själva
drivkraften i brottsligheten.
I budgetpropositionen satsar regeringen 1,5 miljoner
kronor av de totalt 100 miljoner kronor man satsar på RSV
och skattemyndigheterna under innevarande och nästa
budgetår. Om vi skall få ut en rimlig effekt av en
intensifierad ekobrottsbekämpning är det helt nödvändigt
med ytterligare resurser hos kronofogdemyndigheterna,
företrädesvis deras specialindrivningsmyndigheter. Vi
föreslår därför att dessa enheter får yttterligare 3 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95.
Tullen
Den ekonomiska brottsligheten har blivit mer
internationaliserad under senare år. I Östeuropa har den
brottsligheten enligt många bedömare fått alltmer karaktär
av avancerad och organiserad ekonomisk kriminalitet. Det
finns anledning att befara att denna brottslighet kan sprida
sig så att även Sverige blir en del av den. För att motverka
dessa tendenser bör tullkriminalens spanings- och
utredningsresurser vad gäller internationell ekonomisk
brottslighet ökas med 3 miljoner
kronor. Polisens resurser för sambandsmän i
framför allt östra Europa bör härutöver tillföras 2 miljoner
kronor.
I en särskild motion tar vi upp återinförande av tulltillägg
på mervärdesskatt. Det innebär en ändring av tullagen § 83
(senaste lydelse SFS 1993:1387).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
83 §
Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna
tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat
dokument som under förfarandet avgetts till ledning för
fastställande av tull eller annan skatt, lämnat en uppgift som
befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift
(tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och
annan skatt som inte skulle ha påförts, om den oriktiga
uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige
skriftligen har lämnat sådan uppgift i ett
omtulltaxeringsärende eller ett överklagat ärende som avser
fastställande av tull eller annan skatt.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio
procent när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade
kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats
deklarationen.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio
procent när 1.
den oriktiga uppgiften har rättats eller hade
kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats
deklarationen.
2. tulltillägget avser mervärdesskatt som, om den hade
påförts, skulle ha varit avdragsgill.
Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid
skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg.
Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt
som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som
annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen
innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige
påförs dock tulltillägg enligt första stycket.
Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle
ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull
och annan skatt, skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är
tjugo procent av den tull och annan skatt som påförs eller,
vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen,
tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går
miste om.
Tulltillägg beräknas inte på mervärdesskatt som får dras av
vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.
Det är en konkret åtgärd som befordrar laglydnaden och
innebär att den ekonomiska brottsligheten kan bekämpas
mera framgångsrikt. Intäkterna kan beräknas till ca 5 miljoner
kronor per år.
Samarbetet mellan myndigheterna
Samarbetet mellan myndigheterna fungerar redan i dag
bra på många orter. Situationen är dock långt ifrån
problemfri. Myndigheternas samlade kompetens skulle
kunna utnyttjas bättre än i dag. I vissa fall utförs ett
dubbelarbete hos polis och skattemyndigheter, vilket
naturligtvis inte är effektivt.
En förutsättning för att effektivisera utredningarna är att
personal från de olika myndigheterna får arbeta nära
tillsammans. Vid flera tillfällen har också större
ekobrottsutredningar bedrivits i projektform med ett
mycket nära samarbete mellan berörda myndigheter. Det
gäller exempelvis de utredningar som gjorts i samband med
stora skalbolagshärvor. Så sker också när det gäller
utredningar om brottsmisstankar i samband med
finanskrisen i den s.k. RÅSOP-gruppen.
Det är också mycket angeläget att det satsas på
metodutveckling när det gäller ekobrottsbekämpning.
Även utländska erfarenheter kan vara av intresse och bör
därför inhämtas på lämpligt sätt.
Lagstiftningsåtgärder
Flera olika lagstiftningskomplex har betydelse när det
gäller ekobrott. Brottsbalken, skattebrottslagen och annan
strafflagstiftning måste naturligtvis vara utformad så att de
även i praktiken går att tillämpa på de förfaranden man
velat strafflägga. Men även den associationsrättsliga
lagstiftningen, konkurslagen och inte minst
skatteförfattningarna skall vara så utformade att de
motverkar och försvårar ekobrottslighet.
Under de senaste åren har den borgerliga
riksdagsmajoriteten genomfört lagändringar som snarast
underlättar ekonomisk brottslighet, t.ex. avskaffandet av
skatteflyktslagen och förändringarna vad gäller reglerna om
bevissäkring och betalningssäkring. Det finns också flera
utredningsförslag som, om de genomförs, kan försvåra
insatserna mot den ekonomiska brottsligheten. Här kan
nämnas de förslag till begränsningar i skattemyndigheternas
befogenheter att göra skatterevision som lagts fram av
Rättssäkerhetskommittén, samt den planerade ändringen av
företagsbeskattningen. Förändringarna kommer både att
göra systemet mer svåröverskådligt och kräva mer
personalresurser för att kontrollera regelefterlevnaden.
Bristen på samlad analys av dessa och andra utrednings-
och lagförslags effekter på den ekonomiska brottsligheten
är påtaglig. Förändringar av lagstiftningen måste analyseras
så att den blir ett stöd i ekobrottsbekämpningen och inte
som allt oftare blivit resultatet, nämligen ökade möjligheter
till fiffel och kringgående. Det krävs mera av samlad analys
i dessa avseenden när det gäller olika lagstiftningsområden,
t.ex. skatte- och uppbördsreglerna, bolagsreglerna etc.
Mot denna bakgrund anser vi det angeläget att
regeringen snarast tar initiativ till en utredning som får till
uppgift att se över lagstiftningen med avseende på dess
samlade effekter på lönsamheten i att begå olika typer av
ekonomiska brott, respektive på myndigheternas
möjligheter att effektivt motverka och bekämpa dessa
brott.
Nedan följer några exempel på åtgärder avseende
lagstiftningen som skulle kunna medverka till en minskad
ekobrottslighet respektive mer framgångsrik kamp mot
densamma.
Vi anser att det bör övervägas att göra om skattebrottet
från ett effektbrott till ett farebrott för att därigenom
snabba upp förfarandet. Det skall med andra ord räcka med
att det föreligger fara för förmögenhetsförlust för det
allmänna. Så som reglerna är utformade i dag måste också
en direkt effekt (att skattelängden upprättats och skrivits
under -- att förmögenhetsförlusten verkligen inträffat) ha
inträtt för att till exempel ett skattebedrägeri skall ha
fullbordats. Även reglerna om kvittning bör ändras så att
utrymmet för att på ett otillbörligt sätt försvåra och förhala
skattebrottsutredningar minskas väsentligt.
Gränsen för minsta tillåtna aktiekapital bör höjas och
reglerna om låneförbud och olovlig vinstutdelning ses över.
Även skyddet för aktiekapitalet bör ses över och
likvidationsförfarandet måste snabbas upp väsentligt.
Aktiebolagens årsredovisningar ger viktig information
om företagen till aktieägare, företag, banker och andra. Vi
föreslår i annat sammanhang att det bör införas en
förseningsavgift för att stävja oskicket från vissa företag att
inte lämna in årsredovisning i tid. Avgifterna bör vara så
höga att upprepningar inte kommer till stånd. De bör
dessutom vid upprepade förseelser kunna höjas.
Preskriptionsreglerna i aktiebolagslagen och
bankrörelselagen bör ses över.
Näringsfriheten är ett av de viktigaste instrumenten för
att en handel med varor och tjänster skall kunna
upprätthållas. Men till följd av att oseriösa näringsidkare
missbrukar friheten måste staten vidta åtgärder. Det är
nödvändigt för att inte underminera verksamheten för den
majoritet av företagare som följer de lagar och förordningar
som beslut fattats om för att det ekonomiska systemet skall
kunna fungera.
Det är också nödvändigt att utreda möjligheterna att ge
konkursförvaltarna en mera aktiv roll med hänsyn till
ekonomisk brottslighet än de för närvarande har. Det är
också viktigt att effektivisera tillsynsmyndigheternas
verksamhet och ge dessa en mer aktiv roll. Det finns också
skäl att låta kungöra beslut om näringsförbud liksom att
upprätta ett centralt konkursregister med uppgifter bl.a. om
konkursgäldenärer och vilka som stått bakom de bolag som
försatts i konkurs.
Reglerna i medbestämmandelagen (MBL) om att en
central facklig organisation under vissa förutsättningar skall
kunna lägga in sitt veto när det gäller anlitande av
entreprenadverksamhet bör återinföras.
Ett av syftena med vetoreglerna är att komma tillrätta
med olika typer av brott mot lagar och avtal. Reglerna har
utan tvivel haft positiv verkan i kampen mot den osunda
näringsverksamhetens utbredning. Inom vissa branscher
finns överenskommelser mellan arbetsgivare och fackliga
organisationer om ''gröna'' entreprenörer.
Det visar att det på arbetsmarknaden, trots allt, finns ett
gemensamt intresse av att olika aktörer följer de spelregler
som gäller. Det är särskilt angeläget att den offentliga
upphandlingen sker på ett sådant sätt att den inte motverkar
kampen mot oseriösa och kriminella intressen.
I samband med krisen inom det finansiella systemet har
revisorernas uppgifter diskuterats. Vi anser att revisorernas
uppgifter, roll och eventuella anmälningsplikt då det gäller
misstänkt ekonomisk brottslighet snarast bör utredas.
Riksdagens borgerliga majoritet har beslutat att slopa
den s.k. betalningslagen och ersätta den med andra regler.
Enligt vår mening medför dessa ändringar en försämrad
effektivitet i skattekontrollen, och ökade möjligheter till
skatteundandragande. Det bör enligt vår mening vara
möjligt att inom ramen för vad Sveriges internationella
överenskommelser tillåter utforma bättre och mer effektiva
regler. Vi anser att regeringen skyndsamt bör lägga fram
sådana förslag.
Riksdagens borgerliga majoritet har också avskaffat den
s.k. skatteflyktslagen. Det fanns inga negativa erfarenheter
av lagen. Beslutet var därför utmanande och kan inte
uppfattas som annat än en signal om ointresse för att
bekämpa skatteflykt. Vi anser därför att skatteflyktslagen
bör återinföras.
Rättssäkerhetskommitténs betänkande
''Rättssäkerheten vid beskattningen'' är nu föremål för
beredning i regeringskansliet. I remissbehandlingen har
många tungt vägande invändningar framkommit mot vissa
av kommitténs förslag. Det är utomordentligt viktigt att
revisionsverksamhet och annan fördjupad skattekontroll
kan utövas på ett effektivt sätt. Vi anser därför att det inte
är rimligt att genomföra lagändringar som försvårar arbetet
med skatterevision, bevissäkring eller betalningssäkring,
utan att det krävs fortsatta överväganden inom dessa
områden.
Lagen om penningtvätt bör ges en mer offensiv
inriktning och utvidgat tillämpningsområde. Lagen bör inte
bara avse banker och andra finansiella institut utan även
växlingskontor, totalisatorspel, konst och guldhandel samt
annan hantering där en större mängd pengar regelmässigt
omsätts. Även postens verksamhet bör omfattas av lagen.
Även skattebrotten bör inkluderas i lagens
tillämpninsområde. Straffansvar bör införas för den som
bryter mot lagen och detta bör kombineras med möjligheter
att använda företagsbot för banker och andra inrättningar
som genomför transaktioner i strid med lagens
bestämmelser.
Regeringen bör ges i uppdrag att snarast utreda dessa
frågor och återkomma till riksdagen med förslag till
skärpningar av lagen om penningtvätt i enlighet med vad
ovan sagts.
En samlad organisation mot ekobrott
Den på kort sikt sannolikt mest effektiva åtgärden i
ekobrottsbekämpningen är att införa en ny, mer
koncentrerad och slagkraftig organisation för
ekobrottsbekämpningen. Inriktningen bör vara på
storstadsområdena och på att snarast få ner de mycket stora
ärendebalanserna.
Ekobrottsutredande verksamhet har blivit ett utpräglat
lagarbete som kräver korta beslutsvägar för att fungera
effektivt. Det behövs därför mer resurser, fler poliser,
ekonomer, revisorer, åklagare m.fl. Inom ramen för de nya
resurserna bör det vara möjligt att väsentligt öka såväl
antalet ekopoliser, ekonomer som assistentresurser. I ett
första steg bör polisens ekorotlars aktiva utredningsresurser
fördubblas.
Ekobrottsbekämpningen bör vad gäller polisens
verksamhet tilldelas en egen budget som hanteras av
Rikspolisstyrelsen. Härigenom skapas sådana styrmedel att
prioriteringen av kampen mot ekobrottsligheten effektivt
kan fullföljas.
För att öka slagkraften bör resurserna särskilt förstärkas
i de tre storstadsområdena, i synnerhet
Stockholmsområdet. Denna resursförstärkning bör i
princip kunna ske med bevarande av nuvarande ekorotlars
rent geografiska placering. Den lokala förankringen hos
ekopolisen utgör i regel en fördel för det konkreta
utredningsarbetets effektivitet.
En rationell och ny lednings- och samrådsfunktion bör
inrättas för att få en riktig prioritering av ekorotlarnas
insatser. Ledningsfunktionen för ekobrottsutredningen bör
flyttas närmare förundersökningsledningen hos
regionåklagarmyndigheten.
I denna samrådsfunktion skall bl.a. ingå poliser,
åklagare, skatterevisorer och konkursförvaltare.
Härigenom kan brottsbekämpningen ske mer systematiskt
där alla inblandade parters erfarenheter och kunskaper tas
tillvara.
Inom ramen för denna nya ekobrottsorganisation bör
den operativa verksamheten bygga på arbetslag, där
ekopoliser, ekonomer, assistenter, åklagare, skatterevisorer
m.fl. kan ingå. Genom ett sådant lagarbete kan resurserna
koncentreras och utnyttjas på effektivaste sätt. Var och en
ingående yrkesfunktion bör dock formellt kunna stå kvar
inom den egna myndighetens organisation och få sin lön
m.m. från den nuvarande huvudmannen/myndigheten.
Brett upplagd informationskampanj
I det föregående har vi pekat på en rad viktiga åtgärder
vad gäller myndigheternas arbete och lagstiftningen. Men
för att nå framgång i detta arbete är det också av största
betydelse hur människors vanor och förväntningar stämmer
överens med regelsystemet och dess tillämpning.
Värderingar, attityder och förebilder har här en stor
betydelse för vad som betraktas som goda vanor och seder
i näringsliv och arbetsliv m.m.
Det bästa sättet att verka för en attitydförändring är att
angripa problemet med den ekonomiska brottsligheten på
ett så mångsidigt sätt som möjligt. Det är viktigt att öka
risken för upptäckt av dem som fuskar och att samtidigt
försöka stärka det gemensamma ansvaret för
regelefterlevnaden i samhället. Vardagslivets normer måste
utvecklas och förstärkas genom att utveckla etiska regler,
skapa förebilder, föra diskussioner och sprida upplysning
inom olika delar av samhällslivet.
Regeringen har här ett stort ansvar som pådrivare och
samordnare. En brett upplagd upplysnings- och
informationskampanj bör därför genomföras under de
närmaste åren. Syftet skall vara att genom olika former av
informationsinsatser och utbildning m.m. riktad till
näringsliv, organisationer, myndigheter, allmänhet m.fl.
sprida kännedom om hur den ekonomiska brottsligheten
ser ut, vilka skador den medför och vad vi kan göra åt den.
Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till
riksdagen med en redovisning av hur ett sådant projekt
konkret bör utformas och genomföras. För budgetåret
1994/95 bör riksdagen anvisa totalt 10 miljoner kronor för
genomförandet av en sådan brett upplagd kampanj mot
ekobrottsligheten.
Sammanfattande synpunkter
Vi socialdemokrater anser det synnerligen angeläget att
kraftfulla åtgärder vidtas mot den ekonomiska
brottsligheten. Det är av stor vikt för trovärdigheten hos
samhällets brottsbekämpande verksamhet att anmälningar
om sådan brottslighet inte blir liggande utan åtgärd.
Ambitionen på kort sikt måste naturligtvis i första hand
vara att utreda och lagföra de anmälningar som redan nu
inkommit och inkommer om brottsmisstanke. På sikt bör
dock målsättningen vara att bedriva en mer aktiv spaning
efter denna typ av brottslighet. Därigenom skulle man öka
risken för upptäckt och dessutom på ett tidigare stadium
kunna sätta stopp för sådan verksamhet.
Statliga myndigheter är i dag överens om att polisen är
den svagaste länken i myndighetskedjan. Våra förslag tar
därför i stor utsträckning sikte på att förbättra arbetsläget
där. På så sätt bör de stora ärendebalanser som nu finns hos
polisen särskilt i storstadsområdena kunna nedbringas
väsentligt, samtidigt som nya anmälningar kan behandlas.
Det är också därför som polisen erhåller så stor del av de
nya resurser som vi anser måste satsas. Målsättningen måste
hela tiden vara att det skapas balans i arbetsläget mellan
myndigheterna så att resurserna tas till vara på effektivaste
sätt.
Vi anser också att resurserna för skatterevision måste
utökas väsentligt. Härigenom kan upptäcktsrisken ökas
väsentligt och det bör leda till att såväl laglydnaden som
marknadsfunktionen förbättras. På såväl kort som lång sikt
innebär detta stora inkomstökningar för stat och kommun.
Sammanfattning av föreslagna resursökningar
Nedanstående tablå visar hur vi utöver regeringens
budget vill satsa extra resurser på en utökad kamp mot
ekobrottsligheten under budgetåret 1994/95.
Återinförande av tulltillägg på mervärdesskatt
5 mkr
Ökade intäkter från utökad skattekontroll m m
200 mkr
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar
50 miljoner kronor till Polisen för ekobrottsbekämpning,
2. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar
3 miljoner kronor till kronofogdemyndigheternas
specialindrivningsenheter,1
3. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar
50 miljoner kronor till skattemyndigheterna för utökning av
antalet tjänster samt utbildning av revisorer, jurister
m.fl.,2
4. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar
10
miljoner kronor till domstolsväsendet,
5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar
2
miljoner kronor till internationellt inriktat polisarbete,
6. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar
3 miljoner kronor till Tullverket för att öka spanings- och
utredningsinsatser mot internationell ekonomisk
brottslighet riktad mot Sverige,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kampen mot den ekonomiska
brottsligheten är ett prioriterat område i
brottsbekämpningen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny
organisation för ekobrottsbekämpning i enlighet med vad
som i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utveckla
samarbetet mellan myndigheterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samlad översyn av
lagstiftningen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att garantera resurserna till den
särskilda utredningsgruppen angående brottsmisstankar i
samband med utredningen av finanskrisen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ändringar av
aktiebolagslagen,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att effektivare
utreda misstanke om ekobrottslighet i samband med
konkurs,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kungöra beslut om
näringsförbud,1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upprätta ett centralt
konkursregister,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge konkursförvaltarna en mer
aktiv roll,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av revisorernas roll
och uppgifter,1
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
uppläggning och genomförande av en brett upplagd
informationskampanj om ekobrottsligheten i enlighet med
vad som i motionen anförts,
19. att riksdagen anslår 10 miljoner kronor under
anslaget till Justitiedepartementet för en
informationskampanj mot ekobrottsligheten,
20. att riksdagen beslutar om införande av tulltillägg för
mervärdesskatt i enlighet med vad som i motionen
anförts,2
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändringar i lagen om penningtvätt i enlighet med vad som i
motionen anförts,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
skärpning av de kontrollregler som ersatt den s.k.
betalningslagen,2
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
återinförande av skatteflyktslagen,2
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättssäkerheten vid
beskattningen och om lagreglerna om skatterevision,
bevissäkring och betalningssäkring.2
Stockholm den 25 januari 1994
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)
1 Yrkandena 2 och 12--17 hänvisade till LU.
2 Yrkandena 3, 6, 20 och 22-24 hänvisade till SkU.