Innehåll
Sammanfattning 2
Ekobrottsligheten har blivit en samhällsfara2
Kampen mot ekobrottsligheten prioriteras3
Taxi- och transportbranschen4
Hotell- och restaurangbranschen4
Myndigheternas insatser5
Polisen5
Åklagarna6
Finanskrisen6
Domstolarna7
Utökad skattekontroll7
Skattekontrollen är lönsam8
Kronofogdemyndigheterna9
Tullen9
Samarbetet mellan myndigheterna10
Lagstiftningsåtgärder11
En samlad organisation mot ekobrott13
Brett upplagd informationskampanj14
Sammanfattande synpunkter14
Sammanfattning av föreslagna resursökningar15
Hemställan15
Sammanfattning
I motionen föreslås en kraftig satsning på att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Genom att ekobrottsbekämpningen tilldelas en ''egen budget'' inom ramen för en mer sammanhållen organisation där resurserna successivt byggs ut kan en prioritering av ekobrottsbekämpningen garanteras på sikt.
Det ligger i rättssamhällets intresse att näringsverksamhet bedrivs och kan bedrivas på ett hederligt och lagligt sätt. Samhället måste tydligt och kraftfullt välja väg och visa att man är beredd att tvinga tillbaka brottsligheten. Etik och moral måste återupprättas inom näringslivet. Den hederlige medborgaren och företagaren måste sättas i centrum och få stöd och skydd mot fifflare och kriminella.
Totalt föreslår vi satsningar utöver regeringens med 128 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. I motionen föreslår vi en omfattande satsning på en kraftigt utökad skattekontroll, kraftig ökning av polisens utredande och brottsförebyggande arbete, förstärkning av kronofogdemyndigheternas, domstolarnas och tullens resurser.
Under de närmaste åren bör resurserna successivt byggas ut främst genom en kraftig utbyggnad av skatterevision och skattekontroll. Genom en fördubbling av resurserna till skatterevision och fortsatt satsning på ekobrottsbekämpning bör det på några års sikt vara möjligt att öka skatteinkomsterna med ca 5 miljarder kronor, troligen betydligt mer.
Härutöver vill vi satsa på en omfattande informationskampanj till näringsliv, myndigheter, organisationer och allmänhet om ekobrottslighetens omfattning, skadeverkningar och vad vi kan göra åt den.
I motionen ställs också krav på en rad lagändringar för att komma åt ekonomisk brottslighet. En utredning bör tillsättas som får till uppgift att göra en samlad bedömning av lagstiftningens effekter vad gäller ekobrottsligheten och föreslå åtgärder för att skärpa kampen mot ekobrottslingarna.
Ekobrottsligheten har blivit en samhällsfara
Den ekonomiska brottsligheten har i dag nått en sådan omfattning att den hotar grundvalarna för en sund marknadsekonomi och det demokratiska samhällsskicket. Enligt forskare vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ) kan ekobrottslighetens omfattning i dag gott och väl beräknas överstiga 100 miljarder kronor. Skalbolagsaffärer, konkursbedrägerier, brottslighet i samband med bank- och finanskrisen, momsbedrägerier är alla exempel på olika former av ekobrott.
Ekobrottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör därmed ett hot mot en sund marknadsekonomi. I flera branscher har brottsligheten blivit en del av förutsättningarna för näringsverksamhetens bedrivande. Särskilt utsatta är bland andra taxiverksamheten och restaurangbranschen. Inom dessa verksamheter förekommer också rena maffiametoder och beskyddarverksamhet. Den alltmer omfattande ekobrottsligheten visar att affärsmoralen håller på att luckras upp på ett sätt som bara för ett knappt decennium sedan var otänkbart.
Avancerade brottslingar har ofta juridisk och ekonomisk expertis till sitt förfogande. Det ställer allt större krav på utredare, åklagare och domare att följa och analysera komplicerade samband. Ett nytt inslag är den ökade brottsligheten med internationell anknytning. Myndigheterna är dåligt rustade för att möta en sådan utveckling.
Många förlorar på den ekonomiska brottsligheten. Några skadas direkt och påtagligt. En del blir arbetslösa i samband med konkurser. Seriösa företagare mister sina företag eller dras själva in i brottsligheten. Myndigheternas arbete blir svårare och mera tungrott.
Den ekonomiska brottsligheten leder också till att det blir svårare att genomföra en rättvis fördelningspolitik. Hederliga medborgare får betala högre skatter och avgifter än vad som annars hade varit nödvändigt. Om människor upplever att vissa personer kan undandra sig att bidra till att finansiera vår gemensamma sektor, så finns det en uppenbar risk att skattefiffel och svartarbete sprider sig. Härigenom hotas samhällssolidariteten.
Den långsiktiga utvecklingen är illavarslande. Om inte kraftfulla motåtgärder sätts in snarast kan vi snart nå en punkt då brottslighet och illojalitet blir en mer eller mindre integrerad och oupplöslig del av det ekonomiska livet. Ekonomisk brottslighet kan komma att bli en ''normal'' företeelse, ja rentav en affärsidé inom vissa branscher. De sociala värderingarna hotar att förskjutas bort från ett hederligt, lojalt och solidariskt beteende -- ''kan dom så kan jag''.
Kampen mot ekobrotten prioriteras
En tendens sedan länge är att brotten blir fler, värre och grövre. Brotten ändrar också karaktär med konjunkturerna. Brottslingarna lär sig var det finns pengar att hämta och anpassar sig efter förändringar i lagstiftning och kontrollsystem. Under 1980-talet inriktades många brott på att skaffa undan vinster. Under lågkonjunkturen gäller det i stället att minska förluster och skaffa fram likvida medel. Momsbedrägerierna har ökat snabbt de senaste åren, liksom konkurserna och brottsligheten i samband därmed. Den överdrivna expansionen inom bank- och kreditväsen och den därpå följande krisen har accentuerat problemen.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste mot denna bakgrund vara ett högt prioriterat område inom samhällets brottsbekämpning. Ambitionen i kampen mot den ekonomiska brottsligheten får inte sjunka i tider med budgetnedskärningar och besparingar. Insatserna är till stor del lönsamma för statsfinanserna, jämfört med en situation utan sådana insatser. Statens mål och uttalanden när det gäller insatser mot ekonomisk kriminalitet måste kännas som ett stöd för alla som arbetar med dessa frågor. Resurserna till denna brottsbekämpning måste ökas och garanteras på sikt.
De reformer som behövs för att motverka den ekonomiska brottsligheten är av många olika slag. Ett flertal kräver långvariga förberedelser i form av utredningar, ny lagstiftning och utveckling av nya arbetsrutiner i förvaltningen. Skall kampen mot den ekonomiska brottsligheten bli framgångsrik krävs konkreta förslag och åtgärder. I detta arbete måste regeringen ta ledningen och stå för en kraftfull styrning.
Förändringar måste ske inom alla områden. Först och främst måste man förebygga och förhindra brott genom lagstiftning och kontrollåtgärder. För det andra gäller det att upptäcka och att anmäla de brott som begås. Det kräver en effektiv granskning från myndigheter och konkursförvaltare. Men det kräver också ökad uppmärksamhet från medborgarnas och organisationernas sida, inte minst de fackliga organisationerna.
Slutligen måste brottsutredning och rättegång ske snabbt och effektivt. Det kräver tillräckliga personella resurser, juridisk, ekonomisk och teknisk kompetens, effektiv organisation och utvecklade arbetsmetoder. Men det kräver också effektivare och mer lättillämpad lagstiftning.
Några exempel
Taxi- och transportbranschen
Den 1 juli 1990 avreglerades taxinäringen. Sverige fick världens ''friaste'' taxibransch. Men avregleringen ledde också till ett utbrett fusk inom näringen. Kanske uppgår fusket till ca 1 miljard kronor. Genom det utbredda fusket har konkurrensen satts ur spel och de seriösa taxiföretagarna och taxiförarna drabbas hela tiden. Branschen har lönsamhetsproblem och många av de gamla taxibolagen har gått i konkurs.
I februari 1994 beräknas en proposition om den yrkesmässiga trafiken lämnas till riksdagen. Den förväntas innehålla en del förslag som den socialdemokratiska riksdagsgruppen fört fram under det senaste året, bl.a. förslag om skärpt uppföljning av lämpligheten hos dem som fått tillstånd till taxitrafik, vandelsprövning av taxiförare samt samkörning med kronofogdemyndighetens s.k. utsökningsregister.
I en särskild motion framför vi ytterligare krav på detta område, bl.a. att medgivandet om samkörning av yrkestrafikregistret med utsökningsregistret bör permanentas.
För att länsstyrelsen skall kunna leva upp till sin roll som tillstånds- och tillsynsmyndighet krävs en vassare organisation och bättre samordning mellan olika myndigheter. Därför bör möjligheten att inrätta en yrkestrafiknämnd inom länsstyrelsen prövas.
Trafikpolisen i Stockholm har bl.a. tillsammans med EKO-brottsroteln och branschens seriösa företrädare startat ett samlat tvåårigt projekt för att komma tillrätta med de stora problemen. Det är av största vikt att detta projekt får det stöd som behövs.
Hotell- och restaurangbranschen
Inom hotell- och restaurangbranschen förekommer en omfattande ekonomisk och organiserad brottslighet. Situationen är så allvarlig att branschföreträdare talar om situationen som att ''krogen har blivit laglöst land''. Brottsligheten skapar illojala konkurrensförhållanden. Det har länge misstänkts att branschen utnyttjas för att tvätta ''svarta'' pengar vita.
Konkurser utnyttjas som affärsidé. Genom upprepade planerade konkurser minskar man skuldbördan hos relativt nya anläggningar. Dessa ''konkursade'' anläggningar utgör sedan en närmast omöjlig konkurrent till många äldre och etablerade hotellanläggningar.
Den instabilitet som detta skapar innebär också otrygga anställningsförhållanden i branschen. Särskilt oroande är det att många ungdomar får sin arbetslivsinskolning samtidigt som de introduceras i ekonomisk brottslighet genom svarta löner och redovisningsfiffel.
Myndigheternas insatser
Hittills har myndigheterna tyvärr fört en alltför ojämn kamp mot ekobrottslingarna. Brister i resurser och kompetens liksom teknisk och metodologisk underlägsenhet etc. har lett till tidsfördröjning och köproblem. Möjligheterna att avbryta pågående brottslighet minskar. De långa utredningstiderna leder till att bevisläget försämras och domarna blir sannolikt mildare än annars skulle bli fallet. I många fall blir endast en bråkdel av det verkliga brottet utrett.
Många olika myndigheter och personer är inblandade i dessa brottsutredningar: polis, åklagare, skatte- och kronofogdemyndigheter, konkursförvaltare m.fl. För att resultatet skall bli gott är det nödvändigt att alla dessa arbetar samordnat med samma ärende. Den nödvändiga samverkan är dock inte alltid självklar. Ofta förlorar man både tempo och sammanhang i utredningsarbetet genom att respektive myndighet jobbar färdigt med sin bit. Därefter hamnar ärendet på ''väntelista'' innan nästa myndighet i kedjan tar vid. Att skapa bättre samordning är därför en huvuduppgift i detta arbete.
Polisen
Polisens arbete mot ekonomisk brottslighet sköts inom ramen för de s.k. ekorotlarna som byggdes upp i början av 1980-talet inom regionerna. Det är numera vanligt att bedrägeri- och ekorotlarna har lagts samman. Varken rikskriminalens ekorotel eller övriga ekorotlar har någon egen budget.
Totalt är det mindre än 300 polismän i hela landet som arbetar med utredningar om ekonomisk brottslighet. Det innebär drygt 1,5 % av det totala antalet polistjänster i landet. Ekorotlarna har under senare år tvingats vakanssätta en rad tjänster, samtidigt som deras resurser i stor utsträckning utnyttjats för polisiära insatser på andra områden. I samband med EM i fotboll var många ekopoliser ''utlånade'' till bevakning av ordning och säkerhet kring detta idrottsarrangemang.
Inledningsvis var ekorotlarnas arbete framgångsrikt. Tre av fyra utredningar ledde till att gärningsmannen dömdes. Sedan mitten av 1980-talet har allt fler brott förblivit outredda och lagts på hög. En rad stora brottshärvor har bundit upp mycket stora resurser, exempelvis La Reine- härvan, Nyckeln och Njord. Utrednings- och lagföringstiderna har blivit mycket långa. Som exempel kan nämnas att det i en fjärdedel av fallen som under 1992 lagfördes för brott mot skattebrottslagen gick minst 5 år mellan brottets början och dom i tingsrätten. Situationen var likartad för borgenärsbrotten, t.ex. oredlighetsbrott och bokföringsbrott.
Under 1993 har extra resurser avsatts till kriminalpolisen för att effektivisera och öka insatserna inom kriminalpolisarbetet, bl.a. ekobrottsligheten. Tyvärr måste det konstateras att resurserna fortfarande är helt otillräckliga. Det har blivit en viss förbättring vad gäller teknisk utrustning, dock inte några nya personalresurser till ekobrottsbekämpning.
Polisen hinner endast med en del av uppdagade och anmälda brott. Förspaning för att avslöja den mest kvalificerade ekonomiska brottsligheten hinns normalt inte med. Kunde man hålla reda på de ca 50 viktigaste ''aktörerna'' på detta område skulle oerhört mycket vara vunnit i kampen mot den mest avancerade ekobrottsligheten. Det spaningsregister som polisen tidigare fört mot ekonomisk brottslighet har numera upphört att fungera. För närvarande finns ingen bevakning av de personer som gjort sig skyldiga till ekonomiska brott.
Med hänsyn till den, framför allt i storstäderna, mycket otillfredsställande situationen vad gäller polisens ekobrottsbekämpande verksamhet, föreslår vi att polisväsendet får totalt 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Utöver väl kvalificerade och kompetenta ekopoliser krävs också att polisen i ökad utsträckning rekryterar personal med adekvat ekonomisk och juridisk utbildning som ges en särskilt anpassad polisutbildning. Det behöver också utvecklas karriärsystem och liknande åtgärder så att personalen inom ekorotlarna stannar under en längre tid. Kompetensen inom dataområdet m.m. måste också utvecklas och byggas ut.
Åklagarna
Åklagarväsendet spelar en central roll i brottsbekämpningen, inte minst gäller detta ekobrottsligheten. Det är av största vikt att åklagarna ges bästa möjliga arbetsförutsättningar inom ramen för knappa resurser.
Det är mycket tillfredsställande att regeringen i budgetpropositionen avsätter drygt 16 miljoner kronor till 30 nya ekoåklagare.
Finanskrisen
Den särskilda arbetsgruppen hos Statsåklagarmyndigheten för speciella mål fick i slutet av 1993 från Finansinspektionen 156 kreditengagemang hos vissa banker och andra kreditgivare för bedömning. Finansinspektionens undersökning omfattar de banker som ansökt om eller fått bankstöd och har i första hand koncentrerats på de kreditengagemang från 1990 som förorsakade bankkoncernernas stora kreditförluster.
Dessa engagemang motsvarar ett kreditbelopp på 37,8 miljarder kronor, dvs. 5 % av de granskade institutens sammanlagda utlåning t.o.m. 1992. Det blir åklagarnas sak att fördjupa granskningen i dessa ärenden. Det finns bedömningar som pekar mot att brott skulle förekomma i samband med kanske så mycket som 10--20 miljarder kronor av dessa kreditbelopp.
Om oegentligheter har förekommit är det för allmänhetens förtroende viktigt att dessa kommer upp till ytan. Det är angeläget att dessa utredningar kan föras framgångsrikt och till slut. Innan så skett kan inte det finansiella systemet räkna med att återvinna allmänhetens och skattebetalarnas förtroende. Den prövning av bankledningarnas ansvar för de stora kreditförlusterna är också ett viktigt led i ett sådant utrednings- och granskningsarbete.
Den särskilda utredningsgruppen måste mot denna bakgrund garanteras tillräckliga resurser för att framgångsrikt kunna slutföra sitt arbete.
Domstolarna
Arbetsläget inom domstolarna är mycket ansträngt. Det finns inte längre några särskilda ekodomstolar utan de allmänna domstolarna förutsätts klara även ekomålen. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den förväntade måltillströmningen genom de ökade resurserna till kampen mot ekobrottsligheten som vi föreslår är det nödvändigt att även domstolsresurserna ökas.
Vi föreslår att domstolarna får 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. De utökade resurserna skall användas för vidareutbildning av domare och förstärkning av resurserna för domstolsprövningen av ekomål under budgetåret 1994/95.
Man bör också överväga möjligheterna att genom förändring av förfarandet i samband med ekobrott snabba upp processen så att misstänkta brottsliga förfaranden avgörs efter hand som de enskilda brotten utretts klart. I dag blir alltför många ärenden liggande i väntan på att utredningen av mera omfattande ekobrottmål i sin helhet har klarats av. Det skulle leda till enklare och mer överskådliga processer samtidigt som färre brott skulle behöva avskrivas på grund av preskription.
Utökad skattekontroll
Helt avgörande för en effektiv skattekontroll är att antalet taxeringsrevisioner ökar kraftigt. De måste bli ett återkommande inslag i den löpande skattekontrollen.
Härutöver måste kvalitet och effektivitet i revisionsarbetet ökas. Här kan nämnas: förbättrade metoder för urval och kontroll tätare revisioner och ökad användning av andra former för fördjupad kontroll effektiv lagstiftning mot skatteflykt lagstiftning som gör det möjligt att ingripa snabbt och effektivt om någon försöker undanhålla bevisning eller undandra sig betalning.
Riksskatteverket (RSV) bör intensifiera sitt arbete med att bygga upp ett faktiskt fungerande kontaktnät och effektiva rutiner för informationsutbyte med andra länder. Riksdagens beslut hösten 1992 att slopa den s.k. betalningslagen och ersätta den med vissa andra regler leder till en försämrad effektivitet i skattekontrollen. Det kommer att behövas fler och bättre dubbelbeskattnings- och handräckningsavtal om vi skall ha någon rimlig framgång i kampen mot den internationellt präglade brottsligheten.
En ökad kontrollverksamhet måste också omfatta en skärpt uppmärksamhet på och insatser mot momsfifflet. Det är också nödvändigt att åstadkomma en effektivare löntagarkontroll.
En förstärkning av skattekontrollen leder till tre viktiga effekter: omedelbara inkomstökningar för stat och kommun genom att feltaxeringar rättas bättre skattemoral och större lojalitet till systemet som på sikt ger ytterligare skatteintäkter en höjd effektivitet i företagen och en förbättrad marknadsfunktion om fusket försvinner som konkurrensmedel.
När man talar om skärpt skatte- och avgiftskontroll är det viktigt att poängtera att detta inte bara handlar om fler och mer kvalificerade ekonomer och revisorer. Det behövs också fler kvalificerade skattejurister som kan fatta riktiga beslut och föra det allmännas talan i skatteprocessen.
För att klara utredningen av den mest omfattande ekonomiska brottsligheten behöver resurserna för taxeringsrevisionen förstärkas. Innevarande budgetår får RSV 45 miljoner kronor i förstärkning. I budgetpropositionen vill regeringen tillföra ytterligare 55 miljoner kronor, alltså en ökning med sammanlagt 100 miljoner kronor. Vidare aviserar regeringen att man räknar med totalt ca 200 miljoner kronor fram till budgetåret 1995/96.
Riksskatteverket hade begärt drygt 150 miljoner kronor mer till denna verksamhet för det kommande budgetåret. Vi anser att det är ett väl underbyggt önskemål och föreslår att skattemyndigheterna får 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag för år 1994/95. Resurserna bör särskilt riktas till storstäderna, i synnerhet Storstockholmsområdet, där den ekonomiska brottsligheten är mest omfattande.
Skattekontrollen är lönsam
De planmässiga revisionerna riktas mot företag med mer än 50 årsanställda (ca 9 500 företag) och genomförs regelbundet enligt fastställda planer på 5 eller 10 år. Härigenom kontrolleras ca 70 % av alla skatter och avgifter som hanteras av företagen. Dessa revisioner utförs utan att misstanke om fel föreligger.
Urvalskontrollen sker främst i preventivt syfte och för att öka lojaliteten mot skattesystemet. Styrande för urvalet är sannolikheten för fel, felets beloppsmässiga storlek och förekomsten av uppsåt. Totalt rör det sig här om ca 550 000 företag. Av dessa bedöms ca 400 000 som revisionsvärda. Med dagens resurser klarar man att revidera ca 2 % av dessa. I genomsnitt innebär det en revision vart 50 år!
Naturligtvis är det särskilt angeläget att rikta in resurser på verksamheter och branscher där vi under senare år har fått en alltmera utbredd ekonomisk brottslighet, t.ex. restaurang- och taxibranschen.
En fördubbling av revisionsverksamheten skulle kosta ca 400 miljoner kronor mer, utöver dagens ca 360 miljoner kronor. Det skulle innebära att de planmässiga revisionerna kunde genomföras med 3--5 års intervaller och att bland övriga företag vart tjugofemte företag reviderades varje år.
För att öka effektiviteten i skattebrottsbekämpningen behövs också ett omfattande samarbete med andra berörda myndigheter. En förutsättning för ett effektivt arbete är att samtliga inblandade myndigheter kan arbeta med samma ärenden ungefär samtidigt. Härigenom kan myndigheternas samlade kompetens utnyttjas bättre än i dag.
Den statsfinansiella lönsamheten av taxeringsrevisioner är mycket god. Hur mycket man får in på varje satsad kontrollkrona varierar mellan olika typer av kontroller. Det är dock rimligt att räkna med att man får tillbaka (utbyteseffektiviteten) minst 8--10 gånger på varje satsad krona.
Vissa former av revision ger mångdubbelt mer. Som exempel kan nämnas att man vid revision i ett drygt 30-tal koncerner upptäckt fel m.m. som föranlett upptaxeringar med sammanlagt över 2 miljarder kronor. Beloppet innebär en utbyteseffektivitet med drygt 70 gånger insatta revisionsresurser. Sådana ändringar och rättelser ger i regel en omedelbar effekt när det gäller inbetalda skatter och avgifter.
På kort sikt, budgetåret 1994/95, räknar vi försiktigtvis med att skatteintäkterna kan öka med ca 200 miljoner kronor till följd av våra förslag om ökade satsningar på taxeringskontroll och lagföring av ekobrottslingar.
På längre sikt och när man även tar hänsyn till de preventiva effekterna av skärpt skatte- och avgiftskontroll och andra effektiviseringar och resursförstärkningar inom ekobrottsbekämpningen, bör man kunna räkna med mångdubbelt mer. Den s.k. Lindbeckkommissionen räknade med ca 10 miljarder kronor i ökade skatteintäkter. Regeringen har tidigare bedömt att en resursökning med ca 200 miljoner kronor till utökad skattekontroll skall öka skatteintäkterna med ca 4 miljarder kronor.
En fördubbling av resurserna för ekobrotts- och skattekontroll bör på några års sikt kunna medföra ökade skatteintäkter på minst 5 miljarder kronor, sannolikt betydligt mer.
Kronofogdemyndigheterna
Kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter sysslar med de allra svåraste indrivningsfallen och har byggt upp en stor kunskap och en personkännedom som är ytterst värdefull. I exempelvis skalbolagshärvorna har man på så sätt kunnat säkra åtskilliga 100-tals miljoner kronor i tillgångar. Detta är, enligt vår uppfattning, minst lika effektivt som själva straffet för att minska ekobrottsligheten. Därmed kommer man nämligen åt själva drivkraften i brottsligheten.
I budgetpropositionen satsar regeringen 1,5 miljoner kronor av de totalt 100 miljoner kronor man satsar på RSV och skattemyndigheterna under innevarande och nästa budgetår. Om vi skall få ut en rimlig effekt av en intensifierad ekobrottsbekämpning är det helt nödvändigt med ytterligare resurser hos kronofogdemyndigheterna, företrädesvis deras specialindrivningsmyndigheter. Vi föreslår därför att dessa enheter får yttterligare 3 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Tullen
Den ekonomiska brottsligheten har blivit mer internationaliserad under senare år. I Östeuropa har den brottsligheten enligt många bedömare fått alltmer karaktär av avancerad och organiserad ekonomisk kriminalitet. Det finns anledning att befara att denna brottslighet kan sprida sig så att även Sverige blir en del av den. För att motverka dessa tendenser bör tullkriminalens spanings- och utredningsresurser vad gäller internationell ekonomisk brottslighet ökas med 3 miljoner kronor. Polisens resurser för sambandsmän i framför allt östra Europa bör härutöver tillföras 2 miljoner kronor.
I en särskild motion tar vi upp återinförande av tulltillägg på mervärdesskatt. Det innebär en ändring av tullagen § 83 (senaste lydelse SFS 1993:1387).
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
83 §
Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som under förfarandet avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende eller ett överklagat ärende som avser fastställande av tull eller annan skatt.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats deklarationen.
Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när 1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats deklarationen.
2. tulltillägget avser mervärdesskatt som, om den hade påförts, skulle ha varit avdragsgill.
Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.
Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull och annan skatt, skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som påförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.
Tulltillägg beräknas inte på mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
Det är en konkret åtgärd som befordrar laglydnaden och innebär att den ekonomiska brottsligheten kan bekämpas mera framgångsrikt. Intäkterna kan beräknas till ca 5 miljoner kronor per år.
Samarbetet mellan myndigheterna
Samarbetet mellan myndigheterna fungerar redan i dag bra på många orter. Situationen är dock långt ifrån problemfri. Myndigheternas samlade kompetens skulle kunna utnyttjas bättre än i dag. I vissa fall utförs ett dubbelarbete hos polis och skattemyndigheter, vilket naturligtvis inte är effektivt.
En förutsättning för att effektivisera utredningarna är att personal från de olika myndigheterna får arbeta nära tillsammans. Vid flera tillfällen har också större ekobrottsutredningar bedrivits i projektform med ett mycket nära samarbete mellan berörda myndigheter. Det gäller exempelvis de utredningar som gjorts i samband med stora skalbolagshärvor. Så sker också när det gäller utredningar om brottsmisstankar i samband med finanskrisen i den s.k. RÅSOP-gruppen.
Det är också mycket angeläget att det satsas på metodutveckling när det gäller ekobrottsbekämpning. Även utländska erfarenheter kan vara av intresse och bör därför inhämtas på lämpligt sätt.
Lagstiftningsåtgärder
Flera olika lagstiftningskomplex har betydelse när det gäller ekobrott. Brottsbalken, skattebrottslagen och annan strafflagstiftning måste naturligtvis vara utformad så att de även i praktiken går att tillämpa på de förfaranden man velat strafflägga. Men även den associationsrättsliga lagstiftningen, konkurslagen och inte minst skatteförfattningarna skall vara så utformade att de motverkar och försvårar ekobrottslighet.
Under de senaste åren har den borgerliga riksdagsmajoriteten genomfört lagändringar som snarast underlättar ekonomisk brottslighet, t.ex. avskaffandet av skatteflyktslagen och förändringarna vad gäller reglerna om bevissäkring och betalningssäkring. Det finns också flera utredningsförslag som, om de genomförs, kan försvåra insatserna mot den ekonomiska brottsligheten. Här kan nämnas de förslag till begränsningar i skattemyndigheternas befogenheter att göra skatterevision som lagts fram av Rättssäkerhetskommittén, samt den planerade ändringen av företagsbeskattningen. Förändringarna kommer både att göra systemet mer svåröverskådligt och kräva mer personalresurser för att kontrollera regelefterlevnaden.
Bristen på samlad analys av dessa och andra utrednings- och lagförslags effekter på den ekonomiska brottsligheten är påtaglig. Förändringar av lagstiftningen måste analyseras så att den blir ett stöd i ekobrottsbekämpningen och inte som allt oftare blivit resultatet, nämligen ökade möjligheter till fiffel och kringgående. Det krävs mera av samlad analys i dessa avseenden när det gäller olika lagstiftningsområden, t.ex. skatte- och uppbördsreglerna, bolagsreglerna etc.
Mot denna bakgrund anser vi det angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en utredning som får till uppgift att se över lagstiftningen med avseende på dess samlade effekter på lönsamheten i att begå olika typer av ekonomiska brott, respektive på myndigheternas möjligheter att effektivt motverka och bekämpa dessa brott.
Nedan följer några exempel på åtgärder avseende lagstiftningen som skulle kunna medverka till en minskad ekobrottslighet respektive mer framgångsrik kamp mot densamma.
Vi anser att det bör övervägas att göra om skattebrottet från ett effektbrott till ett farebrott för att därigenom snabba upp förfarandet. Det skall med andra ord räcka med att det föreligger fara för förmögenhetsförlust för det allmänna. Så som reglerna är utformade i dag måste också en direkt effekt (att skattelängden upprättats och skrivits under -- att förmögenhetsförlusten verkligen inträffat) ha inträtt för att till exempel ett skattebedrägeri skall ha fullbordats. Även reglerna om kvittning bör ändras så att utrymmet för att på ett otillbörligt sätt försvåra och förhala skattebrottsutredningar minskas väsentligt.
Gränsen för minsta tillåtna aktiekapital bör höjas och reglerna om låneförbud och olovlig vinstutdelning ses över. Även skyddet för aktiekapitalet bör ses över och likvidationsförfarandet måste snabbas upp väsentligt.
Aktiebolagens årsredovisningar ger viktig information om företagen till aktieägare, företag, banker och andra. Vi föreslår i annat sammanhang att det bör införas en förseningsavgift för att stävja oskicket från vissa företag att inte lämna in årsredovisning i tid. Avgifterna bör vara så höga att upprepningar inte kommer till stånd. De bör dessutom vid upprepade förseelser kunna höjas. Preskriptionsreglerna i aktiebolagslagen och bankrörelselagen bör ses över.
Näringsfriheten är ett av de viktigaste instrumenten för att en handel med varor och tjänster skall kunna upprätthållas. Men till följd av att oseriösa näringsidkare missbrukar friheten måste staten vidta åtgärder. Det är nödvändigt för att inte underminera verksamheten för den majoritet av företagare som följer de lagar och förordningar som beslut fattats om för att det ekonomiska systemet skall kunna fungera.
Det är också nödvändigt att utreda möjligheterna att ge konkursförvaltarna en mera aktiv roll med hänsyn till ekonomisk brottslighet än de för närvarande har. Det är också viktigt att effektivisera tillsynsmyndigheternas verksamhet och ge dessa en mer aktiv roll. Det finns också skäl att låta kungöra beslut om näringsförbud liksom att upprätta ett centralt konkursregister med uppgifter bl.a. om konkursgäldenärer och vilka som stått bakom de bolag som försatts i konkurs.
Reglerna i medbestämmandelagen (MBL) om att en central facklig organisation under vissa förutsättningar skall kunna lägga in sitt veto när det gäller anlitande av entreprenadverksamhet bör återinföras.
Ett av syftena med vetoreglerna är att komma tillrätta med olika typer av brott mot lagar och avtal. Reglerna har utan tvivel haft positiv verkan i kampen mot den osunda näringsverksamhetens utbredning. Inom vissa branscher finns överenskommelser mellan arbetsgivare och fackliga organisationer om ''gröna'' entreprenörer.
Det visar att det på arbetsmarknaden, trots allt, finns ett gemensamt intresse av att olika aktörer följer de spelregler som gäller. Det är särskilt angeläget att den offentliga upphandlingen sker på ett sådant sätt att den inte motverkar kampen mot oseriösa och kriminella intressen.
I samband med krisen inom det finansiella systemet har revisorernas uppgifter diskuterats. Vi anser att revisorernas uppgifter, roll och eventuella anmälningsplikt då det gäller misstänkt ekonomisk brottslighet snarast bör utredas.
Riksdagens borgerliga majoritet har beslutat att slopa den s.k. betalningslagen och ersätta den med andra regler. Enligt vår mening medför dessa ändringar en försämrad effektivitet i skattekontrollen, och ökade möjligheter till skatteundandragande. Det bör enligt vår mening vara möjligt att inom ramen för vad Sveriges internationella överenskommelser tillåter utforma bättre och mer effektiva regler. Vi anser att regeringen skyndsamt bör lägga fram sådana förslag.
Riksdagens borgerliga majoritet har också avskaffat den s.k. skatteflyktslagen. Det fanns inga negativa erfarenheter av lagen. Beslutet var därför utmanande och kan inte uppfattas som annat än en signal om ointresse för att bekämpa skatteflykt. Vi anser därför att skatteflyktslagen bör återinföras.
Rättssäkerhetskommitténs betänkande ''Rättssäkerheten vid beskattningen'' är nu föremål för beredning i regeringskansliet. I remissbehandlingen har många tungt vägande invändningar framkommit mot vissa av kommitténs förslag. Det är utomordentligt viktigt att revisionsverksamhet och annan fördjupad skattekontroll kan utövas på ett effektivt sätt. Vi anser därför att det inte är rimligt att genomföra lagändringar som försvårar arbetet med skatterevision, bevissäkring eller betalningssäkring, utan att det krävs fortsatta överväganden inom dessa områden.
Lagen om penningtvätt bör ges en mer offensiv inriktning och utvidgat tillämpningsområde. Lagen bör inte bara avse banker och andra finansiella institut utan även växlingskontor, totalisatorspel, konst och guldhandel samt annan hantering där en större mängd pengar regelmässigt omsätts. Även postens verksamhet bör omfattas av lagen. Även skattebrotten bör inkluderas i lagens tillämpninsområde. Straffansvar bör införas för den som bryter mot lagen och detta bör kombineras med möjligheter att använda företagsbot för banker och andra inrättningar som genomför transaktioner i strid med lagens bestämmelser.
Regeringen bör ges i uppdrag att snarast utreda dessa frågor och återkomma till riksdagen med förslag till skärpningar av lagen om penningtvätt i enlighet med vad ovan sagts.
En samlad organisation mot ekobrott
Den på kort sikt sannolikt mest effektiva åtgärden i ekobrottsbekämpningen är att införa en ny, mer koncentrerad och slagkraftig organisation för ekobrottsbekämpningen. Inriktningen bör vara på storstadsområdena och på att snarast få ner de mycket stora ärendebalanserna.
Ekobrottsutredande verksamhet har blivit ett utpräglat lagarbete som kräver korta beslutsvägar för att fungera effektivt. Det behövs därför mer resurser, fler poliser, ekonomer, revisorer, åklagare m.fl. Inom ramen för de nya resurserna bör det vara möjligt att väsentligt öka såväl antalet ekopoliser, ekonomer som assistentresurser. I ett första steg bör polisens ekorotlars aktiva utredningsresurser fördubblas.
Ekobrottsbekämpningen bör vad gäller polisens verksamhet tilldelas en egen budget som hanteras av Rikspolisstyrelsen. Härigenom skapas sådana styrmedel att prioriteringen av kampen mot ekobrottsligheten effektivt kan fullföljas.
För att öka slagkraften bör resurserna särskilt förstärkas i de tre storstadsområdena, i synnerhet Stockholmsområdet. Denna resursförstärkning bör i princip kunna ske med bevarande av nuvarande ekorotlars rent geografiska placering. Den lokala förankringen hos ekopolisen utgör i regel en fördel för det konkreta utredningsarbetets effektivitet.
En rationell och ny lednings- och samrådsfunktion bör inrättas för att få en riktig prioritering av ekorotlarnas insatser. Ledningsfunktionen för ekobrottsutredningen bör flyttas närmare förundersökningsledningen hos regionåklagarmyndigheten.
I denna samrådsfunktion skall bl.a. ingå poliser, åklagare, skatterevisorer och konkursförvaltare. Härigenom kan brottsbekämpningen ske mer systematiskt där alla inblandade parters erfarenheter och kunskaper tas tillvara.
Inom ramen för denna nya ekobrottsorganisation bör den operativa verksamheten bygga på arbetslag, där ekopoliser, ekonomer, assistenter, åklagare, skatterevisorer m.fl. kan ingå. Genom ett sådant lagarbete kan resurserna koncentreras och utnyttjas på effektivaste sätt. Var och en ingående yrkesfunktion bör dock formellt kunna stå kvar inom den egna myndighetens organisation och få sin lön m.m. från den nuvarande huvudmannen/myndigheten.
Brett upplagd informationskampanj
I det föregående har vi pekat på en rad viktiga åtgärder vad gäller myndigheternas arbete och lagstiftningen. Men för att nå framgång i detta arbete är det också av största betydelse hur människors vanor och förväntningar stämmer överens med regelsystemet och dess tillämpning. Värderingar, attityder och förebilder har här en stor betydelse för vad som betraktas som goda vanor och seder i näringsliv och arbetsliv m.m.
Det bästa sättet att verka för en attitydförändring är att angripa problemet med den ekonomiska brottsligheten på ett så mångsidigt sätt som möjligt. Det är viktigt att öka risken för upptäckt av dem som fuskar och att samtidigt försöka stärka det gemensamma ansvaret för regelefterlevnaden i samhället. Vardagslivets normer måste utvecklas och förstärkas genom att utveckla etiska regler, skapa förebilder, föra diskussioner och sprida upplysning inom olika delar av samhällslivet.
Regeringen har här ett stort ansvar som pådrivare och samordnare. En brett upplagd upplysnings- och informationskampanj bör därför genomföras under de närmaste åren. Syftet skall vara att genom olika former av informationsinsatser och utbildning m.m. riktad till näringsliv, organisationer, myndigheter, allmänhet m.fl. sprida kännedom om hur den ekonomiska brottsligheten ser ut, vilka skador den medför och vad vi kan göra åt den. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med en redovisning av hur ett sådant projekt konkret bör utformas och genomföras. För budgetåret 1994/95 bör riksdagen anvisa totalt 10 miljoner kronor för genomförandet av en sådan brett upplagd kampanj mot ekobrottsligheten.
Sammanfattande synpunkter
Vi socialdemokrater anser det synnerligen angeläget att kraftfulla åtgärder vidtas mot den ekonomiska brottsligheten. Det är av stor vikt för trovärdigheten hos samhällets brottsbekämpande verksamhet att anmälningar om sådan brottslighet inte blir liggande utan åtgärd. Ambitionen på kort sikt måste naturligtvis i första hand vara att utreda och lagföra de anmälningar som redan nu inkommit och inkommer om brottsmisstanke. På sikt bör dock målsättningen vara att bedriva en mer aktiv spaning efter denna typ av brottslighet. Därigenom skulle man öka risken för upptäckt och dessutom på ett tidigare stadium kunna sätta stopp för sådan verksamhet.
Statliga myndigheter är i dag överens om att polisen är den svagaste länken i myndighetskedjan. Våra förslag tar därför i stor utsträckning sikte på att förbättra arbetsläget där. På så sätt bör de stora ärendebalanser som nu finns hos polisen särskilt i storstadsområdena kunna nedbringas väsentligt, samtidigt som nya anmälningar kan behandlas. Det är också därför som polisen erhåller så stor del av de nya resurser som vi anser måste satsas. Målsättningen måste hela tiden vara att det skapas balans i arbetsläget mellan myndigheterna så att resurserna tas till vara på effektivaste sätt.
Vi anser också att resurserna för skatterevision måste utökas väsentligt. Härigenom kan upptäcktsrisken ökas väsentligt och det bör leda till att såväl laglydnaden som marknadsfunktionen förbättras. På såväl kort som lång sikt innebär detta stora inkomstökningar för stat och kommun.
Sammanfattning av föreslagna resursökningar
Nedanstående tablå visar hur vi utöver regeringens budget vill satsa extra resurser på en utökad kamp mot ekobrottsligheten under budgetåret 1994/95.
Polisen 52 mkr Skattemyndigheterna 50 mkr Kronofogdemyndigheten 3 mkr Domstolarna 10 mkr Tullen 3 mkr Informationskampanj 10 mkr Totalt 128 mkr
Beräknade intäktsökningar 1994/95
Återinförande av tulltillägg på mervärdesskatt 5 mkr Ökade intäkter från utökad skattekontroll m m 200 mkr
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 50 miljoner kronor till Polisen för ekobrottsbekämpning,
2. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 3 miljoner kronor till kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter,1
3. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 50 miljoner kronor till skattemyndigheterna för utökning av antalet tjänster samt utbildning av revisorer, jurister m.fl.,2
4. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 10
miljoner kronor till domstolsväsendet,
5. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 2
miljoner kronor till internationellt inriktat polisarbete,
6. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 3 miljoner kronor till Tullverket för att öka spanings- och utredningsinsatser mot internationell ekonomisk brottslighet riktad mot Sverige,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kampen mot den ekonomiska brottsligheten är ett prioriterat område i brottsbekämpningen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny organisation för ekobrottsbekämpning i enlighet med vad som i motionen anförts,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla samarbetet mellan myndigheterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad översyn av lagstiftningen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att garantera resurserna till den särskilda utredningsgruppen angående brottsmisstankar i samband med utredningen av finanskrisen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar av aktiebolagslagen,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att effektivare utreda misstanke om ekobrottslighet i samband med konkurs,1
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kungöra beslut om näringsförbud,1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprätta ett centralt konkursregister,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge konkursförvaltarna en mer aktiv roll,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av revisorernas roll och uppgifter,1
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till uppläggning och genomförande av en brett upplagd informationskampanj om ekobrottsligheten i enlighet med vad som i motionen anförts,
19. att riksdagen anslår 10 miljoner kronor under anslaget till Justitiedepartementet för en informationskampanj mot ekobrottsligheten,
20. att riksdagen beslutar om införande av tulltillägg för mervärdesskatt i enlighet med vad som i motionen anförts,2
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om penningtvätt i enlighet med vad som i motionen anförts,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpning av de kontrollregler som ersatt den s.k. betalningslagen,2
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av skatteflyktslagen,2
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättssäkerheten vid beskattningen och om lagreglerna om skatterevision, bevissäkring och betalningssäkring.2
Stockholm den 25 januari 1994 Ingvar Carlsson (s) Jan Bergqvist (s) Birgitta Dahl (s) Ewa Hedkvist Petersen (s) Inger Hestvik (s) Anita Johansson (s) Birgitta Johansson (s) Kurt Ove Johansson (s) Allan Larsson (s) Berit Löfstedt (s) Börje Nilsson (s) Kjell Nilsson (s) Lennart Nilsson (s) Berit Oscarsson (s) Göran Persson (s) Pierre Schori (s) Britta Sundin (s) Ingela Thalén (s)
1 Yrkandena 2 och 12--17 hänvisade till LU. 2 Yrkandena 3, 6, 20 och 22-24 hänvisade till SkU.