Brott och våld mot kvinnor och barn har debatterats
mycket under senare år. En del av debatten handlar om
förståelsen av dessa brott hos dem som har att undersöka
och utreda dessa brott. Kvinnor och barn är ofta i
beroendeställning av dem som utfört brottet. Statistiken
visar att en stor del av brotten förövas av människor i den
närmaste familjen eller bekantskapskretsen. Det krävs
speciella kunskaper för att förstå och kunna förhöra ett barn
om t ex incest.
Den offentliga debatten har troligen bidragit till att fler
vågar anmäla brott. Och det är då viktigt att de drabbade
tas om hand av personal med förståelse och erfarenhet av
dessa brott.
Kunskap om övergrepp mot barn och kvinnor, dess
omfattning och orsakerna, måste förmedlas till alla som
kommer i kontakt med dem som utsatts för våld. I all
grundutbildning för dagispersonal, lärare, poliser, domare
och advokater, måste undervisning om dessa brott ingå. Det
är också viktigt med vidareutbildning och erfarenhetsutbyte
mellan de olika yrkesgrupperna.
Nämndemän är en annan grupp som måste få utbilning
och kunskap om dessa brott.
Ett antal poliser och advokater har specialiserat sig på
brott mot barn och kvinnor. De har skaffat sig en unik
erfarenhet genom sitt arbete. Kvinnojourerna har genom
sitt arbete stor erfarenhet av hur man skall hantera kvinnor
och barn i utsatta situationer.
Erfarenheterna från dem som genom sitt arbete, t ex
polis, domare, advokater och kvinnojourerna, fått kunskap
om dessa förhållanden måste användas i olika informations-
och utbildningsinsatser om brott mot kvinnor och barn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information och utbildning om
våld mot kvinnor och barn.
Stockholm den 25 januari 1994
Marianne Carlström (s)
Lisbet Calner (s)
Ulla Pettersson (s)
Ingegerd Sahlström (s)