Brott och våld mot kvinnor och barn har debatterats mycket under senare år. En del av debatten handlar om förståelsen av dessa brott hos dem som har att undersöka och utreda dessa brott. Kvinnor och barn är ofta i beroendeställning av dem som utfört brottet. Statistiken visar att en stor del av brotten förövas av människor i den närmaste familjen eller bekantskapskretsen. Det krävs speciella kunskaper för att förstå och kunna förhöra ett barn om t ex incest.
Den offentliga debatten har troligen bidragit till att fler vågar anmäla brott. Och det är då viktigt att de drabbade tas om hand av personal med förståelse och erfarenhet av dessa brott.
Kunskap om övergrepp mot barn och kvinnor, dess omfattning och orsakerna, måste förmedlas till alla som kommer i kontakt med dem som utsatts för våld. I all grundutbildning för dagispersonal, lärare, poliser, domare och advokater, måste undervisning om dessa brott ingå. Det är också viktigt med vidareutbildning och erfarenhetsutbyte mellan de olika yrkesgrupperna.
Nämndemän är en annan grupp som måste få utbilning och kunskap om dessa brott.
Ett antal poliser och advokater har specialiserat sig på brott mot barn och kvinnor. De har skaffat sig en unik erfarenhet genom sitt arbete. Kvinnojourerna har genom sitt arbete stor erfarenhet av hur man skall hantera kvinnor och barn i utsatta situationer.
Erfarenheterna från dem som genom sitt arbete, t ex polis, domare, advokater och kvinnojourerna, fått kunskap om dessa förhållanden måste användas i olika informations- och utbildningsinsatser om brott mot kvinnor och barn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och utbildning om våld mot kvinnor och barn.
Stockholm den 25 januari 1994 Marianne Carlström (s) Lisbet Calner (s) Ulla Pettersson (s) Ingegerd Sahlström (s)