Det har under senare tid förekommit en rad rättegångar
i vilka det uppdagats att vittnen och målsägande har utsatts
för hot. Syftet har varit att förmå dem att ta tillbaka eller
ändra uppgifter som har lämnats till polisen i samband med
förundersökning. I många fall har syftet också uppnåtts;
vittnen och målsägande har uteblivit från
huvudförhandlingar eller ändrat sina uppgifter med de
bevisproblem som därav följer för åklagarna. Resultatet har
i några fall blivit att åtalen har ogillats.
Även polispersonal utsätts i ökande utsträckning för
hotelser av liknande slag. För deras del syftar hotelserna
ibland till att förmå dem att ändra tidigare lämnade
uppgifter. Men inte så sällan är syftet att skrämma dem så
att de avstår från att ingripa mot allvarlig brottslighet.
Enligt en av Arbetsmiljöinstitutet nyligen publicerad
undersökning (Arbetet 1994-01-11) har 32 procent av
åklagarna under de senaste tre åren utsatts för hot om våld.
Till det anförda skall läggas att vissa myndigheter med
särskilt tillsynsansvar på olika områden också kan uppleva
ett hot mot personalen som innebär att tillsynen inte kan
utövas på ett korrekt sätt.
De hotelser som här avses kommer i enstaka fall från
enskilda personer. Vanligtvis rör det sig emellertid om olika
slag av kriminella grupperingar som på detta sätt försöker
skydda sina medlemmar och sin kriminella verksamhet --
maffialiknande organisationer eller motorcykelgäng.
Här några exempel som har redovisats av polis- och
åklagarmyndigheten:
Eleven to Seven -- illegal nattklubb
I numera egen industrifastighet i Malmö industrihamn
startar Hells Angels -- HA -- i början av april en nattklubb
som öppnar kl 23 torsdag, fredag och lördag varje vecka.
Illegalt spel och illegal alkoholförsäljning förekommer.
Uppemot 400 gäster iakttages vissa kvällar.
Spelverksamheten bedrivs via eget spelbolag --
Swedegamex. Den 15 maj 1993 görs razzia och stora beslag
av alkoholdrycker, spelbord, skjutvapen m.m. sker. I
samband med utredningen hotas hustrun till en man som i
polisutredningen lämnat ofördelaktiga uppgifter rörande
spelverksamheten. Den hotade familjen får visst skydd.
Vid rättegång i december 1993 mot sammanlagt sex
personer -- varav två är framträdande medlemmar i HA --
hörs tio personer som varit gäster på klubben eller
tjänstgjort som croupier eller dealer i HAs spelbolag. Två
av vittnena försvann innan rättegången och kunde aldrig
höras. Övriga tog tillbaka alla uppgifter som lämnats under
polisutredningen. Endast den man och hans hustru som
utsatts för övergrepp i rättssak vittnade i telefon från
huvudpolisstationen i Malmö. Deras lidande har och är
fortfarande mycket stort på grund av att de fullföljde
rättegången. Det var uppenbart att övriga vittnen utsatts för
påverkan. Ryggdunkningar, lunchbjudningar etc. kunde
iakttagas i anslutning till rättegången. Några av vittnena har
haft kontakter med mig före rättegången och lämnat
information som ej kan användas i sammanhanget. Ny
rättegång väntar i hovrätten under våren.
Misshandel på restaurang KB
En medlem i HA häktas på grund av misstanke om grov
misshandel i slutet av december 1993. Målsäganden och
hans fästmö -- vilka inte har något med HA att göra --
identifierar gärningsmannen för befälet i den piket som får
ärendet. Polisbefälet hindras i sin tjänsteutövning på
platsen av restaurangpersonal och vakter. Flera medlemmar
finns närvarande på restaurangen trots vakternas
förnekande av detta.
De bandinspelade förhören med målsäganden och hans
fästmö är tydliga och distinkta -- misshandeln sker helt
oprovocerat på grund av att målsäganden råkar titta på
gärningsmannen.
Strax före häktningsförhandlingen tar målsäganden
kontakt med åklagaren och meddelar att man vill ''ta
tillbaka'' sina uppifter. Häktning sker av gärningsmannen. I
nytt förhör förklarar målsäganden och vittnet att man inte
längre minns, att man kan ha tagit fel person etc. Åtal väcks
och vid första rättegångstillfället kommer varken
målsäganden eller hans fästmö. De är försvunna både från
sin bostad och sina arbeten. Ett nytt rättegånsförsök sker
om några dagar. Information finns som förklarar
målsägandens och vittnets agerande. Denna information
kan dock ej med hänsyn till enskilds säkerhet användas vid
rättegången.
Företeelser av det här slaget innebär ett hot mot själva
grundvalen för rättssamhället och kan under inga
förhållanden stillatigande accepteras.
En del åtgärder har vidtagits i syfte att komma till rätta
med problemet.
Straffskalan för brottet övergrepp i rättssak skärptes
nyligen. Ändringen träder i kraft den 1 juli 1993.
I departementspromemorian (Ds 1993:29) lämnas bl.a.
förslag om att vittnens och målsägandes ålder, yrke och
bostadsadress skall kunna hållas hemliga för den tilltalade.
Promemorian har resmissbehandlats och bereds f.n. i
Justitiedepartementet.
Straffskärpningen är i och för sig bra. De i promemorian
framlagda förslagen -- som bör genomföras -- löser
emellertid inte problemet annat än i vissa undantagsfall.
Målsägande och vittnen som utsätts för hot är nämligen inte
så sällan tidigare bekanta med den tilltalade och det
framstår då som meningslöst att hemlighålla exempelvis
bostadsadressen. De organisationer som ligger bakom
hoten har vidare kompetens och förmåga att spåra upp
vittnen med ledning av enbart namnuppgifter och de
sammanhang i vilka de förekommer. Och promemorian ger
inte svar på frågan hur man skall komma till rätta med
hotelser som riktas mot polispersonal, åklagare och andra
myndighetsföreträdare.
Tiden är därför mogen för att nu göra en bredare
undersökning dels av frekvensen av den här typen av hot
mot personer som skall höras i rättegångar och mot
företrädare för rättsväsendet och andra myndigheter, dels
vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med
dessa problem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning med
uppdrag att göra en noggrann kartläggning av problemet
med hotade vittnen och målsägande och att föreslå de
åtgärder som behövs för att komma till rätta med det.