Domstolarna använder sig för närvarande av s k fri bevisprövning. Den typen av bevisvärdering har uppenbarligen fungerat mindre bra, vilket framgår av de många klagomål, som riktat sig mot domstolarna.
Statistiska centralbyrån hade i en undersökning 1985 om svenska folkets tillit till domstolarna funnit, att något mindre än hälften av befolkningen inte litade på dem. Tillämpningen av den ''fria bevisprövningen'' fungerar uppenbarligen inte. Utredningen gjordes alltså 1985; resultatet idag torde bli än värre.
Anser sig folk förfördelade, är det klart att de anser sig ha blivit orättvist behandlade; dvs den bevisning som de åberopat har enligt de missnöjdas åsikt värderats fel. De får t o m uppfattningen att så sker medvetet. När så stor del av det svenska folket, som 50 % har denna åsikt om domstolarnas verksamhet, måste ju saken rättas till.
Detta går att åtgärdas mycket enkelt. Istället för den fria bevisprövningen skulle domstolarna åläggas använda den legala. Då skulle även de avarter av domstolarnas prövning i brottmål och civilmål, som rör betydande värden, kunna undvikas. De finns ett flertal exempel på de mest makabra beslut i domstolar, där domare dömt till långvariga fängelsestraff utan någon som helst bevisning, och där privatpersoner frånhänts egendom i betydande utsträckning på samma sätt.
En strikt och korrekt behandling av domstolsärenden kan endast komma till stånd genom en bevisprövning som är legal och som också använts, med gott resultat, innan den nya rättegångsbalken infördes den 18 juli 1942.
En utredning får givetvis söka finna lösningar för att komplettera den tidigare använda formen av den legala bevisprövningen, om man anser sig finna möjligheter att nå ett ännu bättre resultat. Gemene man uppfattar det som att rättskipningen genom den fria bevisprövningen blivit mer och mer slumpmässig. Talesättet att domen i ett mål beror mer på vad domaren ätit till middag än på andra faktorer, borde av riksdagens ledamöter uppfattas som en varningssignal, om att rättssystemet inte fungerar. Detta borde i sin tur leda till ett bifall till föreliggande motion, särskilt som avsevärda besparingar torde nås genom införande av den.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legal bevisprövning.
Stockholm den 18 januari 1994 Sten Söderberg (-)