Reglerna för allmän rättshjälp vid bodelning har ändrats
vid flera tillfällen, senast i proposition 1987/88:73 som
bygger på rättshjälpskommitténs förslag. Kostnaderna för
rättshjälp vid bodelning ökade kraftigt från 1979 och
rättshjälpskommittén som avslutade sitt arbete 1986 föreslog
de nya reglerna för bodelningsärenden och kommitténs
förslag tillstyrktes i allmänhet av remissinstanserna eller
lämnades utan erinran.
Lagstiftaren uttalade att det kan inte godtas att
rättshjälp beviljas endast av det skälet att makarna har svårt
att samarbeta och finner bodelningsfrågorna
svårhanterliga. Den 1 januari 1988 trädde den gällande
restriktiva lagen i kraft som lyder: ''Allmän rättshjälp får ej
beviljas i angelägenhet rörande bodelning om det inte med
hänsyn till boets beskaffenhet och makarnas eller
sambornas personliga förhållanden finns särskilda skäl för
rättshjälp.'' Båda skälen skall alltså vara uppfyllda.
Redan i betänkande 1988/89:JuU19 uttalade utskottet
att det kunde finnas anledning att närmare studera om den
nya regleringen i RHL i den praktiska tillämpningen kan ha
medfört en alltför restriktiv bedömning av behovet av
rättsligt bistånd i bodelningsärenden.
Under de år som gått sedan lagändringen har många
motioner lagts angående rättshjälp vid bodelning. På
initiativ av Justitiedepartementet hölls en hearing den 20
mars 1990 dit personer som i sitt dagliga värv kommer i
kontakt med bodelningsärenden inbjudits. Det rådde stor
enighet om att reglerna före 1988 varit för generösa men att
praxis efter lagändringen måste ha blivit strängare än vad
lagstiftaren tänkt sig.
I praktiken är rättshjälp i bodelningsärenden så gott som
avskaffad utom när det gäller klander i bodelning. Vid
Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden är det
lätt att bedöma boets beskaffenhet men när det gäller
makarnas personliga förhållanden känns det synnerligen
otillfredsställande att inte kunna bevilja rättshjälp när det
bevisligen förekommer misshandel, övergrepp och
utslagning på grund av psykiska besvär. Likaså om makan
eller maken vägrar medverka vid bodelning och t.o.m.
gömmer undan eller säljer ut gemensamma tillgångar. Om
Rättshjälpsmyndigheten beviljar rättshjälp i speciellt
ömmande fall där det klart framgår att ena parten gör
rättsförluster överklagar Domstolsverket beslutet till
Rättshjälpsnämnden och påpekar att rättshjälp inte kan
beviljas enligt rättshjälpslagen.
Senast aktualiserades bodelningsärenden vid en hearing
som hölls i justitietuskottet den 23 november 1993 dit
representanter för Rättshjälpsmyndigheten kallats. Även
då bekräftades att lagstiftningen om rättshjälp vid
bodelning är allför restriktiv och att reglerna bör ändras.
Generösare regler vid bodelningsärenden behöver inte
innebära stora kostnader för staten eftersom
Rättshjälpsmyndigheten med stöd av rättshjälpslagen
under vissa förutsättningar kan ålägga motparten
återbetalningsskyldighet. Dessutom har myndigheten
möjlighet att jämka grundavgift och tilläggsavgift om det
visar sig att sökanden genom t.ex. bodelningen fått ändrade
ekonomiska förhållanden.
Den 24 juni 1993 beslöt regeringen att tillsätta en
kommitté som gör en översyn av rättshjälpslagen.
Uppdragen bör redovisas senast den 1 maj 1995. Enligt
direktiven har kommittén möjlighet att ta upp frågan om
rättshjälpsresurserna koncentreras till de områden där de
bäst behövs. I detta sammanhang bör rättshjälp vi
bodelningen behandlas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättshjälp i bodelningsärenden.
Stockholm den 12 januari 1994
Sigrid Bolkéus (s)
Britta Sundin (s)