Våldet mot homosexuella tar sig många olika uttryck.
Det allvarligaste problemet är förmodligen det utbredda
gatuvåldet mot homosexuella. Enligt Stockholmspolisen är
homosexuella män den enskilda grupp som löper störst risk
att bli utsatt för gatuvåld.
En del av våldet är på ett tydligt sätt ideologiskt grundat.
Framför allt i Växjö och Göteborg har nazistiskt inspirerade
ungdomar begått våldsbrott mot homosexuella. Under de
senaste åren har man även kunnat konstatera en kraftig
överrepresentation av homosexuella bland mordoffer.
Anledningen till att homosexuella utsätts för våld är givetvis
att intoleransen fortfarande är stor i vissa grupper i
samhället. Homosexuellas rädsla för att framträda öppet
förvärras av bristen på positiva förebilder.
Lagstiftning kan påskynda processen att förändra
attityderna till homosexuella. Det finns fortfarande stora
brister i det lagliga skydd som homosexuella borde åtnjuta
p.g.a. sin utsatta ställning i samhället.
De viktigaste förändringar som riksdagen kan vidta är
enligt vår uppfattning en kriminalisering av hets mot
homosexuella och en straffskärpningsgrund för brott som
utförs p.g.a. hets mot homosexuella i arbetslivet. Därtill
torde en kartläggning av våldet mot homosexuella vara av
stor vikt.
Hets mot homosexuella
Sedan länge finns ett väl förankrat hetsförbud i såväl
Brottsbalken som Tryckfrihetsförordningen. Det innebär
att en person som, i uttalande eller i annat meddelande som
sprids, hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationalitet eller etiskt ursprung eller
trosbekännelse kan dömas för hets mot folkgrupp.
Den hets som sprids mot homosexuella liknar i allt
väsentligt den hets som sprids mot etniska grupper.
Dessutom är det ofta samma grupper som ligger bakom
hetsen mot såväl etniska grupper som homosexuella.
Utredningen om homosexuellas situation i samhället
(SOU 1984:63) föreslog att lagen om hets mot folkgrupp
skulle utvidgas till att också omfatta hets mot homosexuella.
Regeringen beslutade dock att inte inkludera den frågan
bland de lagförslag om homosexuellas rättigheter som
förelades riksdagen våren 1987. Motiveringen var bl.a. att
ett förbud mot hets mot homosexuella kunde tänkas drabba
vissa religiösa framställningar.
I samband med att riksdagen behandlade motioner med
anledning av regeringens proposition om homosexuellas
situation i samhället (Prop. 1986/87:124), ifrågasatte
socialutskottet huruvida hets mot homosexuella i tryckta
skrifter verkligen förekom och uttalade därför att det var
självklart att regeringen skyndsamt skulle vidta åtgärder för
att följa upp utvecklingen och återkomma till riksdagen
med lagförslag om det mot homosexuella framkom något
som kunde liknas vid hets mot folkgrupp (SoU 1986/87:31).
Motioner i frågan behandlades senast i riksdagen under
hösten 1992. Utskottet anförde då att man inte kan ''bortse
från att förslaget kan leda till att de homosexuella på ett för
dem oönskat sätt pekas ut som en speciell grupp i
samhället''. Riksdagen avslog motionerna.
Sammanfattningsvis har alltså tre argument anförts mot
en kriminalisering av hets mot homosexuella:
1. Ett förbud mot hets mot homosexuella kan tänkas
drabba vissa religiösa framställningar.
Detta är en oacceptabel argumentation. Samma regler
för yttrandefriheten bör gälla vid religiösa framställningar
som i andra sammanhang. Det bör påpekas att det gällande
hetsförbudet, som gäller hets mot bl.a. etniska grupper, inte
gör något undantag för religiösa framställningar.
2. Det kan ifrågasättas om hets mot homosexuella i
tryckta skrifter förekommer.
Dessvärre har inte regeringen återkommit till riksdagen
med sin uppfattning i den här frågan, i enlighet med
socialutskottets begäran. Men det står helt klart att hets mot
homosexuella förekommer. Som ett upprörande exempel
kan nämnas att en skrift med titeln ''Siege -- för ökat våld
mot homosexuella'' har spritts i Göteborg.
3. En inkludering av gruppen homosexuella i lagen om
hets mot folkgrupp kan leda till att homosexuella på ett för
dem oönskat sätt pekas ut som en speciell grupp i samhället.
Konstitutionsutskottet har inget stöd för antagandet att
den aktuella lagändringen skulle vara ''oönskad'' av de
homosexuella. I själva verket har utskottet gjort ett
fullständigt ogrundat påstående om att homosexuella själva
skulle motsätta sig ett sådant här förbud!
Sammantaget väger de tre refererade huvudargumenten
mot en kriminalisering av hets mot homosexuella lätt mot
den utsatta situation som homosexuella befinner sig i.
Kravet på att hetslagstiftningen skall göras mer heltäckande
och omfatta hets mot homosexuella är gammalt och
välgrundat och har stöd hos de homosexuella själva.
Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag i
frågan i enlighet med begäran i socialutskottets betänkande
SoU 1986/87:31.
En kartläggning av våldet mot homosexuella
I dag finns ingen samlad bild av den vålds- och
hotsituation som homosexuella befinner sig i. Det är
angeläget att regeringen ger Brottsförebyggande rådet ett
uppdrag att göra en kartläggning av våldet mot
homosexuella, inte minst för att de rättsvårdande
myndigheterna rätt skall kunna tillämpa den nya
straffskärpningsgrund som föreslås i regeringens
proposition 1993/94:101.
Förbud mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet
Regeringen föreslog i december 1993 (prop.
1993/94:101) en lag mot etnisk diskriminering. Lagen har till
ändamål att motverka diskriminering p.g.a. ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Regeringen har beslutat att inte föreslå att den nya lagen
skall omfatta diskriminering av homosexuella.
Brottsbalkens diskrimineringsförbud omfattar sedan 1987
även diskriminering av homosexuella.
Dåvarande regerings förslag baserade sig på
Utredningen om homosexuellas situation i samhället (SOU
1984:63). Utredningen avstod från att föreslå en lag mot
diskriminering av homosexuella i arbetslivet, eftersom en
sådan lagstiftning inte fanns ens avseende diskriminering av
etniska grupper. Emellertid anförde utredningen (s. 108) att
om ett förslag mot diskriminering i arbetslivet införs, så bör
det också omfatta diskriminering av homosexuella.
Vi anser att diskriminering av homosexuella bör
inkluderas i den föreslagna lagen mot etnisk diskriminering
i arbetslivet. Detta skulle vara en direkt parallell till att
diskriminering av homosexuella är inkluderad i det
straffrättsliga förbudet mot diskriminering (Brottsbalken
16:9).
Det enda skälet regeringen anger (prop. 1993/94:101 s.
40--41) för att inte föreslå att diskriminering av
homosexuella skall inkluderas i den nya lagen är att frågan
inte är tillräckligt utredd.
Vi menar att det finns tillräckliga skäl att lagstifta om
diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Vi förordar
därför att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till
känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning om hets mot
homosexuella,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en kartläggning av
våldet mot homosexuella,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning mot
diskriminering av homosexuella i arbetslivet.1
Stockholm den 25 januari 1994
Eva Zetterberg (v)
Elisabeth Persson (v)
1 Yrkande 3 hänvisat till AU