Våldet mot homosexuella tar sig många olika uttryck. Det allvarligaste problemet är förmodligen det utbredda gatuvåldet mot homosexuella. Enligt Stockholmspolisen är homosexuella män den enskilda grupp som löper störst risk att bli utsatt för gatuvåld.
En del av våldet är på ett tydligt sätt ideologiskt grundat. Framför allt i Växjö och Göteborg har nazistiskt inspirerade ungdomar begått våldsbrott mot homosexuella. Under de senaste åren har man även kunnat konstatera en kraftig överrepresentation av homosexuella bland mordoffer. Anledningen till att homosexuella utsätts för våld är givetvis att intoleransen fortfarande är stor i vissa grupper i samhället. Homosexuellas rädsla för att framträda öppet förvärras av bristen på positiva förebilder.
Lagstiftning kan påskynda processen att förändra attityderna till homosexuella. Det finns fortfarande stora brister i det lagliga skydd som homosexuella borde åtnjuta p.g.a. sin utsatta ställning i samhället.
De viktigaste förändringar som riksdagen kan vidta är enligt vår uppfattning en kriminalisering av hets mot homosexuella och en straffskärpningsgrund för brott som utförs p.g.a. hets mot homosexuella i arbetslivet. Därtill torde en kartläggning av våldet mot homosexuella vara av stor vikt.
Hets mot homosexuella
Sedan länge finns ett väl förankrat hetsförbud i såväl Brottsbalken som Tryckfrihetsförordningen. Det innebär att en person som, i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationalitet eller etiskt ursprung eller trosbekännelse kan dömas för hets mot folkgrupp.
Den hets som sprids mot homosexuella liknar i allt väsentligt den hets som sprids mot etniska grupper. Dessutom är det ofta samma grupper som ligger bakom hetsen mot såväl etniska grupper som homosexuella.
Utredningen om homosexuellas situation i samhället (SOU 1984:63) föreslog att lagen om hets mot folkgrupp skulle utvidgas till att också omfatta hets mot homosexuella. Regeringen beslutade dock att inte inkludera den frågan bland de lagförslag om homosexuellas rättigheter som förelades riksdagen våren 1987. Motiveringen var bl.a. att ett förbud mot hets mot homosexuella kunde tänkas drabba vissa religiösa framställningar.
I samband med att riksdagen behandlade motioner med anledning av regeringens proposition om homosexuellas situation i samhället (Prop. 1986/87:124), ifrågasatte socialutskottet huruvida hets mot homosexuella i tryckta skrifter verkligen förekom och uttalade därför att det var självklart att regeringen skyndsamt skulle vidta åtgärder för att följa upp utvecklingen och återkomma till riksdagen med lagförslag om det mot homosexuella framkom något som kunde liknas vid hets mot folkgrupp (SoU 1986/87:31).
Motioner i frågan behandlades senast i riksdagen under hösten 1992. Utskottet anförde då att man inte kan ''bortse från att förslaget kan leda till att de homosexuella på ett för dem oönskat sätt pekas ut som en speciell grupp i samhället''. Riksdagen avslog motionerna.
Sammanfattningsvis har alltså tre argument anförts mot en kriminalisering av hets mot homosexuella:
1. Ett förbud mot hets mot homosexuella kan tänkas drabba vissa religiösa framställningar.
Detta är en oacceptabel argumentation. Samma regler för yttrandefriheten bör gälla vid religiösa framställningar som i andra sammanhang. Det bör påpekas att det gällande hetsförbudet, som gäller hets mot bl.a. etniska grupper, inte gör något undantag för religiösa framställningar.
2. Det kan ifrågasättas om hets mot homosexuella i tryckta skrifter förekommer.
Dessvärre har inte regeringen återkommit till riksdagen med sin uppfattning i den här frågan, i enlighet med socialutskottets begäran. Men det står helt klart att hets mot homosexuella förekommer. Som ett upprörande exempel kan nämnas att en skrift med titeln ''Siege -- för ökat våld mot homosexuella'' har spritts i Göteborg.
3. En inkludering av gruppen homosexuella i lagen om hets mot folkgrupp kan leda till att homosexuella på ett för dem oönskat sätt pekas ut som en speciell grupp i samhället.
Konstitutionsutskottet har inget stöd för antagandet att den aktuella lagändringen skulle vara ''oönskad'' av de homosexuella. I själva verket har utskottet gjort ett fullständigt ogrundat påstående om att homosexuella själva skulle motsätta sig ett sådant här förbud!
Sammantaget väger de tre refererade huvudargumenten mot en kriminalisering av hets mot homosexuella lätt mot den utsatta situation som homosexuella befinner sig i. Kravet på att hetslagstiftningen skall göras mer heltäckande och omfatta hets mot homosexuella är gammalt och välgrundat och har stöd hos de homosexuella själva.
Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag i frågan i enlighet med begäran i socialutskottets betänkande SoU 1986/87:31.
En kartläggning av våldet mot homosexuella
I dag finns ingen samlad bild av den vålds- och hotsituation som homosexuella befinner sig i. Det är angeläget att regeringen ger Brottsförebyggande rådet ett uppdrag att göra en kartläggning av våldet mot homosexuella, inte minst för att de rättsvårdande myndigheterna rätt skall kunna tillämpa den nya straffskärpningsgrund som föreslås i regeringens proposition 1993/94:101.
Förbud mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet
Regeringen föreslog i december 1993 (prop. 1993/94:101) en lag mot etnisk diskriminering. Lagen har till ändamål att motverka diskriminering p.g.a. ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Regeringen har beslutat att inte föreslå att den nya lagen skall omfatta diskriminering av homosexuella. Brottsbalkens diskrimineringsförbud omfattar sedan 1987 även diskriminering av homosexuella.
Dåvarande regerings förslag baserade sig på Utredningen om homosexuellas situation i samhället (SOU 1984:63). Utredningen avstod från att föreslå en lag mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet, eftersom en sådan lagstiftning inte fanns ens avseende diskriminering av etniska grupper. Emellertid anförde utredningen (s. 108) att om ett förslag mot diskriminering i arbetslivet införs, så bör det också omfatta diskriminering av homosexuella.
Vi anser att diskriminering av homosexuella bör inkluderas i den föreslagna lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Detta skulle vara en direkt parallell till att diskriminering av homosexuella är inkluderad i det straffrättsliga förbudet mot diskriminering (Brottsbalken 16:9).
Det enda skälet regeringen anger (prop. 1993/94:101 s. 40--41) för att inte föreslå att diskriminering av homosexuella skall inkluderas i den nya lagen är att frågan inte är tillräckligt utredd.
Vi menar att det finns tillräckliga skäl att lagstifta om diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Vi förordar därför att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning om hets mot homosexuella,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kartläggning av våldet mot homosexuella,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet.1
Stockholm den 25 januari 1994 Eva Zetterberg (v) Elisabeth Persson (v) 1 Yrkande 3 hänvisat till AU