Homosexuella tillhör de grupper i samhället som är
särskilt utsatta för våld. Detta våld kan ta sig olika uttryck.
En företeelse som är mycket utbredd är exempelvis den
misshandel av homosexuella män, s.k. bögknackning, som
förekommer i anknytning till träffpunkter för
homosexuella. Ofta begås denna misshandel av gäng.
Stockholmspolisen har utpekat homosexuella män som den
största enskilda riskgruppen för att bli utsatta för rån och
misshandel. Motsvarande situation har uppmärksammats i
bland annat Göteborg och Örebro.
På senare år har det ideologiskt grundade våldet mot
homosexuella ökat oroande. Oftast härrör våldet från
nazistiska eller rasistiska grupper. Denna riktade
brottslighet fungerar enligt samma mekanismer och har
samma grund som brottsligheten mot t.ex. invandrare och
asylsökande eller muslimer och judar: det gemensamma är
hatet mot och avskyn för det som man uppfattar som
avvikande. Som historikern Helene Lööw, som disputerat
på ämnet svensk nazism, har påpekat, är homosexuella ett
av de främsta hatobjekten för svenska nazister. Även
Svenska kommittén mot antisemitism, liksom
homosexuellas organisationer, har dokumenterat det
ideologiskt betingade våldet mot homosexuella och den
därtill hörande propagandan. RFSL, den största
organisationen för homosexuella, har i Göteborg och Växjö
under lång tid förföljts av lokala nazist- och
rasistgrupperingar. I Göteborg har flera mord på
homosexuella utförts av personer ur den nazistiska
rörelsen. Gärningsmännen har för sina fängelsestraff
uppnått martyrstatus inom den nazistiska rörelsen.
Våldet och de riktade brotten mot homosexuella har
alltså många drag gemensamma med våldet och de riktade
brotten mot andra utsatta folkgrupper, framför allt
utlänningar och religiösa minoriteter. Emellertid är vissa
drag unika för våldet och brotten mot homosexuella.
Exempelvis är anmälningsprocenten mycket låg. Detta
hänger samman med att många homosexuella inte vågar
leva öppet i vardagen. Om dessa personer utsätts för ett
brott på grund av att de är homosexuella kan de ofta inte
förmå sig att gå till polisen och berätta om händelsen. Den
riktade brottsligheten mot homosexuella åstadkommer i sin
tur att många homosexuella oroar sig för att utsättas för
trakasserier om de vågade börja leva öppet. Denna onda
cirkel måste brytas.
De riktade brotten mot homosexuella utgör således en
kategori som i väsentliga avseenden skiljer sig från annan
sorts brottslighet. För att bättre kunna bekämpa detta
växande samhällsproblem är det nödvändigt att öka
kunskaperna om dess omfattning och mekanismer.
Av kriminalpolitiska skäl bör därför regeringen ge
Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att genomföra en
undersökning av den riktade brottsligheten mot
homosexuella i Sverige. Undersökningen bör syfta till att
kartlägga utbredningen och arten av denna sorts
brottslighet. Särskild vikt bör därvid fästas vid kopplingen
till de nazistiska och rasistiska grupperingarna i landet.
Vidare bör undersökas vilka kunskaper polisen har om
homosexuellas levnadsvillkor och hur dessa kunskaper
tillämpas i polisarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en undersökning av
den riktade brottsligheten mot homosexuella i Sverige.
Stockholm den 25 januari 1994
Christina Linderholm (c)