I några uppmärksammade rättsfall har män, som
våldfört sig sexuellt på barn, fått relativt lindriga påföljder
med hänvisning till att barnen inte bedöms ha gjort
tillräckligt motstånd för att övergreppet skall anses som
grovt.
Domare, nämndemän, åklagare, polis och allmänhet har
reagerat starkt mot att nuvarande lagstiftning tydligen gör
det nödvändigt att döma efter sådana preciseringar.
Jag anser, att all våldtäkt på barn är grov och att graden
av motstånd från barnet inte skall vara avgörande för
påföljden. Inte ens om sexuella handlingar från en vuxen
mottages av ett barn helt utan motstånd, kan övergreppet
betraktas som ringa. Barns upplevelser av detta slag kan få
katastrofala följder för deras känslomässiga utveckling och
ge men för resten av deras liv.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att överväga sådan
skärpning av lagstiftningen om vuxnas sexuella handlingar
mot barn, att möjligheten till lindrig påföljd med hänvisning
till graden av motstånd från barnet undanröjs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpning av lagstiftningen så att
påföljd för sexuella övergrepp på barn inte skall vara
relaterad till graden av motstånd från barnet.
Stockholm den 18 januari 1994
Carl-Johan Wilson (fp)